i
(4 )
vid eldsvådor förpligtade skola vid uppropet vara
närvarande. Uppropet försiggår efter eldsvådans
sh Det är nu en ganska vanlig sed att man
Wezifver sig till ort och ställe, när man tror att
ippropet skall börja — eldsvåden bryr man
kb ej om.
I går blefvo åtminstone två åkare bötfällda,
vilka närvfirit vid eldsvådan, men ej förstått
ig på att närvara vid uppropet. Att åtskilliga
ej varit närvarande vid eldsvådan, men väl vid
uppropet eoch således undsluppo allt ansvar, är
mycket antagligt.
Minderåringarne åter framme.
Vi omnämde för några dagar sedan att minder-
åriga ynglingar gjort inbrott å fartyget Biloa,
liggande vid Blasieholmen, och tillgripit åtskil-
liga effekter. Nu äro de åter framme. Ynglin-
arne Johan Fredrik Justus Enstedt, Fredrik
eodor Lejding och Johan Alfred Dahlström
blefvo tillika med en 10-årig pysling, Carl Gu-
staf Mattsson, som nu för första gången är fram-
me, för några dagar sedan tagna af Ladugårds-
landspolisen i-ett uthus, der de tillbringat nat-
ten. De affördes till detektiva vaktkontoret.
Här berättade de, att under det Dahlström;
Enstedt och Lejding förliden tisdag tillsammans
befunno sig å Mäster-Samuelsgatan, slog Enstedt
in en fönsterruta till ett hus derstädes, hvaref-
ter Dahlström och Lejding kröpo in i rummet
och tillgrepo, Dahlström en annotationsbok och
Lejding en pennknif.
Förliden torsdag hade dessa tre fått tioåringen
Mattsson med sig. De begåfvo sig nu till en
lumpbod å Stora Badstugatan, Norr, sönderslogo
ett fönster och kommo sålunda in i boden. Här
tillgrepo de, utom 1 riksdaler 97 öre, hvilka
lågo i en olåst låda, åtskilliga effekter till ett
EA värde af 9 riksdaler. Det stulna har
blifvit egarne återstäldt.
Lejding, Dahlström och Enstedt, hvilka blif-
vit kallade till rådhusrättens tredje afdelning för
deras stöld å fartyget vid Blasieholmen, men
hållit sig undan och derför efterspanats, blefvo
insatta i fängelse.
. I går voro de tillika med Mattsson och veder-
börande målsmän inställda för poliskammaren,
Målet angående de tre öfverlemnades till råd-
husrätten. Mattsson erhöll en varning.
RÅDHUSRÄTTEN.
SEDER I lördags hölls åter inför råd-
husrättens tredje afdelning ransakning angående hem-
mansegaren Anders Pålsson från Vallarö i Skåne,
anklagad för att if sintmotparts, Bengt Svens-
sons, namn ha skrifvit en falsk böneskrift till konun-
a och i följd deraf erhållit lindring i ett honom
dömdt straff. Pålsson hade nu låtit inkalla ett nytt
vittne, det fjerde i ordningen, hvilket vid några till-
fällen skulle ha hört Svensson fälla hotande ut-
tryck om Pålsson. Detta vittne, en skrifvare, hade
dock lika litet af vigt att berätta som de andra.
Han påminde sig endast ha hört Svensson säga, att
han skulle skrifva en skrift, hvaraf Pålsson ej skulie
komma att stå sig väl; vid samma tillfälle hade
Svensson bedt honom, såsom skrifkunnig, att upp-
sätta denna skrift. Hvarom den skulle handla, Wade
dock Svensson ej sagt; ej heller blef skritten af
vittnet någonsin uppsatt.
Pålsson, som. från början ställt sig alldeles oskyl-
dig och ständigt insinuerat att Svensson sjelf skrifvit
bönoskriften och inskickat den, men sedermera nekat
för densamma för att störta honom, bad att blifva
skild: från målet samt yrkade ansvar å Svensson för
obefogad rättegång.
Allmänna - åklagaren var dock af helt andra åsig-
ter. Det föreföll honom besynnerligt att Pålsson i
bref, hvilket han erkänt vara skrifvet af honom till
sitt juridiska ombud här i Stockholm, sagt att en
böneskrift i Bengt Svenssons namn snart skulle an-
lända — och att den anlände ett par dagar derefter.
Nådeansökan erkände sig Pålsson sjelf hafva skrifvit.
Men huru ville han förklara, att den och böneskrif-
ten tydligen voro skrifna af samma, hand med sam-
ma bläck och — på de båda halfarken at samma ark
apper. När nådeansökan var bifallen, anlände hand-
lingarne, hvaribland böneskriften, från Stockholm,
Man har frågat Pålsson, om han ej då blef varse
böneskriften. Pålsson har härpå gifvit den högst
otroliga förklaringen att Han ej ens sett på hand-
lingarne, utan genast öfverlemnat dem till vederbö-
rande länsman. Det är minst sagdt oförsynt att söka
såpass vigtiga handlingar, hvilka
svar m Pålsson skulle inträda inom fän-
dis murar elldr ej, icke skulle af Pålsson blifvit
sedda. Mel anledning af dessa och andra om-
gheter yrkalde allmänna åklagaren ansvar å
m derför att han skrifvitoch till konungen in-
4 falsk handling samt hemställde till rätten,
ida ej Pålsson nu borde anses skyldig att träda
nänt häkte, ) Å sin hufvudmans, Bengt Svens-
vägnar yrkaftle hän, utomr do redan, ingifna kost-
äkningar, 2 för resor och tidsförlust
) rår.
Isson besvarade detta med att äfven yrka ansvar
imänna åklagaren sant begärde 150 rdr för sin
ste resa hit.
tten förklarade att ntslag i detta mål å annan
kommer att falla. Allmänna åklagarens yrkande
Pålsson måtte förklaras skyldig träda i häkte,
g den sig ej kunna bifalla.
LANDSORTEN.
Hr C. Strömbom inför Nordmarks
häradsrätt. Från Åmot i Vermland skrif-
ves den 30 januari till Dagligt Allehanda:
Vid tinget med Nordmarks härad i Lange-
landa den 29 dennes öfyerröstade härads-
nämden domaren - öch dömde, att hrr C:
Strömbom och Bergman, båda från Stock-
holm, skulle för svikligt förfarande vid upp-
örandet..af köp af Löfstadsfors bruks- och
andtegendom. inom Nordmarks härad af
Vermlands län hvardera böta 500 rdr samt
fru Strömbom, i hvars namn köpet skett,
återställa egendomen. Ordföranden, vice hä-
radshöfdingen friherre Bennet; ansåg ej så-
dan bevisning vara förebragt, att vederbö-
rande kunde åt saken fällas. ;
Kyrkoherden Mellqvists testamente.
Sedan inspektorernaå för Vermlands nation i
Upsala och Lund till Selebo härads tingsrätt
instämt exekutorerna af nämda testamente,
kronofogden C, Hök och kyrkoherden A.
Bergstedt, förekom detta mål i fredags i
Strengnäs, hyarvid svarandena genom ombud
inlemnade en skrift, hvari bland annat till
deras försvar anfördes, att någon redovisning
ej hittills kunnat förekomma, emedan först