för lönereglering och att denna skall få rät-
tighet att föreslå tjensteindragningar och dy-
likt. Då komiten, efter all sannolikhet, blir
sammansatt af mestadels embetsmän, är det
alldeles gifvet att den, då den icke är ålagd
att. göra det, icke kommer att föreslå några
genomgripande reformer, utan håller sig i
det närmaste till sitt egentliga uppdrag: att
föreslå ökade löner. Komme så härtill att
riksdagen redan förrän komiten slutat sitt
arbete beviljar lönetillägg, så måste ju vän-
nerna af organisationsreformer få hela tjenste-
mannaklassen ännu mera mot sig än för när-
varande; det blefve ju då dess solklara
nytta att bibehålla sakerna på den punkt,
derå riksdagspartierna varit nog enfaldiga
eller egennyttiga att försätta dem,nemligen:
många tjenstemän, hvardera med litet arbete
och goda löner eller arvoden på många håll.
Och hvad embetsmannakårea förmår uträtta
när den har anledning att hålla riktigt ihop,
det är väl bekant.
Om deremot den grundsatsen gjordes gäl-
lande att inga löneförhöjningar under någon
form må beviljas. till embetsverk utan att
detaljerade ombildningsplaner förut äro af
regeringen framlagda för riksdagen, skulle
reformvännerna lika gifvet få alla embets-
männen på sin sida, emedan dessa då skulle
inse att för deras betryckta ställning ej
funnes någon möjlighet till förbättring, utan
att de sjelfva drefve på regeringen och sjelfva
visade vägen till en grundlig räfst med de
föråldrade och omständliga formerna. Och
att en reform i dem kan: ske ganska hastigt,
det framgår ovedersägligt af förslaget af den
28 okt. angående omdaning af konungens
kansli.
Mot ett dylikt sätt att gå till väga har
den invändningen blifvit gjord, att medan
gräset gror dör kont och att man bör
ömma för statstjenarnes nuvarande svåra
ställning. Men utom det att derna ställ-
ning endast för fåtalet och för de öfre gra-
dernas tjenstemän är så svår, emedan tjenste-
männen i lägre grader mestadels hafva gan-
ska goda inkomster af flera särskilda tjenster
och befattningar, ges det en annan sak, som
också bör ligga riksdagsmännen om hjertat,
och det är folket i sin helhet, hvilket har
verkligt behof af en grundlig ombildning af
förvaltningsväsendet. Andra samhällsmedlem-
mar äro underkastade lidanden och förluster
genom missväxter, dåliga fabriks- och han-
delskonjunkturer 0. 8 V., och de måste finna
sig. i dem utan att kunna med visshet på-
räkna någon bättring, Hvarför skulle då
icke kunna fordras att embets- och tjenste-
männen ännu någon tid foga sig i sitt öde,
när de dock veta att deras svårigheter skola
få ett slut, så fort regeringen med allvar
tager itu med deras sak ej blott i syfte att
åstadkomma inkomstförbättring, utan jemväl
riktig fördelviog och förenkling af stats-
arbetet?
Det blir intressant. att se hvilken ställ-
ning det DeGeerska partiet kommer att in-
taga till denna fråga. Derpå måste hero
graden af det förtroende andra kammaren
och folket i bygderna skola sätta till det-
samma och derpå kommer äfven att hänga
huruvida den nuvarande ministeren skall bi-
behålla sig eller icke. Visar det sig att det
DeGeerska partiet vill gifva dyrtidstillägget
innan något löfte om embetsverkens reorga-
nisation är af regeringen gifvet eller någon
plan derför af densamma framlagd, så blir
det naturligtvis i denna sak ingen anledning
för ministrarne att lemna sina platser åt
personer, som igrunden tänka fullkomligt
lika med dem, fastän de för tillfället för-
enat sig med andra af helt olika tänke-
sätt. Säger DeGeerska partiet deremot nej
till dyrtidstillägget och yrkar på statsförvalt-
ningens förenkling såsom vilkor för löneför-
bättring, så är. det tydligt att denna mini-
störs dagar äro räknade; ty hur hårdt det
än må bära emot att gifva vika för repre-
sentationens vilja, så lärer det väl ändå
blifva omöjligt att qvarstanna med flertalet
i både första och andra kammaren emot
Big.