ooo OA ana den sorgliga historiens hemhghet, bidrog att krossa hans hjerta. Hade det icke blifvit sönderslitet redan af blotta tanken på hans dotters undergång, skulle det hafva brustit under tyngden af hans egen blygsel. Han kunde ej längre se verlden i ögonen. Han försökte att manligt fullgöra sina pligter, höll sina gamla enkla och sunda predikningar så som förr; men då han talade om synd och sorg, då tycktes det honom som talade han om sin dotter. Han besökte sina fattiga, men minnet af Janet kom hans tankar att taga en annan väg midt under det han höll sina enkla förmaningar, och hans tal blefvo korta och svaga, och gång på gång återupprepade han sina egna ord — knappt vetande hvad han sade eller gjorde. Alla, som tillhörde hans församling, märkte snart förändringen och yttrade sinsemellan, att kyrkoherdens tid snart var all. Det var synd att fröken Davoren var borta, hon skulle ha kryat upp honom en smula, den stackars gamle kyrkoherden. Lucius kom hem från Winchester senare på året, kom hem för att höra berättelsen om systerns flykt, Janets, hvars rika, andliga begåfning och hvars skönhet hade utgjort hans högsta stolthet. Han tog underrättelsen om den sorgliga händelsen lugnare än hans föräldrar vågat hoppas; han yrkade att få veta allt ända till de minsta detaljer, men sade litet eller intet.