Små populära zoologiska notiser
XVI
Steglitsen.
(Forts.)
Det gamla är mig visserligen kärt, men
ibland allt lefvande tycker jag bäst om det
unga, det friska i fjällhöga nord eller hvars
helst annars det visar sig. Men för den
lilla ofvikning från ämnet, jag nu gjort,
och för alla mina 10anga snedsprång uti mina
sinå populära zoologiska nötisert får jag
bedja tusende gånger om ursäkt på den
grund, att dels lefver menniskan icke af
— zoologi allenast, och dels förefinnes un-
derstundom inom goölogiens första klass,
benämd Bimana, hvars enda representant
är Homo sapiens, den der på svenska
menniska kallas; ei sådan egenhet, att sjä-
len 558 Boömliga individer liksom icke vill
följa med kroppen under seglatsen på tidens
ocean, utan gör rakt af smått myteri och
står der sedan på blanka däcket ock skyl-
tar för folk såsom — tjufpojke i alla sina
dar, under det att stofthyddans panna spö-
kar ut sig med ålderdomsrynkor. Och hvad
skall man nu göra med den der tjufpojken ?
— Jag vet ingenting annat än att man lå-
ter honom hållas, ty tråkigt också är ett
lägga nosgrimmä på kräket. Skulle han
kanske yväfvas, öm han belades med skatt,
till öxempel vanlig-— hun dskatt? — Nöj,
egaren erlade bestämdt mycket gerna skat-
te öch ångensurmulen melankoliker skulle
helt visst betala den tvefaldt, om bara tjuf-
pojken kunde bekommas. Hvad värde
YnpojkeljGdntlier Har hös oss män inför
det täcka könet, vågar jag ej yttra mig öf-
ver, men jag tror, att en och annan fru är
så beskaffad, att äfven hon skulle vilja be-
tala nämda -skatt för gin in an, om han blott
derigenom kunde bli en endaste liten smula
tjufpojke bara någon gång i veckan inför
henne, inte inför hågön annan; nej, visst
icke, då vore Hai getiast en lättsinnig sälle
i sit ögen lilla gummas tycke. — Kärleken
Och qvinnan äro de största egoister, men
det. komiiier sig af de lifliga känslorna
hos båda. Och mycket olika är omdömet
om tjufpojkaktigheten. Men hvad är den
då egentligen för någonting? — Lättsinne
kanske? — Nej, jag tackar aldra ödmju-
kast, icke alltid, nen kan väl så vara.
Tjufpojkaktigheten är väl ett sjelfsvåld, men
jag ber: vördsammeligen för min del få an-
seden såsom ett mycket bubbligt skum på
eli mera bastant bottensats uti lifvets kalei-
doskopiska ölstånka. Detta var ju en gen- I
til liknelse! — Ett stycke kornblixt på egen-
kärlekens snillehimmel! — (Bättre och bätt- I.
re!) 2 Men; som alla liknelser. mer eller
thindre halta och dessutom kontentan af
qvickhet i mina snillefoster-ofta sitter. på )
det viset, att den för att komma i dagen,
måste framdragas med — korkskruf, så
anser jag mig skyldig härmed förklara, det
jag med den der kaleidoskopiska ölstånkan
menat menniskosjälen, söm Hör till
menniskokröppen, som hör till-Bimana; som
hör till zoologien (jag håller mig således
inom skrankorna för ämnet!),y som gifvit mig
anledning tala om själen, hvilken; ifall jag
åter skulle våga mig in på liknelsens om-
råde; kunde bland mycket annat också jem-
föras med vanlig — dricksjäst, hvilken i
ock genom sig sjelf eller; rättare sagdt; ge-
nom den kraft, skaparen deruti nedlagt, im-
merfort under gynnande omständigheter tt-
vecklar nya små jästceller, omkring dessa
Åter nya och nya,-d. ä. nya känslor, före-
ställningar och tankar omkring nå gra för-
atvarande.
Den bör således icke förvånas, som här-
med tycker sig bli bjuden på — svag-
Iricka; Det var annars om steglitsungarne,
so det var fråga. Dessa äro före rugg-
ningen, hvilken inträffar på hösten, gråbruna
med mörkbruna fläckar på hufvud och rygg
samt gråbruna på bröstet, som dertill är
örsedt med runda mörka fläckar. Detta
ir ju en: ganska anspråkslöst utstyrd fågel-
ungdom ! i
Tänk, om vår nu förtiden så strängt
ich allvarligt uppfostrade ungdom vore lika-
lan! — Den skulle då genom gitia förstån-
liga föräldrars omsorg, när den hunnit bli!
å pass töfr bakom öronen, att den sjelf f ?
örmådde tjena. galtet i maten, kunna ha Å
tt litet rätt vackert kapital uti någon rän- !
eanstalt att lyfta vid förefallande behof.
fen det är inte så noga med det: de gamlej!
a ju sjelfva fått arbeta sig till sitt (ifall Å
le ha något): de unga få göra sb med ;,) 2
nen vår tids ungdom lefver helst för det )
gonblick, som är, icke för det, som skall I!
omma, ty, tänker man, kommer tid, kom- ) 2
P
:
1
rer råd och — så fås fattigdomen på
öpet. Förr var det modernt att vara rik,
u är det modernt att vara fattig, men ändå
emtil och lefva högt. Månne ickb vår tid
en brytningens tid för blifvande stora sg
ändringar på mera än att område och — e
vissa fall reaktionen? gj
friherre. och friherrinna von Steglits
ppehålla Big dels blott, ehura mera säll
ynt utom under våren, parvis, oftare fa-
iljviss men oftast i flock uti hela gödepg td J