vv
eljest upptog större delen af hans lediga tid,
blef honom för torr, öppnade han på måfå
någon at sina skönlitterära älsklingsförfattare
och läste till dess han läst sig sjelf inidröm-
marnes land,
Han hade ock en annan nyckel, som för
honom öppnade portarne till detta land, en
nyckel ännu mäktigare till och med än Shak-
speare. Då allt gått väl för honom, då han
under dagens arbete haft någon liten framgång,
då han lyckats på ett tillfredsställande sätt
lösa någon fråga som intresserat honom, och
framför allt, då han lyckats göra något godt
för sina medmenniskor, då brukade han taga
en glänsande mahognylåda från byrån, var-
samt förflytta henne till bordet som vore
hon ett lefvanda väsen, öppna henne med
en liten nyckel, fästad vid urkedjan och ur
henne framtaga sin ovärderliga skatt, Amati-
violinen för hvilken han en gångi sina tidigaste
studentår, han, som dock egde så kaappa till-
gångar, gifvit 100 guineer. Med hur många för-
sakelser, hur många uppoffringar hade han ej
hopsamlat denna summa. Naturligtvis äl-
skade han sin Amati så mycket mera just
i följd af de umbäranden han ålagt sig för
att få kalla den sin.
Med fingrar så lättz som dem, med hvil-
ken en qvinna rör sin favoritblomma, tog
han då upp sin violin, och snart fyllldes
det lilla rummet med toner, smekande, öm-
ma, klagande, djupa, en drömmarnes musik,