En rolig tek for barn. lag DOrt IAvaTt oå en tom cigarrlåda och ställ i dess båda indar ett spegelglas: På det ena glasets yvicksilfverbeläggning skafva vi ett rundt hål, ungefärligen stort som en specie, och på det vf lådans ändbräden, innanför hvilket detta las står, borras ett dylikt titthål, ifall man ej vill taga bort hela brädet och låta glasbiten tjena till vägg. Vilja vi nu hafva lådan till ett galleri eller en pelarsal, så lägga vi kulört papperi rutor eller ränder på lådans botten som föreställer olf, hvilket vi ju äfven kunna måla, om vi inna det bättre. Ett par pelare forma vi af lera eller skära dem af krita; de ställas vid lådans sidoväggar. Kanske vi äfven äro händi a nog att kunna skära ett par byster eller hela bilder på sina fotställningar; då sätta vi dem emellan pelarne; det blir herrligt! När vi nu efter egen smak och behag fått vårt galleri färdigt, breda vi ett stycke gaz eller annat tunnt hvitt tyg öfver lådan, och när vi så se på vårt verk genom titthålet i spege Iglaset, mötes vårt öga af ett ändlöst galleri eller en sal, ju präktigare dess mera smak vi användt på dess prydande.. Vilja vi nu utbyta salen mot en allö, så behöfva vi blott göra oss fyra små träd af pinnar, något mossa eller grönt krusadt papper. Dessa träd intaga då pelarnes och bildernas plats; lådans botten beströs med sand och så ha vi en all6, som mången godsegare kunde afundas oss. Hafva vi så godt om spegelbitar, att vi äfven dermed kunna bekläda lådans sidoväggar, så få vi se utsigten vidga sig på båda sidor till vida fält. Med fyra tennsoldater skapa vi oss en hel krigshär, och äro vi fredligt stämda, sätta vi får, grisar eller kor i soldaternas ställe, och vi se oss i hast vara egare till ofantliga hjordar. Nu har jag gifvit er iden till en lek, som tager både eder uppfinningsrikhet och eder goda smak i anspråk, och som jag hoppas skall förskaffa eder mycken oskyldig glädje. (N. H. T.) Civillistorna och apanagerna för 22 stater sammanställas i den nyutkomna Gotha Almanach för 1874, i det summorna uttryckas i procent af netto-statsutgifterna. Dyrast är Grekland (5 proc.) Dernäst Sachsen och Bayern med emellan 4 och 5 pr. Danmark, Tyskland (i sin helhet), Baden, Wärtemberg, Serbien och Norge med 3—4 pr.; Portugal, Preussen, Belgien och Rumänien med 2—3 proc.; Brasilien, Österrike. Ryssland, Italien, Storbritannien och Nederländerna med 1—2 pr. och slutligen — såvida man vill medräkna republikernas öfverhufvuden bland dem som åtnjuta civillistor — republikerna Argentina och Chile i Sydarika samt Frankrike i Europa, En konung! De bekantskaper, engelsmännen nu få tillfälle att göra med de afrikanske kungarne, skall visserligen icke föröka deras aktning för konungamakten. En viss hr Bley, konung någonstädes i Afrika, och icke upptagen i Almanach de Gotha, har tillskrifvit den engelska kommendanten ett bref, hväri han uttrycker sin glädje öfver engelsmännens seger, I ett postskriptum heter det: Skicka mig litet fläsk och en flaska bränvin. Då fläsket och bränvinsflaskan uteblefvo, lät. konung Bley sin utrikesminister skrifva en diplomatisk not af denna lydelse: H. hr kommendant! Hoppas att helsan är god. Min spion säger att fienden ännu är i skogen. Jag här en sådan faslig tandverk; var derför så god och skicka mig en skinka och-en flaska bränvin, framför allt bränvin, ty jag har så fasligt ondt i tänderna. Sanna vännen Bley. Då konung Bleys tänder förtföro att värka, sände han ännu -ett tredje. bref; Ärade och tillgifne kommendazt! Jag beklagar mycket att ni icke skickat mig fläsk efter som min tandvärk i dag är värre. Om ni tror att fläsk icke hjelper, så var af den godheten att skicka mig litet bränvin. Eder ödmjukaste tjenare Bley, konung. Hvems var åsnan? Från Westminster församling i London berättas om ett tragikomiskt misstag, Tyågrönsakshandlare hade råkat i tvist med hvarandra om eganderätten till. en åsna och instämde hvarandra till vederbörlig domstol. Hela förmiddagen åtgick I för att höra vittnen, och då tiden kom att äta frukost, vände domarn sig till parterna, sade att hela saken var en bagatell, men domstolens tid mycket dyrbar, och att han derför hoppades att parterna, då domstolen om en hal imme åter satte sig, skulle hafva uppgjort saken sinsemellan, De tvistande bockade sig -och iofvade att gå domarens önskan till mötes. Då domstolen åter satte sig, framträdde käranden och förklarade att affären nu -var uppgjord: åsnan var hans. Då han härvid vände sig till. motparten, fick domaren till sin fasa se att dennes ögon voro uppsvällda och skiftande i många färger samt att ansigte och händer voro blodbesudlade. Käranden fortfor i sin förklaring: de hade fonnit en lugn bakgård, der de gjort upp saken i enlighet med domarens godhetsfulla medgifvande. Han var rädd för att ha varit något hårdhändt mot svaranden, men kunde icke hjelpa det, ty de hade bara haft en halftimme på sig och svaranden var segare än herr domaren skulle kunna tro, af utseendet att döma. Domaren fasade vid tanken på att han gifvit parterna impulsen till en så lagstridig handling som att handgripligen afgöra tvisten. De hade emellertid: handlat på god ten I deras tanke fanns icke något annat SA AR dn AK a