Ur ett bref från Köpenhamn,
den 17 januari.
— — — — Dessa dagars allmännaste sam-
talsämne är den interpellation, som folk-
tingsmannen, grefve Holstein-Ledreborg
med flere, som småningom närma sig ven-
stern, i loppet af nästa vecka ämnar
rikta till ministerens chef, grefve Holstein-
Holsteinborg, rörande ansvaret för en
i den officiella ministerialtidningen kungjord,
men icke af någon minister kontrasignerad
kungl. handskrifvelse af den 2:dra januari
d. å. Ministeren tyckes vilja krypa bakom
den ansvarsfria konungens rygg gentemot
folktingets (2:dra kammarens) förebråelser
för okonstitutionelt beteende. Ministerens
senaste steg hafva bidragit mycket dertill,
att flere och flere börja inse, hvilken fara
ministerens qvarblifvande — utan minsta
afseende på utfallet af de allmänna folktings-
valen den 20 september 1872, utan afse-
ende på de nya valen den 14 november
1873 efter tingets upplösning och trots de
åter och åter upprepade misstroendevota —
hvilken fara derur kan flyta för hela landet,
och icke minst för sjelfva det konstitutio-
nella konungadömet. Ställningen har små-
ningom blifvit så betänklig, att man icke
utan skäl dragit paralleler emellan den och
Frankrikes inre politiska ställning före juli-
revolutionen 1830.
I ett visst afseende är olikheten dock på-
taglig. Medan Frankrikes hufvudstad nästan
alltid i stora ögonblick stått på den liberala,
ja, äfven radikala sidan, är Köpenhamn yt-
terst konservativt, ja reaktionärt (med un-
dantag af några hundra socialister, som dock
endast af vensterns motståndare räknas till
detta moderata parti). Hela den stora f. d. na-
tional-liberala hufvudstadspressen står emel-
lertid på högra sidan, ministerens, och enär
utlandet nästan uteslutande öser af dessa
källor, är det mycket förklarligt, att man
t. ex. i Sverige är så hätskt sinnad mot
danska venstern — ett parti, som i de fle-
sta andra riksdagar skulle kallats venstra
centern. Afven dess motståndare hylla
ofta de i dess program uttalade åsigter i
allt väsentligt (så litet radikalt är det).
Det är alls icke egennyttigt — såsom man
läser i Köpenhamnspressen ; man skulle sna-
rare kunna förebrå dess motståndare att
vilja ha friheten endast för sig sjelfva. Att
det icke heller är materalistiskt, framgår
synnerhet deraf, att de fleste grundtvigia-
ner; — dessa hyperidealister — hafva slu-
lit sig dertill. I Tyskland börja redan flere
stora tidningar (t. ex. Allg. Augsb. Zeit.)
genomskåda sanna förhållandet. Jag hoppas,
vett våra nordiska bröder i öster, som dock
stå oss så mycket närmare, äfven snart skola
se med egna ögon, — — — —