emellan en obevingad och bevingad ädling, båda på två ben? Inte vet jag, om icke den naturen gjort; den är en skilnad, ty naturen är mäktigare än alla. jordens: adelskapsfabrikanter tillsammantagne, naturligtvis mig sjelf inberäknad. Sak samma emellertid, man må nu bele mig lika mycket som protestanterna katolikernas. underverk i Frankrike och påfyens i Rom ofelbarhet, jag gör dock hux flux härmed på fri hand steglitsen till — friherre — eller så kallad baron. Om de här argusögda tidningarna skulle få fatt uti det och ge mig .på pelsen derför och säga, att jag är efter min tid, att adelskapet är en för längesedan föråldrad institution i Sverge, så svarar jag: Ja, ibland menniskor kanhända, men inte ibland — fåglar. Jag tycker hvad tidningarne skola bli snästa då. — Och vilja de taga adelskapet ifrån mina små älskliga vänner fåglarna, så — gerna för mig! Gagnar det staten, så.slå till! — Förresten, barnetleker med föräldrarnes gamla mobilier, — Hvarför skulle ej en nyare tid få leka med en förgångens? — Man får och kan skämta med allt, utom med hvad som; är heligt. — Eller hur? — Och huruvida jag framdeles kommer att såsom ordensdekoratör skämta med mina fåglar, talar jag inte om, ty då har jag ingenting att öfverraska dem med, när det kommer till kritan. På hvad sätt adlig man öfverflyttar adelskapet på ofrälse q vinna, är oss allom väl bekant. — Eller hur? — Jag har nu gjort steglitsen till friherre. Sjelf får han göra : steglitsan fill. friherrinna,. hvilket han säkert icke underlåter, ty äfven han är svag för könet; någon Karl XII finnes numera icke hyvarken ibland menniskor eller fåglar. Och härmed har jag väl i benämningen tillräckligt skilt steglitskönen åt: den, som. nu icke vill säga: hannen och hovän eller steglitsen och steglitsan, säger då blott helt enkelt: friherren och friherrinhan: På köpet kubna vi, om vi så vilja, gerna kosta. på det lilla friherrliga Herrskapet framför namnet antingen ett taff ett tde eller ett von, så låter det genast lite mera stiligt. Men — ett af är nog inte värdt att komma med, ty det är rent. svenskt-och följaktligen för simpelt:svensken: tycker aldrig om det svenska, påstår man. Att sticka åstad med det franska ..de — nej, duger inte nu för tiden: Gustaf-HI är för Tängesedan död och Frankrike.— ja, detta. land har nyligen varit döendey kryar väl dock upp sig igen, ehuru sjukt det varit länge, ja, så sjukt; att sjuklukten på det. gemenaste sätt trängt ända hit upp i. norden och kännes ännu högst vämjelig, framförallt på våra teatrar. Men Tyskland — det är friskt, så snart bara barnplågoraa efter nya födelsen genom ofelbarhetsdogmen gifvit med sig hos nykatolikerna, för hvilka nog finnes medicin på Varzin. Från Tyskland hemtar jag derför åt mitt nya friherrliga herrskapsBteglits ett Fammalt von såsom öfta tillförene skett, och saken är klar. Fattas blott vapensköld, och en sådati kan. görist af hvilken smed. och målare som Höst. . Emöllertid, eftersom mannens det: o fföntliga lifvet städse haft företräde framför qvinnan (fast i detvemskilda vice versa) ända till utbrottet af nutidens qvinno.emancipationsfeber, hvars säkraste botemedel torde vara — giftermål, så tar jag mig friheten först fästa uppmärksamheten på herr baron von Steglits. Hans kinder ha en så sfark rodnad, att både panna och strupe få dervid vara med på ett hörn, dcH ändå förtär han aldrig spirituösa, nej, icke ehs så pass mycket som den ; finaste gentlemban nödgas konsumera i helå Engländ, det groggen spolar; ejy vigtig roll. Nu till högyälborna fra frihorrinnan von Steglits! Hon har alldeles enahanda vodnadg vå samma ställen som hennes make, dock med den skilnad, att rodnaden hos henne är både mindre intensiv och mindre utbradd, hvartill kommer litet ljusbrunt på hennes kinder, och så är hon liksom mången annan liten älskvärd friherrinna icke helt och hållet fläckfri, när hon vänder Tyggen till, eller rättare sagdt: nacken, ty .der sitta friherrinnan vFön Steglits fläckar, och de, äro har grå. FRE Detta kan med skäl sägas vara en huf viudskilnad steglitsen och steglitsan emellan i verkligheten. Båda äro dessutom svarta på hjessan, hakan; traktens mellan ögon och näbb; ett svatt streck sträcker sig krig roten af näbben och nacken, utgår dorifrån bakom öronå: Aho HÅ ot dnma oc halsen hvilken tille