stas skyndsam behandling, och sade att de
konstitutionela lagarne ännu ej voro utar-
betade, att de fordrade trenne läsningar och
att faran vore öfverhängande.
Picard frågade hvilken den fara vore som
nu förestode. Vore det månne den, att
regeringen ej kände sig tillräckligt väpnad?
Sanningen vore helt enkelt den, att rege-
ringens tillfällighetslag, i hvilken hon inta-
git bestämmelser hvilka hon ej skulle våga
införa i de konstitutionela lagarne, vore
gjord i ett visst partis intressen och för
att främja dess mål,
Härpå egde en omröstning rum på så sätt,
att de som voro för Francliens förslag reste
sig och de som voro för regeringens suto stilla.
Venstern och venstra centern reste sig man-
grannt och äfven på högerns bänkar, hvilka
voro, det måste anmärkas, glest besatta,
reste sig åtskilliga jemte Franclien. Det
var klart att majoriteten vid dagens sam-
manträde var emot regeringen. Talmannen
förklarade sig dock ej kunna afgöra hvilken
af de båda äsigterna segrat. Man försökte
således ännu en gäng att låta omröstningen
gå för sig på det omnämda sättet. Men
utgången blef densamma: talmannen kunde
intet afgöra. Man ropade på öppen om-
röstning. Denna tillgår sålunda att urnorna
cirkulera bland de deputerade, som då kunna
rösta den ene för den andre. Högern skulle
sålunda ha kunnat rösta äfven för de från-
varande. Men man ropade ock på sluten
omröstning. Deana eger rum på det hos
oss vanliga sättet, så att namnen å de sär-
skilda röstande i ordning uppnämnas, då hvar
och en af de närvarande vid talmansbordet
i tur nedlägger sin röst i valurnan. Då kan
således hvar och en rösta blott för sig sjelf.
Venstern var sålunda för denna omröstning.
En valurna placerades också på bordet och
sekreteraren stod med listan i hand, färdig
att börja namnuppropet. Men då gjorde
högra centern de mest förtviflade ansträng-
ningar för att få sammanträdet ajourneradt
till dagen derpå. En tumultuarisk diskus
sion, som varade i tvenne timmar, följde nu,
under hvilken från venstern ofta utropades:
I praten blott för att draga ut på tiden!
Och så var det äfven i sjelfva verket; de ifri-
gaste af högern telegraferade ursinnigt till
Paris, uppmanande de skolkande att skynd-
samt komma till undsättning.
Herr de Kerdrel försöker att rädda mi-
nisteren genom ett fintligt påfund. Han
säger att man hade börjat med en öppen
omröstning, och att ett par af hans vänner,
som deltagit i densamma, nu gått sin väg
i den tanke att de redan röstat. En förän-
dring i kammarens sammansättning hade så-
ledes nu egt rum och en ajournering vore
derför riktig.
Hr Grevy deremot var ej af den åsigten
utan förklarade att ett uppskof vore mot
alla regler och all ärlighet.
Efter en stunds synbar tvekan förklarade
sig talmannen, Buffet, gilla Grvys åsigt, och
voteringen tog sin början under det stor
uppståndelse egde rum bland de församlade.
Voteringen, som skedde med svarta kulor
(mot) och hvita (för), drog ut i nära två
timmar. Vid dess slut visade det sig att
268 röstat för alt uppskjuta diskussionen
öfver förslaget om märernas tillsättning till
dess de konstitutionela lagarna blifvit vo-
terade, under det 226 röstat för regerin-
gens förslag. Regeringen hade således en
majoritet af 42 röster mot sig. Samman-
komsten upplöstes derefter under stormande
rörelse.
Som, man vet hade utgången a denna
omröstning till följd att ministåren inlem-
nade sin afskedsansökan. Mac -Mahon har
dock ej ännu velat mottaga densamma, och
det är ännu icke kändt huru de verkliga
följderna komma att gestalta sig.
Från Spanien.
Inrikesministerns i ett telegram omnämda
cirkulär innehåller hufvudsakligen följande:
En handling som bär prägeln af patriotisk
energi och oegennytta utfördes den 3 d:s
af general Pavia. Den bildar en värdig bör-
jan till utförandet af den nuvarande rege-
ringens vigtiga och vanskliga uppgift. Cor-
tes, som röstat mot Castelars kloka politik,
hade beslutat statens fullkomliga upplösning.
Men nu kan Spanien vänta räddning af de
under den konservativa republikens baner
förenade liberale. - Den nuvarande regerin-
gen har derför ej kränkt lagarne genom att
göra sig till tolk för den allmänna menin-
gen. Den af cortes beslutade upplösningen
af fäderneslandet kunde aldrig vara ett lag-
lighetens verk. Lagligheten är deremot på
deras sida som först uppträda mot ett så-
dant förehafvande, äfven om nåtionen ej
förut blifvit åtspord. Att ordningen blifvit
åter upprättad är ett bevis för att ordnin-
gen är förenlig med republiken och friheten,
Den afdelning af hären gom med förlidet
års slut hade fullgjort sin aktiva tjenstgö-
ring och med detta år skulle inträda i re-
serven har blifvit åter inkallad för att fort-
sätta sin tjenst.. .