i att klandra, men då fråga blef om de förmenta bri-
sterna, var det slut med emgheten. Det vore att be-
fara, att samma förhållande skall inträffa allt fram-
gent, när k. m:t kommer med förslag rörande embets-
verkens organisation. Den föreslagna regleringen af
fångvårdsstyrelsen vore i detta hänseende ett talande
exempel. Blefve ock hela samhället omorganiseradt,
skulle man nog ändå undfäignas med de gamla klago-
visorna och de numera temligen ntnötta slagorden.
Hvad dyrtidstillögget för 1874 beträffade, kunde
hb. exe. icke finna, att det hade någon retroaktiv natur,
men. väl att det skulle bidraga att minska de stora
beliof, som för närvarande, till följd af de enorvwit
stexrade prisen på alla lefnadsförnödenheter, på många
håll förefinnas.
Statsrådet Bergström: Utan tvifvel vore det
lärorikt för en och hvar att understundom kasta blic-
ken tillbaka på historien och deraf söka inhemta er-
farenhet, tillämplig få det närvarande, men den som
vill anställa sådana historiska forskningar borde göra
det med ett rent begär att söka sanningen och icke
drifvas dertill blott af önskan att finna stöd för åsig-
ter, hvilka der sakna allt sådant. Statsutskottets ord-
förande, den ädle grefven, hade börjat sitt anförande
med en återblick på den ställning, embetsmännen
under förflutna århundraden intagit inom vårt sam-
hälle. Hr statsrådet ville visst icke förneka att hans
påståenden delvis voro sanna, men erfarenheten lärde,
att embetsmannaväldet med samma styrka uppträdt
inom alla andra samhällen under deras utbildnings-
period. Att deremot de svenska embetsmännen skulle
till den. grad beherrskat samhället, att den allmänna
friden deraf varit hotad, det måste hr statsrådet på
det bestämdaste bestrida. Äfven han hade läst sven-
ska historien, men kommit till den slutsats, att det
samhällselement, som ständigt hotat den svenska all-
mogens frihet, långt ifrån vore ombetsmännen, men
väl ett helt annat. Hr statsrådet trodde det då icke
vara rätt Handladt att i den föreliggande frågan,
ieke större än den vore, söka frammana historiska
vittnesbörd för att derpå fota hat till en viss sam-
hällsklass.
Den ifrågavarande talaren hade vidare ytträt den
åsigt, att regeringens ställning till lönefrågan blifvic
väsentligt försvagad derizenom att dess ledamöter
föreslagit dyrtidstillägg äfven för sig sjolfva, Hr
statsrådet hade väntat, att den grannlagenhet, rege-
ringens medlemmar visat, då de med tystnad hört
dessa framställningar afslås, skulle förmått den ädle
grefven att äfven å sin sida visa någon grannlågenhet
och icke i diskussionen indraga denna sak, men då
så nu icke skott, ville hr statsrådet en gång taga
bladet från munnen och upplysa, att åtminstone han
aldrig varit af svenska staten så aflönad, att han
kunnat lefva på sina inkomster, derest han icke lyck-
ligtyis haft egna medel att tillgå. Visserligen hade
regeringen nu haft den utvägen, att föreslå fasta lö-
ner för statsrådets ledamöter, men det skulle utan
tvifvel väckt ovilja, då alla öfriga tjenstemän måste
åtnöja sig med blott en tillfällig förbättring i de yt-
terst knappa vilkoren. — A
Hvad .slutligen embetsverkens organisation beträf-
fade, vore det väl en sanning, att der funnes en och
annan öfverflödig tjenst, men i allmänhet gjorde man
sig alltför öfverdrifna förespeglingar rörande deras
antal) RE åse i
Den ädle-grefven hade äfven behagat uppläsa ett
anförande -af-hr-statsrådet från 1871 års urtima riks-
dag, hvilket enligt hans-förmenande skulle innehålla
ett bestämdt rogeringens löfte till representationen.
Detta vore dock ett fullkomligt misstag och ville hr
statsrådet derför åhyo uppläsa den berörda delen åf
nämda anförande, dörvid läggande särskild fn på
ordet hade. - Hr statsrådet önskade emellörtid och
hoppades en snar eg af äfven denna fråga, för
hvilket ändamål-man- ock nu arbetar på en annan
grund än den i sista förslaget följda.
Hr Jonas Andersson sökte att, skrapa färgen af
de dystra målningar hrr Staaff och Åstrand framställt.
Här vore hvarken fråga om att dränka eller svälta
ihjäl statens trogna tjenare, och det vore ej ärligt att
enom dylika ötverdrifter ställa motståndarne i en
rklenande dager.
Hr Häbinette yrkade bifall.
Hr Törnfelt fråmhöll detstora missförhållande
mellan olika embetsmäns löner. Eh etida enibetsman kan
ha 6,009 rdrs lön, således lika mycket som tolf folk-
skolelärare med 500 rdr hvardera; Men det är ran-
gen som skall lönas, icke arbetet! Yrkade bifall.
Hr Rubenson hyste några betänkligheter möt
Statsutskottots . utlåtande i formelt hänseende. : Tal.
hade funnit att ST och-konklusionen , helt
enkelt icke hörde ihop. Yrkadö afslag.
Med 121ja möot50 nej Bifölls utskottets I
utlåtande: att det för år 1874 äskade. dyr-
tidstillägg åt -justitiekanslers-expeditionen
icke måtte af riksdagen beviljas.
