ortfar at attackera kollagret i ronten, d. W. s. i ortens tvärlinie; — men nnorlunda blfär förhållandet, om man angrijer ortens enfa sida, ty då beror arbetsytan ydligen ej aff ortens bredd utan af dess längd, å att om delnna är t. ex: 500 fot, så utgör om såsom förut antagits kolflötsen har 2 fots mäktighet) den åtkomliga arbetsytan ej nindre än 14000 qvadratfot. Det är denna arbetsmetod slom i England kallas the long wall system, I hvilket der liksom annorstädes i Europa på hundratals ställen användes, emedan derigfenom just vinnes det som åsyftas, nemligen! möjligast breda brottytor. Förhållandet vid Bjuf är sådant att sistnämda arbetssätt kan derstädes med synnerlig lätthet och stor fördel tillämpas. Kolflötsen, af uågot öfver 2 fots mäktighet, hvilar på ett 20 tum tjockt sandstenslager med derunder Bygnnde 20 tum mäktigt lager eldfast lera. Dessa trenne lager, hvilka samtidigt brytas, gifva cirka 5 a fot höga arbetsrum, dertill taket utgöres af ett 30 fot mäktigt kompakt sandstenslager. Kolbrytningen, hvilken skevi orter eller gångar af omkring 6 fots breda tillgår på det sätt, att den eldfasta leran frst uthugges utefter ortens hela längd, unde det öfverliggande 20 tum tjocka sandstenslaret, så långt in som arbetaren med sin heka beqvämt räcker, vanligen tre fot, hvarvic trästöttor efterhand insättas för att uppehåja sandstensoch kollagret. Sedan leran uppfcedrats, undanslås stöttorna, då det undergräfd: sandstenslagret och stenkolsflötsen genom-gen tyngd nedfalla. Stenkolen uppfordras ch sandstenen sönderslås i passande block amt uppläggas på ortens an dra sida uti pare eller packningsvallar, intagande lika for del af ortens bredd som på arbetssidan runnits. Sjelfva orten har sålunda genon denna operation blifvit flyttad åt sidan, en dess bredd är oförändrad. Dess ena sia utgöres nemligen af stenkols-, gandstensth lerväggen larbetsytan) och den andra pelarne eller packningsvallarne. Sandstensmsan, som erhålles från det 20 tum tjockasmellan kolen och leran liggande lagret, är flt tillräcklig att deraf uppbygga ackningsviarne, af sådan soliditet att taKe med-fuzomlig säkerhet uppbäres. Af här van anförda kortfattade förklaring rörant brytningsmetoden, the long wall systen som användes i Bjufs kolgrufva, torde vargsydligt att jag i uppsatsen den 22 januarikgalunda velat säga: att i England och Hgien m, fl. länder brytningen i stor allmiret företages med blott 6 fot breda brctor, men jag måste hålla fast vid att ch ed fördel sker i gångar (orter) af eklst.6 fots bredd och stundom derbner. Att kol! yringen efter the long wall System mirgå betydligt fortare och äfven säkrare i då arbetet sker i fronten at en jemförelsej föga bred ort, är tydligt, emedan arbetyn (brottytan) derigenom blir ofantligt :ere. Jag betviflar alldeles icke heller rik eten af att kolproduktionen vid Höganäs ), såsom ingeniör Ulffers anmärker, ehurned förminskad arbetsstyrka stigit mera 50 procent efter 1860, då orternas bred förändrades från 6 till 50 fot. Effekten af framträder klart nog, då man besinnar arbetsytan ökades isamma proportion, ande numera cirka åtta gånger större änre nämda tidpunkt. Att antalet olycksfalbrvid icke ökats, utan snarare tvärtom, erensstämmer också med förhållandet vindra kolgrufvor. Slutligfår jag tillagga att jag, som till fullo erker den högt aktade grufingeniörens vidöganäs såväl selarelhet som insigter, osom är fullkomligt öfvertygad att han anver det för dervarande förnållanden mesmpliga och fördelaktiga kolbrytningssätcke velat på ringaste sätt insinuera mutsen. Helsivrg den 15 februari 1874. C. G. Lundborg.