Jagtåret har i mellersta Sverige, så vidt vi kunnat finna och utröna, i flera hänseenden varit ett af de svagare, om det ock ej saknat en ljuspunkt. För att börja med gräsänderna, hvilka inviga jagtåret, så var tillgången en af de. medelmåttiga. Vid den 11 juli voro andungarne i allmänhet flygga. I förbigående må anmärkas, att man, såsom vi tro, allt mer börjat börtlägga detnågot primitiva skyttet på ungar som ej kunna flyga. Dubbla Beckasinerna, dessa herrliga fåglar, lyste iår genom sin frånvaro. På några af de bästa markerna i Upsalatrakten kunde man ej ens med ljus och lykta, som det heter, uppleta mer än några enstaka, så att årgången å dessa var jemt upp den sämsta vi minnas. De enkla voro ock i det hela sällsynta, såsom händelsen alltid är torra somrar. Hvad angår orren, så var året ett af de klenaste: ringa stam och gemenligen små eller inga ungkullar, hvilket förklaras åf den högligen ogynsamma väderleken under den tid äggen lades och rufvades. Det var, såsom man minnes, ständigt regn och snö med låg temeratur under en stor. del af maj. Tjäderullarne lära varit något bättre, men denna fågel börjar höra till de sällan förekommande. För hararne var året icke bland de bättre; i allmänhet svag stam, ty jagten drifves för vida. Den egentliga ljuspunkten i jagtårets tafla utgöres af rapphönsen. I allmänhet var det en ganska vacker stäm af dessa fåglar och i några orter var den större än någonsin; då dertill kom att kullarne, om ock för det mesta ej särdeles stora, voro åt-minstone medelmåttiga, så blef rapphönsjagten i det hela god. Med den betydenhet, som denna del af vildafveln nu vunnit, är det för omdömet om ett jägarår af afgörande vigt om rapphönsjagten varit god eller icke. En olägenhet var det under flere små perioder af oktober högst missgynnande vädret, gom hindrade eller försvårade fältöfningarna ; och då mången af grundsats icke vill jaga sina höns förr än den månaden, så inser man hvad detta betyder. För en väl sköttrapphönsjagt är det af vigt att tiden något utsträckes, såsom på ett annat ställe här blifvit antydt. — På tal om rapphönsen må vi tillägga att det förekoråmit oss, som om man nu mer än förr anträffade helt senväxta kullar. Vi kunna dock ej afgöra om denna iakttagelse har någon allmännare giltighet. Om så förhåller sig, ligger nog em anledning dertill i de allt mer ökade klöfvervallarne. Det tilltagande bruket at skördemaskiner,.så fördelaktigt det i det stora -hela än må vara, är de liggande rapphönorna till än större skada än slåtterkarlarne. Der, som vill noga bevara sina rapphönskullar, borde alltid innan klöfverskörden sker med en god hund söka öfver vallarne. Om nödvändigheten . att vid svår vinter på ett eller annat sätt draga försorg om föda åt rapphönsen behöfva vi ej påminna. ro lgerkasttrn dr mir Tillgången å elg har i det hela hållit sig uppe, I. somliga län, såsom Karlstads och Örebro, har ett stort antal djur blifvit nedlagdt; äfven.i Vesterbottens län ha mångdå elgar blifvit fällda. Om och huruvida denna jagt drifvits i för stor utsträckning, kunna vi ej afgöra, men visst är att den mångenstädes idkas temligen regellöst och sniket.. I fråga om; elgarne framträder. temligen bjert motgatsen mellan någres omvårdnad och andres hejdlösa framfart. Det hela är en invecklad fråga, som nog framdeles kommer att kräfva ytterligare öfvervägande. 20 er (Ur JägerförbundetsFidskrift.)