ortfar at attackera kollagret i
ronten, d. W. s. i ortens tvärlinie; — men
nnorlunda blfär förhållandet, om man angri-
jer ortens enfa sida, ty då beror arbetsytan
ydligen ej aff ortens bredd utan af dess längd,
å att om delnna är t. ex: 500 fot, så utgör
om såsom förut antagits kolflötsen har 2
fots mäktighet) den åtkomliga arbetsytan ej
nindre än 14000 qvadratfot. Det är denna
arbetsmetod slom i England kallas the long
wall system, I hvilket der liksom annorstädes
i Europa på hundratals ställen användes,
emedan derigfenom just vinnes det som åsyf-
tas, nemligen! möjligast breda brottytor.
Förhållandet vid Bjuf är sådant att sist-
nämda arbetssätt kan derstädes med synner-
lig lätthet och stor fördel tillämpas. Kol-
flötsen, af uågot öfver 2 fots mäktighet, hvi-
lar på ett 20 tum tjockt sandstenslager med
derunder Bygnnde 20 tum mäktigt lager eld-
fast lera. Dessa trenne lager, hvilka samti-
digt brytas, gifva cirka 5 a fot höga arbets-
rum, dertill taket utgöres af ett 30 fot mäk-
tigt kompakt sandstenslager. Kolbrytningen,
hvilken skevi orter eller gångar af omkring
6 fots breda tillgår på det sätt, att den eld-
fasta leran frst uthugges utefter ortens hela
längd, unde det öfverliggande 20 tum tjocka
sandstenslaret, så långt in som arbetaren
med sin heka beqvämt räcker, vanligen tre
fot, hvarvic trästöttor efterhand insättas för
att uppehåja sandstens- och kollagret. Sedan
leran uppfcedrats, undanslås stöttorna, då det
undergräfd: sandstenslagret och stenkolsflöt-
sen genom-gen tyngd nedfalla. Stenkolen
uppfordras ch sandstenen sönderslås i pas-
sande block amt uppläggas på ortens an dra
sida uti pare eller packningsvallar, inta-
gande lika for del af ortens bredd som på
arbetssidan runnits. Sjelfva orten har så-
lunda genon denna operation blifvit flyttad
åt sidan, en dess bredd är oförändrad.
Dess ena sia utgöres nemligen af stenkols-,
gandstens- th lerväggen larbetsytan) och
den andra pelarne eller packningsvallarne.
Sandstensmsan, som erhålles från det 20
tum tjockasmellan kolen och leran liggande
lagret, är flt tillräcklig att deraf uppbygga
ackningsviarne, af sådan soliditet att ta-
Ke med-fuzomlig säkerhet uppbäres.
Af här van anförda kortfattade förkla-
ring rörant brytningsmetoden, the long
wall systen som användes i Bjufs kolgrufva,
torde vargsydligt att jag i uppsatsen den
22 januarikgalunda velat säga: att i Eng-
land och Hgien m, fl. länder brytningen i
stor allmiret företages med blott 6 fot
breda brctor, men jag måste hålla fast
vid att ch ed fördel sker i gångar (or-
ter) af eklst.6 fots bredd och stun-
dom derbner.
Att kol! yringen efter the long wall Sy-
stem mirgå betydligt fortare och äfven
säkrare i då arbetet sker i fronten at en
jemförelsej föga bred ort, är tydligt, eme-
dan arbetyn (brottytan) derigenom blir
ofantligt :ere. Jag betviflar alldeles icke
heller rik eten af att kolproduktionen vid
Höganäs ), såsom ingeniör Ulffers anmär-
ker, ehurned förminskad arbetsstyrka sti-
git mera 50 procent efter 1860, då orter-
nas bred förändrades från 6 till 50 fot.
Effekten af framträder klart nog, då man
besinnar arbetsytan ökades isamma pro-
portion, ande numera cirka åtta gånger
större änre nämda tidpunkt. Att antalet
olycksfalbrvid icke ökats, utan snarare
tvärtom, erensstämmer också med förhål-
landet vindra kolgrufvor.
Slutligfår jag tillagga att jag, som till
fullo erker den högt aktade grufingeniö-
rens vidöganäs såväl selarelhet som in-
sigter, osom är fullkomligt öfvertygad att
han anver det för dervarande förnållan-
den mesmpliga och fördelaktiga kolbryt-
ningssätcke velat på ringaste sätt insi-
nuera mutsen. -
Helsivrg den 15 februari 1874.
C. G. Lundborg.