bokens öch förfättarens anseende. Ur djupet af den glänsande hegelska skolans dialektik hade Jesu lefnad framgått, ett ouppnådt mästerverk, ett storartadt praktiskt resultat af den såsom opraktisk utskrikna filosofien. Jesu lefnad öfversattes på alla språk; öfverallt framkallade arbetet vederläggningar och efterbildningar. Allt hvad man derom skrifvit skulle fylla hela bibliotek. Vi må blott erinra öss en efterbildning: Renans bekaita bok. Denna, skrifven i ett glänsande, lättförstådt språk, har nästan karakieren as en roman och egnar sig att spridas i de mest vjidsiwäckta kretsar. Då Renan mera lägger an på landskapsteckningen och söker att gifva en trogen bild af kristendomens vagga, får den mera skenet af historisk sanning. Men det är ock blott ett sken. Renan erbjuder oss blott Historiskå Aekörar tioner, Strauss för oss fram på sanningens stränga väg. Ideförbindelserna i Strauss afbete äro en underbar byggnad af precision och klarhet. En sak utmärkte Strauss framför andra det var hans mod. Hos många förkämpar för vetenskapen märker man en ängslig tillbakadrägonhet de äro rädda att uttala det afgörande ordet. Strauss har aldrig gjort en koncession på bekostnad af sanningen. Hang sanningskärlek talar ur alla hans verk. De hafva alla vunnit stort erkännande. Vi påminna om hans dogmatiska verk (Christliche Glaubenslehre), hans biografiska skrifter: Ulrich von Hutten, Nikodemus Friseblin, Daniel Schubert, Voltaire o. s. v. Han kände sympati för de handlingskraftige i alla tider; liksom hän sjelf var en handlingens man. Ett nytt prof på sitt mod gaf han i det för ett år sedan offentliggjorda arbetet Der alte und der neue Glaube, der, såsom bekant, han afsäger sig tron på den positiva religionen. Boken har naturligtvis fått utstå många anfäktningar; men den modiga handlingen af en person, som numera ej hör till de lefvandes antal, skall kanske medföra större verkningar än man kan förutse. Strauss förtjenst beror ej på, om enskildheter i hans verk skola bestå det prof, dem tidens vexlingar kunna medföra, utan på det uppslag till en ny behandling af religionshistorien som han gifvit. Derigenom har han öppnat en ny väg till religionskunskap, och med rätta kan man om honom säga som om Frankllin att han ryckt från himmelen blixten. Strauss var född i Ludvigsburg den 27 uni 1808 och studeradei Täbingen. Hans äksenskap med sångerskan och skriftställerskan Agnes Schebest var ingalunda lyckligt. En olågsam sjukdom: tförbittrade hans sista stunler; han dog af kräfta i magen. Såsom poitiker var han konservativ och ifrig anhänsare af Bismarcks politik. Han har utöfvat tt stort inflytande, och om nu de radikala RE religionen kunna fritt uttalas i erlden, har man till stor del Strauss att acka derför. TER SE SE NS ET TR NPR VS TG TN ES NETA FT Fre