(INBARULJ H. hr redaktör! Fulleligen uppskattande värdet af eder opposition mot löneförhöjning eller dyrtidstillägg åt stätens embetsmän, beder jag eder att till åtgärd, ni kan finna lämplig, få fästa uppmärksåmhet vid några omständigheter, som jag ännu ej funnit nog beaktade såsom ytterligare skäl för afslag å lönetillskott. tskilliga embetsmän, såsom skollärare, hofrättsoch andra kollegiikarlar samt militärer hafva årligen 3 å 4 månaders ledighet eller semester utan afdrag å lönen, till följe hvaraf man vid lönens betraktande bör öfverväga, att den endast gäller för 3, års arbete och att arbetet, derest det egde rum oafbrutet under året mot aflöning, höjde den med !, utöfver hvad nu utgår. För oafbrutet arbete vore derföre ersättningen med nuvarande löneberäkning vida högre än de sifferbelopp, som skyldra i staten. De yngre kårerna, såsom telegrafoch jernvägstjenstemän, hafva ej heller-dessa långa ferier, utan att deras löner härför förstorats. Billigheten kräfver derföre likställighet bland alla embettmän, antingen semester eller ingen sådan, och detta för alla, och torde åtminstone tjenstgöringer mutsträckas för de embhetsmän, som redan ega semester, i fall löneförhöjning bör åtnjutas. Hvilken näringsidkare eller arbetskarl kan taga sig 4 månaders hvila om året? Om man antager att riksdagsmännens aflöning bör utgöra någon mätare på lefnadskostnad, hafva dö ju endast 1,200 rdr för 4 månader, som i fall tjenstgöringen utsträcktes till hela året, utgör 3,600 rdr, dervid dock 4 månader för dem såsom för embetsmän borde beräknas lediga. Representanten bör väl anses bekläda högsta värdighet och alla höjningar i löneväg åtminstone stanna vid nämda summa. Den missbelåtna embetsmannen kan ju taga afsked, och eger han, som hän påstår, annat folk öfvervägande insigter, bör hav väl också lika med dem slå sig ut å andra banor. Rangen, noiformen, plägseden att hålla embetsmannen bättre än andra, skall -fortfarande hålla embetsmannaBanan beträdd, af ett alltför etort antal äfven med nuvarande löner. Den mera bemedlade skall alltid helst egna sig åt kammärarbete, äfven om det måttligen betalas. 1 öfrigt vet man ej om alla statens embetsmän så skötv sig, att ej gallring bland dem borde ega rum; Många äro året om tjenstefria af hvarjehanda anledningar; odugliga etc.; och skola: äfven dessa ellericke öttyckta tjenstemän hugnas med lönetillskott? Tillspörjes befolkningen inom de olika tjenstgöringsdistrikten skall allmänhetens förtroehdevotum säkerligen undandragas mången tjenstgörande statens embetsman. Utirdetta hänseende äro städerna lyckligare, som vid hvarje fråga om löneförhöjning, jems väl kunna öfverväga, huruvida tjenstens närvarande innehafvare är förtjent af lönetillskott. BRASS SRS tft