andra i hans. hjerna, då han med förtviflan
i.sitt bröst begaf sig ut på jagten.
Och återigen -var: lyckan honom oblid:
Han vandrade längre bort än -vanligty- fast
besluten att icke, vändas tonihöndt- tillbaka.
Han visstecalltför: väl ratt då Geoffrey befann
sig i ett så sorgligt tillstånd; som- nu, kun-
derhan — Lucius :—: medshela sin erfaren-
het ieke uträtta något,hbvilket Absalon; trots
sin, okunnighet, icke skulle -kunnasgöra lika
bra. I selfva verket var det ingenting att
göra. Den -sjuke låg i ett slagsdvala; -Om
någon ni. fanns, som. kunde -hjelpa -honom;
så var. det säkert ingen annan än den skick-
lige läkaren naturen.
..-Slutligen. påträffade Lucius en öppen plats
i, sjelfva bjertat df-skogen och öfverraskade
der en ensam - buffel: den förste han sett på
mer än en månads tid. Djuret var just sys-
selsatt med att -bortskrapa:snön, för att, Om
möjligt, åtkomma något magert bete, då Lu-
ciusrinfami.sig.
Han pärmade sig detsamma med lätta steg,
och. iakttagande den största försigtighet; af
fruktan: att- eljest skrämma det på -Aykten:
Väl kommen inom: skotthåll, lade han ansoch
gaf eld. : Detta skott träffade djuret i bogen;
och följde härefter-en -förtviflad-jagt. Buf-
feln gjorde allt för att undkomma; men hans
krafter svekohonomsnärt.: Imcius aflossade
nu sitt andra skott, denna gång -med- den