MPR BUVIIKLIES UR USLA Gibe
MMMM ee ——XXXXa—
Små populära zoologiska notiser.
XVI.
Stegiltsen.
Man må skrika bäst man vill om detta
lifvets oro ock bekymmer, men — verlden
är minsånn ändå rolig, ty hvarje period i vår
lJefnad har sina både små och stora behag.
Ett : bland de -många sådana är: för
de gamle penningen, :för medelåldern verk-
samheten, för ungdomen kär-leken och för
bardomen barnsleken: de flesta. flickors
med dockor och de flesta pojkars med få-
gelfångst. Men af egen erfarenhet på detta
område vågar jag påstå, att det åtminstone
förefaller som om sjelfva fångandet
skulle medföra vida större behag än seder-
mera qvarhållandet, egandet. -Månne detta
kan ligga uti den manliga naturen? — Kan
ock hända, att alla fångstföremål verkligen
utveckla för oss, män, mer behag, under
det de äro fria, än då de en gång äro fån-
gade i våra nät. Det ser ibland rätt miss-
tänkt ut i den vägen. - Eller hvad tycken I,
mina damer. Edert omdöme är jag städse
mån om att få höra, ty det brukar vanligen
vara rätt träffande, såvida det ej behöf-
ver vara djuptänkt.
Bland de fåglar, som alltid fallit och falla
våra fågelfångande pojkar på läppen, allde-
les som bitar af Asien engelsmän och rys-
gar, är steglitsen; men pojkar ha nog smak,
de, om de än äro aldrig så slyngelaktiga
i öfrigt, en sak som ger sig med tiden.
Nämda lilla: fågel är vacker som en dag
och sjunger dertill som en Christine Nilsson-
Rouzeaudy fastän han dermed icke förtje-
nar gods och guld som hön; och-härtill
kommer ytterligare, att steglitsen är älsklig
som, som — en ännu ej bortkurtiserad blon-
din. Blond är han ock på det hela taget,
ty, finner man honom fri eller fången, så
gör han alltid intrycket af att vara en ljus
fågel, som mången väl är det, fast på annat
sätt. Naturen har på steglitsen, hvilken till
storleken möjligen skulle kunna jemföras,
ehuru i öfrigt sans comparaison, med en
ovanligt liten —, judnäsa, slösat de bjerta-
ste färger, hvarför jag under mina mera fan-
tasirika år vid åsynen af en steglits alltid
kom, barnsligt nog men ändå i likhet med
grefven af Chambord, att tänka på en fana,
ehuru hvarken på trikoloren eller den hvita
med liljorna, hvilka båda på dem tiden voro
för mig lika obekanta som 4fotbeklädnadens,
skomakeriets och namnkunniga skomakares
historia från äldsta till närvarande tid före
ttgifvandet af arbetet med denna: titel; utan
det var på en helt annan fana jag- tänkte,
nömMmligen nå den, som jag hade hört talas:
om att en skräddare skulle hafva sett i sin
fantasi -på sotsängen, och hvilken fana, be-
stående af en ofantlig mängd olikfärgade lap-
par, qvarlefvor efter andras. tyger, länge
stängde mästarn vägen emellan jordelifvet
och evigheten. -
Men emellertid, för att nu kunta riktigt
beskrifva steglitsens utseende, behöfde
jag vara antingön: enx veritabel Yetebsköps-
man, men då blefre jag för :— torr, hvil-
ket man dock :bäst-kamwskomma .ut med, då!
man ej erhåller dyrtidstillägg, ellör också
skulle jag uppträda som — qvinna, men då
åter blefve kanske min beskrifning för saf-
tig. Ja, -hur-man vänder sig, så har man
nacken på andrasidan.ansigtet. Dock, Mm-!
nan jag nu på mitt Jilla vis: och så godt jag
kan, går till,den närmare beskrifningen öf-
ver steglitsen, får jag. visst lef för ro och;
säkerhetens I söka skilja Å åda steg-
litskönen åt; men, mitt. herrskap, tro ej,
jag är så hjertlög eller vill handla så natur-
vidrigt, att jag skiljer ett älskande par åt i
verkligheten, äfven om jag vore så pass
karl, att någonting sådant stode i min för-
måga; nej, visst inte: att skilja dem åt, som
roa sig och oftast uttråka andra med att
älska hvarandra, öfverlemnar jag åt ett oblidt
öde eller ock åt — våra föräldrar, svär-
föräldrar, fosterföräldrar, öfverhet; lärare,
husbönder samt alla andra, som sig faderli-
Fen om oss vårda, ty då koninier jag bäst
ifrånet. Det är blott i afseende på be-
nämningen, som jag skulle vilja skilja
de olika steglitskönen åt, Och månie icke;
detta skulle låta sig göra, om jag kallade
hannen steglits och honan steglitsa?
Jag för min del tycker det. Vill man 8e-
dan i hvardagslag, då saken kan komma i
fråga, följa mitt exempel bärutinnan, så
smickrar det mig icke: så litet; men görs.
man det icke, finner jag mig, deraf ej i nå-
gon mån, stukad.. Så fräck är jag, men
kanske i alla fall något mindre ändå än den
skåning, som nyligen inför Göinge härads.
rätt försäkrade,cattzchans hustru var illma-
mA An SRA FR v tillsatt mart Park.