De döde 1873. Döden gjorde ganska rika skördar förlidet år. Redan vid årets början utgick ett lif, hvilket under två årtionden varit denna verldsdels mest betydelsefulla, vid hvilket, under många år hvarje hopp, hvarje fruktan inom den politiska verlden knöt sig, och hvilket, ensamt och till hälften glömdt, slocknade i en främmande asyl; den 9 januari dog Napoleon IIL. Honom följde en talrik skara af deras lysande leder, hvilka buro kronor eller stodo på trappaa till tronen, kejsarinnan Karolira Augusta af Österrike, kejsarinnan Amalia af Brasilien, konung Johan af Sachsen, drottning Elisabet af Preussen, drottning Pauline af Wärtemberg, furst Kusa af Rumänien, storfurstinnan Helene af Ryssland, hertig August af Dalarne (Sverige), prinsessan Therese af Bourbon, prins Adalbert af Preussen, hertig Carl af Braunschweig och sultan Sidi-Mohomed af Marokko. Af framstående militärer afledo: den siste af de ännu lefvande generalerna från Napoleons ryska fälttåg grefve Sågur, en af de mest betydande härförarne i fransk-tyska kriget; bayerska generalen Hartmann; i österrikiska armen fältmarskalk furst Edmund Schwarzenberg; i franska armån general grefve Vignolle och franska amiralen Trehouart. Annus större är de aflidne statsmännens antal. Vi nämna: grefve Bernstorff, Bismarcks företrädare, sist tyskt sändebud i London, excellensen grefve Ludvig Manderström, den gerviska regenten Blaznavac, italienska ministern Ratazzi, österrikiskt sändebud i Rom, förre förbundsdagsgesandten baron Käbek, franska marin-ministern Rigault de Genouilly, dennes företrädare Chasseloup-Laubat, förre franske ministern för de offentliga arbetena Dorian, förre preussiske finansministern Bodelschwingh, grekiske ministern Maurokordatos, presidenten för den ungerska delegationen Majlath. Af icke-yrkes-politici nämna vi Schäler, Odilon Barrot, Nino Bixio, St Marc-Girardin och den frisinnade svenske riksdagsmannen prosten J. A. Säve. Afven. vetenskapen, literaturen och konsten ledo svåra förluster: historieskrifvarnes Nestor, Friedrich von Raumer, den fransyske germanisten Philardte Chasles, naturforskaren Ågassiz, kemisternas konung Justus v. Liebig, socialfilosofen John Stuart Mill, Italiens största Petrarkaliska diktare Alessandro Manzoni, historikern Wolfgang Menzel (Der Franzosenfresser), italienske astronomen Donato, mineralogen Gustaf Rose, läkaren Czermak, juristen Schletter, den amerikanske resänden Max Sturm, Thiäringenskalden Adolf Bube, romanförfattarinnan Louise Mählbach, lustspelsförfattaren Roderich Benedix, literaturhistorikern Heinrich Kurz, historikern Bulwer, statistikern Dupin, hufvudet för den historiska skolan inom juridiken Rudorff, orientalisterna Julius Färst och M. E. Stern, juristen Marenzoll, rektorn i Glasgow Thomas Barkley, botanikern Beer, historikern Amadee Thierry, Australiens genomforskare M. Kinley, polska kulturhistorikern Lubesiervicz, romanförfattarne Feydeau och Gaboriau, författaren till Bernsteinshexe Meinhold, redaktören af Magazin f. d. Literatur des Auslaåmdes Lehmann. Fröken Ulrika Strussenfelt, lexikografen Å. F. Dalin, publicisten och räknemaskinens uppfinnare Georg Scheutz. Af bildande konstnärer dogo: landskapsmålaren Frans Barbarini, djurmålaren Landseer, målaren Charles Dury; af skådespelare och musici: direktör Cerf, sångaren Pischek, Artur Miller, franske skådespelaren Lafont, franska skådespelerskan fru Thierrot, kapellmästarenConradi (Berlin), komikern Reichenback (Hamburg), komikern Desirå (Paris), kompositören af Wacht am Rhein Karl Wilhelm, konsertmästaren Ferdinand David Fichtner (Leipzig), kompositören furst Poniatowski, Johan Petter Molin, Ludvig Zetterholm, Georg Dahlqvist. Industrin och handeln gjorde äfven förluster: bankiren Thomas Baring i London, bokhandlaren Hugo Wigand i Leipzig. Af nämnvärda personer, som icke höra under någon af ofvanstående kategorier, dogo: Napoleon III:s lifmedikns Nelaton, Byrons älskarinna markisinnan de Boissy, Victor Hugos son Francois Hugo, uppfinnaren af fiskodlingen Costa, väderleksprofeten SeyUtrikes-Nyheter.