dret, visade han sig något undfallande, för
att icke säga skräddare, och slog sina ögon
ner på så sätt, att han körde trynet mot
marken, liksom för att värja sig mot ett
möjligt bett af sin tillbedda. Om han ådaga-
lade en otrolig ihärdighet uti sin för till-
fället försmådda kärlek, så röjde hon en
ilska, och en liflighet uti sin ilska, jem-
förlig med — jag vet icke hvad, om ej
med den som uppstår hos en qvinna af
svartsjuka. Fullt besluten att följa Englands ut-
rikespolitik: non-interventionsprincipen, kun-
de jag dock ej underlåta att uti mitt inre
taga enderas af de båda stridande par-
terna parff, och på grund af honans hård-
hjerteuhet och furiösa uppförande öfvergick
jag med mina sympatier på hannens sida
till en början; men när jag hann Sätta mig
litet närmare in i förhållandena, tyckte jag
att han i alla fall var en riktig dumbom,
som så der kunde vilja fortfarande slösa
sin varma kärlek på ett så oracksamt, ingen
smula genkärlek skänkande, ovärdigt förmål,
så hans maka det ock var; derför bytte jag
om sympatiföremål lika-hastigt och lustigt
som hr Öhan Dimirgian religion och öfver-
gick på honans sida. Detta var ju också
det ridderligaste! — Skulle tro man kan
vara gentil mot könet! (Forts.)