SR SN REN
munnen på det dumma packet, som pra-
tar så mycket.
— Fru Larsson säjer någe! — De der
har ja min själ inte kommit att tänka på,
— Å ä de inte på någedera af de der
visen, så ä gubben Krona vriden å den der
andre gubbstuten Ek hans vaktare, de säjer
ja, å ettdera ä de, de ä så visst som att
vi stå här.
— Ja ä de inte som ja allti sagt till
fru Pettersson, den spetsiga menniskan, in-
föll fru Carlsson och gjorde med högra han-
dens fingrar en knäppning, som tycktes gälla
den frånvarande fru Pettersson, fru Larsson
har hufve å scheni ör hela torge (en van-
lig förkortning af Hötorget, der de båda
fruarne residerade). Söta fru Larsson, var
så go å ta en kopp kaffe hos mej i afton,
så kunna vi få språkas ve lite mera om
den der saken, äA dä ska ja säja te fru
Pettersson också. Si de ä liksom lite
trefligare, när man har nån me, som oppe-
nerar sej för de gör allti fru Pettersson —
de blir lite mera lif i diskussionen, som
fru Petterssons man, vaktmästarn i andra
kammarn, plär säja. De vore väl en evin-
nerlig skam för resten, om inte fru Larsson
å ja skulle kunna ta reda på hva de der
förnäma trasherrskape ä för ena. Hör, kan
inte vi,.. Men tyst min mun, så får du
socker, der kommer ju Hertiginnan, nu
gäller de att niga för en nådi nick,