Article Image
någon eller nägra sådana den natten, när eldsvådan utbröt, vistades der. I dylikt fall kunde man lätt komma på den förmodan att de genom vårdslöst handhafvande af eld förorsakat eldsvådan. Åkaren, hvilken hyrde uthuset och beagnade det till stall, hade kl. 8 på qvällen förut låst detta. När han på natten fick höra, att eld utbrutit, skyndade han dit ned igen. Allt var som den föregående qvällen; ingen tycktes ha vidrört låset. Enkefru Pettersson, hvilken egde huset nr 25, hade det brandförsäkradt för 3,750 och sin lösegendom för 2,000 rdr. Endast ett par familjer hade utom henne sin lösegendom brandförsäkrad; flera fattiga arbetarefamiljer, hvilka bodde 1 samma hus, fingo hela sin oassurerade egendom uppbränd. Ingenting räddades. Uthuset tillhörande nr 23 var brandfö: radt för 160 rdr. Sjelfva huset nr 23 blef under eldsvådan något skadadt. Detta är brandförsäkradt för 2,450 rdr, och fordrar egarinnan, enkan Olsson, 360 rdr i ersättning för skadan. Poliskammaren förklarade ransakningen bero på vidare anmälan. I gränderen. På senare tider ha i de mörka gränderna vid Österoch Vesterlånggaitorna verkliga röfvarband bildat sig, bestående af yngre, i polisen illa kända personer, hvilka visat sig farliga både för folks kassor och lemmar. Isynnerhet ha de lagt an på att med lock och pock få i sitt våld druckna eller enfaldiga landtbor, hvilka många gånger kommit rätt illa ut för dem och till och med varit glada att de sluppit från dem utan vidare skada än med tom kassa. Förliden måndag hade två landtbor råkat i deras klor, men blefvo lyckligtvis af polisen befriade. Två yngre personer, hvilka syntes bland detta band, stodo i går inför poliskammaren. En af dessa lär för en tid sedan innehaft 400 rdr, oaktadt han kort förut haft ingenting. Då emellertid ej något bevisligt brott kunde de två förevitas, men de saknade stadig bostad och sysselsättning, dömde poliskammaren dem till kronoarbetskåren. En barkilpperska. För någon tid sedan anmälde en arbetarhustru till polisen att ett blondt, ungefär 30-årigt fruntimmer inkommit i hennes bostad å Tavastgatan och bedt att få afklippa en liten lock af hennes hår; hon gjorde nemligen hårringar. Detta tillät hustrun, men det okända fruntimret afklippte med några raska tag — hela hennes hårlager och begaf sig sen i väg. I går kom en arbetarhustru från Kungsholmen till polisen och beklagade sig öfver att hon blifvit behandlad på samma sätt. Enligt beskrifning har samma fruntimmer här varit frame, som på förra stället. Hon efterspanas på et ifrigaste, men har ännu ej anträffats.

4 februari 1874, sida 3

Thumbnail