bymarknad. Längs hela boulevarden ser man små enkla träbord liksom vuxna upp ur jorden. Det är ett gammaltiprivilegium, Från le reveillon ända till nyårsdagen hafva de handlande rättighet att på dessa bord utställa sitt lager af nyårsgåfvor. Här ser man allt hvad man kan tänka sig, bakelser och blanksmörja, löständer och biljardbollar, mikroskop, hästskor, pomada, fågelburar, hattfordral, fotogrammer, råttfällor, cigarrmunstycken och pipor, solfjädrar, chignonger, mössor, nattrockar, brefpapper, papegojor, kammar, borstar, helgonbilder, speglar, dresserade pudlar, mixed-pickles och konstgjorda ögon. Här finnes allt. Vidare ser man här bokhandlare, antiqvitetshandlare, tusenkonstnärer, som sluka sablar, brinnande ljus och lefvande fisk; spåmän, som förutsäga tjenstflickorna deras öde och lofvå dem en rik man, apelsin-försäljare, söm köra omkring sina varor på gyldene vagnar o. s. v. Och hvilken sällsam ironi af ödet! Midtför en präktig juvelerarebod ser man ett litet marknadsbord med glasstenar, infattade i talmiguld; i en annan bod säljas dockor, bland hvilka monsieur le Confusion intager första rummet; i ena handen håller han ett breviarium, i den andra en lilja. På hufvudet bär denne naivt karrikerade Henrik den ö:te en förgylld papperskrona, och. den hvita fanan fladdrar ut ur byxfickan. Då årets första timme slår, är hela denna burleska marknad förbi, borden försvinna under nattens lopp och nyårsdagen hafva boulevarderna åter sitt gamla aristokratiska utseende.