bestå al tre KlaSSscl,y SYM fe CO PP
enom elände, orenlighet och list, men dock
på olika sätt väcka medlidande och afsky. 4
En klass, den talrikaste och mäktigaste, -
står under kommando af en konung. Denne 1
man födes icke till sin höga värdighet som N
andra konungar; han wäljes dertill på grund 2
af sin förvärfvade talang för skälmstycken g
och penningutpressningar. Hvad tiggarne L
kunna skrapa ihop genom sitt lumpna handt-
verk aflemnas till konungen, och när regn- 1 e
tiden i det sydliga och vintern i det nord- -
liga Kina påkalla det menskliga medlidan-
det med detta pack, är det konungens sak
att sörja för sina undersåters kost och klä- I 1,
der. Men det är ofta smått med hans mar 11;
jestäts hofhållning.
Till rogoringsbördor, som hvila på regen-
tens skuldror, hörer äfven beskattningsrätten,
d v. s han eger ätt brandskatta de rika
köpmännen och borgarena i de stora stä-
derna efter hvars och ens råd och lägenhet.
Endast skräddare och artister åtnjuta skatt-
frihet; de förra hafva förvärfvat sig detta
adliga privilegium genom att tillhandahålla
tiggarne gamla klädestrasor till låga pris,
och hvad konstnärerna angår äro deras vil-
kor i Kina sådana, att de äro halfvägs till
tiggarstafven.
Konungen utöfvar sin beskattningsrätt på ett
egendomligt sätt. Han går nemligen omkring
till hvarje skattskyldig och uppgör med ho-
nom hur mycket han skall erlägga för år
eller halfår.. När de nu blifvit ense om sum-
man och denna är aflemnad till skattkam-
maren, klistras en gul och en röd pappers-
lapp utanpå boddörren. På dessa står konun-
gens nämn, skattebeloppet och den termin,
skatten. är betald för, jemte en uppmaning
till de trogna undersåtarne att härefter låta
den beskattade vara i fred. Men nekar nu
köpmannen att betala skatten, går det
honom icke väl. Då släppes en hop smut-
siga, trasiga, gulbruna tiggare lösa på honom
så att han ingen ro får, och i sin förtviflan
är han då glad att få köpa sig fri med en
betydlig summa. De stora köpmännen få
ofta betala ända till 50 rdr om året i skatt.
I tiggarförbundet upptagas endast mans-
ersoner, hvilka af konungen betalas efter
Naglighet, d. v. s. oförskämdhet, näsvishet
och vidrig uppsyn.
Tiggarne hålla sig alltid framme vid barn-
dop, bröllop och begrafningar. Vidare låta
de sig begagnas till hvarjehanda upptåg.
Är en person skyldig pengar och tredskas
med betalning, skickar fordringsegaren
en skarg tiggare till gäldenären, hvilken ej
slipper dem förr än han betalat.
När tiggarne icke kunna få sin utkomst
på bättre sätt, åtaga de sig att begrafva af-
rättade eller draga de ut på landsbygden
för att ljuga ihop historier om skeppsbrott
eller andra olyckor för att väcka medlidande.
De berätta då att de ha varit j sådan nöd
ombord, att de ha fått lof att slagta och tipp-
åta sina kamrater, eller om de sakna en arm
eller ett ben, uppge de att de ha måst till-
gripa dem i brist på mat.
Många tiggare föra barn med sig och fästa
en halmsnodd om lifvet FT: dem till tecken
att de äro i yttersta nöd. Barnen äro väl
instruerade i att skrika för att sålunda kom-
ma i åtnjutande af-friköpning.
En annan klass af tiggare kallas Koou-
hwä-tsze, hvilket betyder det höga blomster-
folket4. Men- trots denna poetiska titel äro
de döck eländigare än:andra tiggare. De
bestå mest af rymmare: och uppehålla sig
erna vid templen, hvarest de ha ett slags
tillflyktsort. Också de hafva fasta inkomster
liksom den första klassem De hafva nemli-
gen förstått att begagna sig af kinesernas
vantro att de döde i juli månad hafva rätt
att bli fria från sjukdom, om deras efterlef-
vande offra åt dem; dessa offer göra tig-
garne sig till godo. Men för öfrigt hafva de
också rätt att uppbära en viss afgift, som in-
samlas i hela riket. Detta hänger tillsam-
mans med:en gammal skattskyldighet, som i
forntiden utgjordes afohvarje krambod för
att skaffa kejsarens hustrur blommor, smink
och vällukter, och af detta insamlades så
unycket, att kejsaren och hela hans hof kunde I
begratvas 4 blommor och smink. - Men i an-
ledning af en pest förärade kejsaren dessa
saker till tiggarne och sedan dess hafva dessa t
landsstrykare ansett si berättigaae att upp-
bära en viss skatt. Folket rädes för pesten
och betalar af fruktan att landsstrykarne el-
jest skulle draga farsoten öfver det; och säkert
är att de vandrande tiggarne ofta föra smitta
med sig.
Slutligen finnes också en tredje klass, som
kallar sig faderlösa och som har rättighet
att slå sig ned i vissa hus. De äro alla krymp-
lingar, blinda, döfva, läma o. 8. v.; de lem-
lästa ofta sig sjelfva för att slippa arbeta.
Kejsaren gifver dem månadtligen 2 rdr.
I Ningpo t, ex, som är en stad. med om-
kring 115,000 invånare, funnos i fjor 11,000
tiggare. Ingen kinesisk statsman har ännu
haft mod att uppträda mot tiggeriväsendet,
ty tiggarne bilda en stat i staten, en mäktig
nation för sig, som icke är att leka med.
I Peking hafva de till och med en egen
gamlingslokal, som kallas fjäderhuset, eme-
dan det är fyldt med fjäder, hva å tiggarne
sofva om natten. Ilvilken oren ighet här
råder kan icke beskrifvas.
NN TR rn it snkna ära Oförbätterliga:
I RR MN dd mo AKA mm et ARA 2 sk AM FK SA 4 OAL