Om nyttan af handels- och sjöfarts-
bildning.
De förenade rikenas generalkonsul i Au-
stralien yttrar följande tänkvärda ord i
en skrifvelse till utrikesdepartementet:
Att på minsta antalet utländska, platser
träffas svenska eller norska handelshus eta-
blerade, och att endast undantdgsvis de få,
som finnas, intaga någon framstående plats,
har sin naturliga grund i frånvaron af de
nödvändiga vilkoren för framgång hos de
flesta af våra unga män, som söka sig en
verksamhet såsom handlande i utlandet. Det
minsta antalet är i besittning af penning-
medel och det minsta antalet står i närmare
förbindelse med något handelshus i hemlan-
det. Detta är likväl en sak af relativt min-
dre vigt. Det största hindret för framgång
ligger - deruti, att de flesta sakna behöriga
kunskåper och enkannerligen den speciella
och allsidiga kännedom om handelsvetenska-
perna, som skulle sätta dem i stånd till att
genast vara till gagn och på hvilken de se-
dermera kunde bygga allt mer och mer. Det
är icke möjligt annat än att de, utan tillgån-
gar och kunskaper, skola hafva svårt att kom-
ma i någon verksamhet, och det erfordras
mer än vanlig energi, förmåga och omtanke
att under sådana omständigheter icke komma
till korta i konkurrensen med bättre lottade.
Detta förhållande är efter min mening
en af. hufvudanledningarne till att våra af-
färsmän så ofta måste i utlandet sakna det
understöd af landsmän, som andra nationer
med så mycken fördel hafva att tillgå. Skall
denna samverkan på naturligt sätt utveckla
sig och derur härflytande gynnsamma resul-
tater i fullt mått komma oss till godo, så
måste det dragas försorg om att våra unga
män, som resa till utlandet, åtminstone äro i
besittning af den häfstång till framgång, som
ligger i en på grundligt teoretiskt fundament
byggd utveckling i praktisk riktning, och att
de specielt ega en allsidig kännedom af
språk och handelsvetenskaper. För närva-
rande finnes emellertid hos oss föga tillfälle
att förvärfva sig åtminstone sistnämda kun-
skaper. Det finnes icke i Norge och — så
vidt veterligt är — icke heller i Sverige ett
enda fullständigt organiseradt institut, som
meddelar undervisning i sistnämda discipli-
ner. Det gifves sålunda intet annat tillfälle
att skaffa sig utbildning i denna rikt-
ning än att besöka de i utlandet inrättade
skolor. Det är endast i mycket sällynta fall
detta låter sig göra, och till och med med
den bästa vilja att förvärfva sig en allsidig
merkantil utbildning nödgås de flesta börja
sin bana med de nödtorftiga kunskaper,
som en ofta kortvarig skolgång gifvit dem.
Upprättandet hos oss af handelsskolor
och fullständigt organiserade handelsinstitut
måste derför anses vara af allra största
gagn till befrämjande af våra utländska om-
ättningar. Utom af ofvan anförda grunder,
nödvändiggöres detta för öfrigt af så många
andra, som skulle kunna anses för ännu vig-
tigare, men som det ligger utom området för
denna framställning att närmare utveckla,
att man bör kunna hoppas att det icke skall
dröja länge innan till detta mål syftande
mått och steg skola blifva vidtagna.
4I samband härmed och stödjande mig på
de erfarenheter, som jag på de mest oli
ställen i utlandet haft tillfälle att inhemta,
tillåter jag mig påpeka önskvärdheten af att
för våra sjömän öppnas bättre tillfälle än
hittills att förskaffa sig teoretisk kännedom
om de göromål, som åligga en skeppsbefäl-
hafvare i land. Med fullaste erkännande af
våra -skeppsbefälhafvares duglighet, kan det
ändå icke nekas, att ju åtskilliga uti icke
ringa grad sakna den kännedom om hvad
de hafva att göra i afseende på fartyg och
laddning, som är af nöden för att kunna
träffa vederbörliga dispositioner under de
ofta kinkiga förhållanden, hvari de kunna
befinna sig. Vigtiga intressen blifva derige-
nom ofta tillgodosedda på ett mindre insigts-
fullt sätt, och flera förluster för våra rede-
rier hafva deraf blifvit en följd. -Svårighe-
ten att finna fartygsbefälhafvare, som med
sjömannaduglighet förena teoretisk och prak-
tisk förmåga att ombesörja förrättningarne
i land, har tvifvelsutan uti icke ringa grad
varit ett hinder för vår sjöfart i de ost-äSia-
tiska och australiska farvattnen, på samma
gång som alla meddelanden öfverensstämma
deruti, att den utveckling, den tyska han-
delsflottan börjar ernå i de förstnämda, på
den engelskas -bekostnad; till största delen
har sin grund i de tyska fartygsbefälhafvar-
nes affärsduglighet och intelligens.
Visserligen finnas på några ställen skolor
inrättade, som hafva till uppgift att med-
dela vårä sjömän sådan undervisning. De
förekomma likväl icke i så stor utsträckning,
som förhållandena synas göra önskvärdt.: De
redan etablerade antagas icke höller blifva
besökta i den omfattning, man kunde hafva
anledning hoppas. Ett. oafbrutnare: begag-
nande dessa skolor skall också svårligen
blifvå allmänt, med mindre det från rederi-
ernas sida utöfvas en pression, särskildt ge-
nom att för vissa fall göra detta till vilkor
för anställning som fartygsbefälhafvare.
TT nr Tr TTR
Ta nn fll an Tanum na Ana