i (4 ) vid eldsvådor förpligtade skola vid uppropet vara närvarande. Uppropet försiggår efter eldsvådans sh Det är nu en ganska vanlig sed att man Wezifver sig till ort och ställe, när man tror att ippropet skall börja — eldsvåden bryr man kb ej om. I går blefvo åtminstone två åkare bötfällda, vilka närvfirit vid eldsvådan, men ej förstått ig på att närvara vid uppropet. Att åtskilliga ej varit närvarande vid eldsvådan, men väl vid uppropet eoch således undsluppo allt ansvar, är mycket antagligt. Minderåringarne åter framme. Vi omnämde för några dagar sedan att minderåriga ynglingar gjort inbrott å fartyget Biloa, liggande vid Blasieholmen, och tillgripit åtskilliga effekter. Nu äro de åter framme. Ynglinarne Johan Fredrik Justus Enstedt, Fredrik eodor Lejding och Johan Alfred Dahlström blefvo tillika med en 10-årig pysling, Carl Gustaf Mattsson, som nu för första gången är framme, för några dagar sedan tagna af Ladugårdslandspolisen i-ett uthus, der de tillbringat natten. De affördes till detektiva vaktkontoret. Här berättade de, att under det Dahlström; Enstedt och Lejding förliden tisdag tillsammans befunno sig å Mäster-Samuelsgatan, slog Enstedt in en fönsterruta till ett hus derstädes, hvarefter Dahlström och Lejding kröpo in i rummet och tillgrepo, Dahlström en annotationsbok och Lejding en pennknif. Förliden torsdag hade dessa tre fått tioåringen Mattsson med sig. De begåfvo sig nu till en lumpbod å Stora Badstugatan, Norr, sönderslogo ett fönster och kommo sålunda in i boden. Här tillgrepo de, utom 1 riksdaler 97 öre, hvilka lågo i en olåst låda, åtskilliga effekter till ett EA värde af 9 riksdaler. Det stulna har blifvit egarne återstäldt. Lejding, Dahlström och Enstedt, hvilka blifvit kallade till rådhusrättens tredje afdelning för deras stöld å fartyget vid Blasieholmen, men hållit sig undan och derför efterspanats, blefvo insatta i fängelse. . I går voro de tillika med Mattsson och vederbörande målsmän inställda för poliskammaren, Målet angående de tre öfverlemnades till rådhusrätten. Mattsson erhöll en varning. RÅDHUSRÄTTEN. SEDER I lördags hölls åter inför rådhusrättens tredje afdelning ransakning angående hemmansegaren Anders Pålsson från Vallarö i Skåne, anklagad för att if sintmotparts, Bengt Svenssons, namn ha skrifvit en falsk böneskrift till konuna och i följd deraf erhållit lindring i ett honom dömdt straff. Pålsson hade nu låtit inkalla ett nytt vittne, det fjerde i ordningen, hvilket vid några tillfällen skulle ha hört Svensson fälla hotande uttryck om Pålsson. Detta vittne, en skrifvare, hade dock lika litet af vigt att berätta som de andra. Han påminde sig endast ha hört Svensson säga, att han skulle skrifva en skrift, hvaraf Pålsson ej skulie komma att stå sig väl; vid samma tillfälle hade Svensson bedt honom, såsom skrifkunnig, att uppsätta denna skrift. Hvarom den skulle handla, Wade dock Svensson ej sagt; ej heller blef skritten af vittnet någonsin uppsatt. Pålsson, som. från början ställt sig alldeles oskyldig och ständigt insinuerat att Svensson sjelf skrifvit bönoskriften och inskickat den, men sedermera nekat för densamma för att störta honom, bad att blifva skild: från målet samt yrkade ansvar å Svensson för obefogad rättegång. Allmänna åklagaren var dock af helt andra åsigter. Det föreföll honom besynnerligt att Pålsson i bref, hvilket han erkänt vara skrifvet af honom till sitt juridiska ombud här i Stockholm, sagt att en böneskrift i Bengt Svenssons namn snart skulle anlända — och att den anlände ett par dagar derefter. Nådeansökan erkände sig Pålsson sjelf hafva skrifvit. Men huru ville han förklara, att den och böneskriften tydligen voro skrifna af samma, hand med samma bläck och — på de båda halfarken at samma ark apper. När nådeansökan var bifallen, anlände handlingarne, hvaribland böneskriften, från Stockholm, Man har frågat Pålsson, om han ej då blef varse böneskriften. Pålsson har härpå gifvit den högst otroliga förklaringen att Han ej ens sett på handlingarne, utan genast öfverlemnat dem till vederbörande länsman. Det är minst sagdt oförsynt att söka såpass vigtiga handlingar, hvilka svar m Pålsson skulle inträda inom fändis murar elldr ej, icke skulle af Pålsson blifvit sedda. Mel anledning af dessa och andra omgheter yrkalde allmänna åklagaren ansvar å m derför att han skrifvitoch till konungen in4 falsk handling samt hemställde till rätten, ida ej Pålsson nu borde anses skyldig att träda nänt häkte, ) Å sin hufvudmans, Bengt Svensvägnar yrkaftle hän, utomr do redan, ingifna kostäkningar, 2 för resor och tidsförlust ) rår. Isson besvarade detta med att äfven yrka ansvar imänna åklagaren sant begärde 150 rdr för sin ste resa hit. tten förklarade att ntslag i detta mål å annan kommer att falla. Allmänna åklagarens yrkande Pålsson måtte förklaras skyldig träda i häkte, g den sig ej kunna bifalla. LANDSORTEN. Hr C. Strömbom inför Nordmarks häradsrätt. Från Åmot i Vermland skrifves den 30 januari till Dagligt Allehanda: Vid tinget med Nordmarks härad i Langelanda den 29 dennes öfyerröstade häradsnämden domaren öch dömde, att hrr C: Strömbom och Bergman, båda från Stockholm, skulle för svikligt förfarande vid uppörandet..af köp af Löfstadsfors bruksoch andtegendom. inom Nordmarks härad af Vermlands län hvardera böta 500 rdr samt fru Strömbom, i hvars namn köpet skett, återställa egendomen. Ordföranden, vice häradshöfdingen friherre Bennet; ansåg ej sådan bevisning vara förebragt, att vederbörande kunde åt saken fällas. ; Kyrkoherden Mellqvists testamente. Sedan inspektorernaå för Vermlands nation i Upsala och Lund till Selebo härads tingsrätt instämt exekutorerna af nämda testamente, kronofogden C, Hök och kyrkoherden A. Bergstedt, förekom detta mål i fredags i Strengnäs, hyarvid svarandena genom ombud inlemnade en skrift, hvari bland annat till deras försvar anfördes, att någon redovisning ej hittills kunnat förekomma, emedan först