- RUP
En knif är ibland lika god som en
bössa, sade Matchi, utan att se upp.
I ett: nå hoppade Luciusy förrän den. an-
dre hunnit varseblifva honom;ned i.fördjup-
ningen, och, läggande si på knä, framdrog
han några ben ur elden.
Under det hamn talade, utsträckte han sin
långa magra arm och förde återstoden af
pytett längröin I elden:
— -Mördäre! bof! utropade han, kastande
en: blick åf. djupt: förakt på främlingen.
Dessa ben äro menniskoben. Se här — detta
ären del af en menniskoarm.
co Ni misstager er, svarade Matechi med
köld. Jag fångade en varg och dödade
Honom med min fälllknif.
Jag shar ickö arbetat i dissektions-
salarne för intet; sade Lucius lugnt; öcK
jag upprepar mitt påstående: dessa ben ärö
menniskoben. Ni bar afvärjt döden genom
mord: ; ä
-— Om jag än gjort det, så vore det väl
icke. värre än månben anhan i lika förtviflade
omständigheter gjort öre mig, genmälde den
okänder och: flyttade: dervid blicken från Lä-
cius-till håns bössa, i det hans ansigte an-
tog ett på en gång skyggt och hotande ut-
ck. :
— Jag hade god lust att nedskjuta er, ty
ni har verkligen visat ör vara eh varg, åter-
tog Lucius; i det Han: reste sig upp och
kastade benen tillbaka i elden.