emellan en obevingad och bevingad äd-
ling, - båda på två ben? Inte vet jag,
om icke den naturen gjort; den är
en skilnad, ty naturen är mäktigare än
alla. jordens: adelskapsfabrikanter tillsam-
mantagne, naturligtvis mig sjelf inberäknad.
Sak samma emellertid, man må nu bele
mig lika mycket som protestanterna kato-
likernas. underverk i Frankrike och påfyens
i Rom ofelbarhet, jag gör dock hux flux
härmed på fri hand steglitsen till — fri-
herre — eller så kallad baron. Om de
här argusögda tidningarna skulle få fatt uti
det och ge mig .på pelsen derför och säga,
att jag är efter min tid, att adelskapet är
en för längesedan föråldrad institution i
Sverge, så svarar jag: Ja, ibland menni-
skor kanhända, men inte ibland — fåg-
lar. Jag tycker hvad tidningarne skola
bli snästa då. — Och vilja de taga adel-
skapet ifrån mina små älskliga vänner fåg-
larna, så — gerna för mig! Gagnar det sta-
ten, så.slå till! — Förresten, barnetleker
med föräldrarnes gamla mobilier, — Hvar-
för skulle ej en nyare tid få leka med en
förgångens? — Man får och kan skämta
med allt, utom med hvad som; är heligt.
— Eller hur? — Och huruvida jag fram-
deles kommer att såsom ordensdekoratör
skämta med mina fåglar, talar jag inte om,
ty då har jag ingenting att öfverraska dem
med, när det kommer till kritan.
På hvad sätt adlig man öfverflyttar
adelskapet på ofrälse q vinna, är oss allom
väl bekant. — Eller hur? — Jag har nu
gjort steglitsen till friherre. Sjelf får han
göra : steglitsan - fill. friherrinna,. hvilket
han säkert icke underlåter, ty äfven han är
svag för könet; någon Karl XII finnes nu-
mera icke hyvarken ibland menniskor eller
fåglar.
Och härmed har jag väl i benämnin-
gen tillräckligt skilt steglitskönen åt: den,
som. nu icke vill säga: hannen och ho-
vän eller steglitsen och steglitsan,
säger då blott helt enkelt: friherren och
friherrinhan: På köpet kubna vi, om
vi så vilja, gerna kosta. på det lilla friherr-
liga Herrskapet framför namnet antingen ett
taff ett tde eller ett von, så låter det
genast lite mera stiligt. Men — ett af
är nog inte värdt att komma med, ty det
är rent. svenskt-och följaktligen för sim-
pelt:- svensken: tycker aldrig om det sven-
ska, påstår man. Att sticka åstad med det
franska ..de — nej, duger inte nu för tiden:
Gustaf-HI är för Tängesedan död och Frank-
rike.— ja, detta. land har nyligen varit dö-
endey kryar väl dock upp sig igen, ehuru
sjukt det varit länge, ja, så sjukt; att sjuk-
lukten på det. gemenaste - sätt trängt ända
hit upp i. norden och kännes ännu högst
vämjelig, framförallt på våra teatrar.
Men Tyskland — det är friskt, så snart
bara barnplågoraa efter nya födelsen genom
ofelbarhetsdogmen gifvit med sig hos nyka-
tolikerna, för hvilka nog finnes medicin på
Varzin. Från Tyskland hemtar jag derför
åt mitt nya friherrliga herrskapsBteglits ett
Fammalt von såsom öfta tillförene skett, och
saken är klar. Fattas blott vapensköld, och
en sådati kan. görist af hvilken smed. och
målare som Höst. .
Emöllertid, eftersom mannens det: o f-
föntliga lifvet städse haft företräde fram-
för qvinnan (fast i detvemskilda vice
versa) ända till utbrottet af nutidens qvinno-
.emancipationsfeber, hvars säkraste boteme-
del torde vara — giftermål, så tar jag mig
friheten först fästa uppmärksamheten på
herr baron von Steglits.
Hans kinder ha en så sfark rodnad, att
både panna och strupe få dervid vara med
på ett hörn, dcH ändå förtär han aldrig spi-
rituösa, nej, icke ehs så pass mycket som
den ; finaste gentlemban nödgas konsumera i
helå Engländ, det groggen spolar; ejy vigtig
roll.
Nu till högyälborna fra frihorrinnan von
Steglits!
Hon har alldeles enahanda vodnadg vå
samma ställen som hennes make, dock med
den skilnad, att rodnaden hos henne är
både mindre intensiv och mindre utbradd,
hvartill kommer litet ljusbrunt på hennes
kinder, och så är hon liksom mången annan
liten älskvärd friherrinna icke helt och hål-
let fläckfri, när hon vänder Tyggen till, eller
rättare sagdt: nacken, ty .der sitta friherrin-
nan vFön Steglits fläckar, och de, äro har
grå. FRE
Detta kan med skäl sägas vara en huf
viudskilnad steglitsen och steglitsan emellan
i verkligheten.
Båda äro dessutom svarta på hjessan,
hakan; traktens mellan ögon och näbb; ett
svatt streck sträcker sig krig roten af näb-
ben och nacken, utgår dorifrån bakom öro-
nå: Aho HÅ ot dnma oc halsen hvilken tille