vid Helmers inträde vart sysselsatt med läs-
ning i bibeln, men nu slog ihop den heliga
boken och gick doktorn till mötes. Det
är annat svängrum här, må tro, än der dok-
torn sist helsade på mitt stackars herrskap.
Men inte är det värdt att sörja för det,
inte bor lyckan alltid i de granna salonger-
na, och är sämjan god, så är rummet stort
också.
— Sanot, min kära Ek, instämde doktorn
och satte sig på des stol, Ek skjutit fram
åt honom. Hör på, ni gamle intrigmakare
der, jag borde rätteligen vara ursinnigt ond
på er, såsom deltagare i den gemena kom-
plotten att hålla ert herfskaps vistelseort
hemlig för mig, som dock, utom ni sjelf, Ek,
är deras ende sanne vän. Att i fyra långa
år hålla mig i okunnighet om hvar Sigrid,
min älskade Sigrid — ty min skall hon blifva
ändå — vistades, vet ni!Ek, det var grymt
gjordt af er. Från den dag ni spårlöst för-
svunno har jag användt alla tänkbara me-
del för att finna edra spår, men förgäfves,
Och hade jag ej i går af en händelse mött
er på gatan och gripit erikragen, ni gamle
ränksmidare, så hade jag väl aldrig i denna
verlden återfunnit min förlorade lycka.
— Det var så frökens vilja, svarade den
gamle och böjde ödmjukt hufvudet för dok-
torns halft skämtsamma, halft allvarliga före-
bråelser, Min stackars herre har ingen vilja
mer, han,