ooo OA
ana den sorgliga historiens hemhghet, bi-
drog att krossa hans hjerta. Hade det icke
blifvit sönderslitet redan af blotta tanken på
hans dotters undergång, skulle det hafva
brustit under tyngden af hans egen blygsel.
Han kunde ej längre se verlden i ögonen.
Han försökte att manligt fullgöra sina plig-
ter, höll sina gamla enkla och sunda pre-
dikningar så som förr; men då han talade
om synd och sorg, då tycktes det honom
som talade han om sin dotter. Han besökte
sina fattiga, men minnet af Janet kom hans
tankar att taga en annan väg midt under
det han höll sina enkla förmaningar, och hans
tal blefvo korta och svaga, och gång på
gång återupprepade han sina egna ord —
knappt vetande hvad han sade eller gjorde.
Alla, som tillhörde hans församling, märkte
snart förändringen och yttrade sinsemellan,
att kyrkoherdens tid snart var all. Det var
synd att fröken Davoren var borta, hon
skulle ha kryat upp honom en smula, den
stackars gamle kyrkoherden.
Lucius kom hem från Winchester senare
på året, kom hem för att höra berättelsen
om systerns flykt, Janets, hvars rika, and-
liga begåfning och hvars skönhet hade ut-
gjort hans högsta stolthet.
Han tog underrättelsen om den sorgliga
händelsen lugnare än hans föräldrar vågat
hoppas; han yrkade att få veta allt ända till
de minsta detaljer, men sade litet eller intet.