En rolig tek for barn. lag DOrt IAvaTt
oå en tom cigarrlåda och ställ i dess båda
indar ett spegelglas: På det ena glasets
yvicksilfverbeläggning skafva vi ett rundt hål,
ungefärligen stort som en specie, och på det
vf lådans ändbräden, innanför hvilket detta
las står, borras ett dylikt titthål, ifall man
ej vill taga bort hela brädet och låta glas-
biten tjena till vägg.
Vilja vi nu hafva lådan till ett galleri eller
en pelarsal, så lägga vi kulört papperi rutor
eller ränder på lådans botten som föreställer
olf, hvilket vi ju äfven kunna måla, om vi
inna det bättre. Ett par pelare forma vi af
lera eller skära dem af krita; de ställas vid
lådans sidoväggar. Kanske vi äfven äro hän-
di a nog att kunna skära ett par byster eller
hela bilder på sina fotställningar; då sätta vi
dem emellan pelarne; det blir herrligt! När
vi nu efter egen smak och behag fått vårt
galleri färdigt, breda vi ett stycke gaz eller
annat tunnt hvitt tyg öfver lådan, och när
vi så se på vårt verk genom titthålet i spege I-
glaset, mötes vårt öga af ett ändlöst galleri
eller en sal, ju präktigare dess mera smak
vi användt på dess prydande.. Vilja vi nu
utbyta salen mot en allö, så behöfva vi blott
göra oss fyra små träd af pinnar, något mossa
eller grönt krusadt papper. Dessa träd in-
taga då pelarnes och bildernas plats; lådans
botten beströs med sand och så ha vi en
all6, som mången godsegare kunde afundas
oss. Hafva vi så godt om spegelbitar, att vi
äfven dermed kunna bekläda lådans sido-
väggar, så få vi se utsigten vidga sig på båda
sidor till vida fält. Med fyra tennsoldater
skapa vi oss en hel krigshär, och äro vi fred-
ligt stämda, sätta vi får, grisar eller kor i
soldaternas ställe, och vi se oss i hast vara
egare till ofantliga hjordar.
Nu har jag gifvit er iden till en lek, som
tager både eder uppfinningsrikhet och eder
goda smak i anspråk, och som jag hoppas
skall förskaffa eder mycken oskyldig glädje.
(N. H. T.)
Civillistorna och apanagerna för
22 stater sammanställas i den nyutkomna
Gotha Almanach för 1874, i det summorna
uttryckas i procent af netto-statsutgifterna.
Dyrast är Grekland (5 proc.) Dernäst Sach-
sen och Bayern med emellan 4 och 5 pr.
Danmark, Tyskland (i sin helhet), Baden,
Wärtemberg, Serbien och Norge med 3—4
pr.; Portugal, Preussen, Belgien och Rumä-
nien med 2—3 proc.; Brasilien, Österrike.
Ryssland, Italien, Storbritannien och Neder-
länderna med 1—2 pr. och slutligen — så-
vida man vill medräkna republikernas öfver-
hufvuden bland dem som åtnjuta civillistor —
republikerna Argentina och Chile i Syda-
rika samt Frankrike i Europa,
En konung! De bekantskaper, engels-
männen nu få tillfälle att göra med de afri-
kanske kungarne, skall visserligen icke för-
öka deras aktning för konungamakten. En
viss hr Bley, konung någonstädes i Afrika,
och icke upptagen i Almanach de Gotha,
har tillskrifvit den engelska kommendanten
ett bref, hväri han uttrycker sin glädje öfver
engelsmännens seger, I ett postskriptum
heter det: Skicka mig litet fläsk och en
flaska bränvin. Då fläsket och bränvins-
flaskan uteblefvo, lät. konung Bley sin utri-
kesminister skrifva en diplomatisk not af
denna lydelse: H. hr kommendant! Hoppas
att helsan är god. Min spion säger att fien-
den ännu är i skogen. Jag här en sådan
faslig tandverk; var derför så god och skicka
mig en skinka och-en flaska bränvin, fram-
för allt bränvin, ty jag har så fasligt ondt i
tänderna. Sanna vännen Bley.
Då konung Bleys tänder förtföro att värka,
sände han ännu -ett tredje. bref; Ärade och
tillgifne kommendazt! Jag beklagar mycket
att ni icke skickat mig fläsk efter som min
tandvärk i dag är värre. Om ni tror att
fläsk icke hjelper, så var af den godheten att
skicka mig litet bränvin. Eder ödmjukaste
tjenare Bley, konung.
Hvems var åsnan? Från Westminster
församling i London berättas om ett tragi-
komiskt misstag, Tyågrönsakshandlare hade
råkat i tvist med hvarandra om eganderätten
till. en åsna och instämde hvarandra till ve-
derbörlig domstol. Hela förmiddagen åtgick
I för att höra vittnen, och då tiden kom att
äta frukost, vände domarn sig till parterna,
sade att hela saken var en bagatell, men
domstolens tid mycket dyrbar, och att han
derför hoppades att parterna, då domstolen
om en hal imme åter satte sig, skulle hafva
uppgjort saken sinsemellan, De tvistande
bockade sig -och iofvade att gå domarens ön-
skan till mötes. Då domstolen åter satte sig,
framträdde käranden och förklarade att affä-
ren nu -var uppgjord: åsnan var hans. Då
han härvid vände sig till. motparten, fick do-
maren till sin fasa se att dennes ögon voro
uppsvällda och skiftande i många färger samt
att ansigte och händer voro blodbesudlade.
Käranden fortfor i sin förklaring: de hade
fonnit en lugn bakgård, der de gjort upp
saken i enlighet med domarens godhetsfulla
medgifvande. Han var rädd för att ha varit
något hårdhändt mot svaranden, men kunde
icke hjelpa det, ty de hade bara haft en half-
timme på sig och svaranden var segare än
herr domaren skulle kunna tro, af utseendet
att döma. Domaren fasade vid tanken på att
han gifvit parterna impulsen till en så lag-
stridig handling som att handgripligen afgöra
tvisten. De hade emellertid: handlat på god
ten I deras tanke fanns icke något annat
SA AR dn AK a