Små populära zoologiska notiser XVI Steglitsen. (Forts.) Det gamla är mig visserligen kärt, men ibland allt lefvande tycker jag bäst om det unga, det friska i fjällhöga nord eller hvars helst annars det visar sig. Men för den lilla ofvikning från ämnet, jag nu gjort, och för alla mina 10anga snedsprång uti mina sinå populära zoologiska nötisert får jag bedja tusende gånger om ursäkt på den grund, att dels lefver menniskan icke af — zoologi allenast, och dels förefinnes understundom inom goölogiens första klass, benämd Bimana, hvars enda representant är Homo sapiens, den der på svenska menniska kallas; ei sådan egenhet, att själen 558 Boömliga individer liksom icke vill följa med kroppen under seglatsen på tidens ocean, utan gör rakt af smått myteri och står der sedan på blanka däcket ock skyltar för folk såsom — tjufpojke i alla sina dar, under det att stofthyddans panna spökar ut sig med ålderdomsrynkor. Och hvad skall man nu göra med den der tjufpojken ? — Jag vet ingenting annat än att man låter honom hållas, ty tråkigt också är ett lägga nosgrimmä på kräket. Skulle han kanske yväfvas, öm han belades med skatt, till öxempel vanlig-— hun dskatt? — Nöj, egaren erlade bestämdt mycket gerna skatte öch ångensurmulen melankoliker skulle helt visst betala den tvefaldt, om bara tjufpojken kunde bekommas. Hvad värde YnpojkeljGdntlier Har hös oss män inför det täcka könet, vågar jag ej yttra mig öfver, men jag tror, att en och annan fru är så beskaffad, att äfven hon skulle vilja betala nämda -skatt för gin in an, om han blott derigenom kunde bli en endaste liten smula tjufpojke bara någon gång i veckan inför henne, inte inför hågön annan; nej, visst icke, då vore Hai getiast en lättsinnig sälle i sit ögen lilla gummas tycke. — Kärleken Och qvinnan äro de största egoister, men det. komiiier sig af de lifliga känslorna hos båda. Och mycket olika är omdömet om tjufpojkaktigheten. Men hvad är den då egentligen för någonting? — Lättsinne kanske? — Nej, jag tackar aldra ödmjukast, icke alltid, nen kan väl så vara. Tjufpojkaktigheten är väl ett sjelfsvåld, men jag ber: vördsammeligen för min del få anseden såsom ett mycket bubbligt skum på eli mera bastant bottensats uti lifvets kaleidoskopiska ölstånka. Detta var ju en genI til liknelse! — Ett stycke kornblixt på egenkärlekens snillehimmel! — (Bättre och bättI. re!) 2 Men; som alla liknelser. mer eller thindre halta och dessutom kontentan af qvickhet i mina snillefoster-ofta sitter. på ) det viset, att den för att komma i dagen, måste framdragas med — korkskruf, så anser jag mig skyldig härmed förklara, det jag med den der kaleidoskopiska ölstånkan menat menniskosjälen, söm Hör till menniskokröppen, som hör till-Bimana; som hör till zoologien (jag håller mig således inom skrankorna för ämnet!),y som gifvit mig anledning tala om själen, hvilken; ifall jag åter skulle våga mig in på liknelsens område; kunde bland mycket annat också jemföras med vanlig — dricksjäst, hvilken i ock genom sig sjelf eller; rättare sagdt; genom den kraft, skaparen deruti nedlagt, immerfort under gynnande omständigheter ttvecklar nya små jästceller, omkring dessa Åter nya och nya,-d. ä. nya känslor, föreställningar och tankar omkring nå gra föratvarande. Den bör således icke förvånas, som härmed tycker sig bli bjuden på — svagIricka; Det var annars om steglitsungarne, so det var fråga. Dessa äro före ruggningen, hvilken inträffar på hösten, gråbruna med mörkbruna fläckar på hufvud och rygg samt gråbruna på bröstet, som dertill är örsedt med runda mörka fläckar. Detta ir ju en: ganska anspråkslöst utstyrd fågelungdom ! i Tänk, om vår nu förtiden så strängt ich allvarligt uppfostrade ungdom vore likalan! — Den skulle då genom gitia förstånliga föräldrars omsorg, när den hunnit bli! å pass töfr bakom öronen, att den sjelf f ? örmådde tjena. galtet i maten, kunna ha Å tt litet rätt vackert kapital uti någon rän! eanstalt att lyfta vid förefallande behof. fen det är inte så noga med det: de gamlej! a ju sjelfva fått arbeta sig till sitt (ifall Å le ha något): de unga få göra sb med ;,) 2 nen vår tids ungdom lefver helst för det ) gonblick, som är, icke för det, som skall I! omma, ty, tänker man, kommer tid, kom) 2 P : 1 rer råd och — så fås fattigdomen på öpet. Förr var det modernt att vara rik, u är det modernt att vara fattig, men ändå emtil och lefva högt. Månne ickb vår tid en brytningens tid för blifvande stora sg ändringar på mera än att område och — e vissa fall reaktionen? gj friherre. och friherrinna von Steglits ppehålla Big dels blott, ehura mera säll ynt utom under våren, parvis, oftare failjviss men oftast i flock uti hela gödepg td J