SR SN REN munnen på det dumma packet, som pratar så mycket. — Fru Larsson säjer någe! — De der har ja min själ inte kommit att tänka på, — Å ä de inte på någedera af de der visen, så ä gubben Krona vriden å den der andre gubbstuten Ek hans vaktare, de säjer ja, å ettdera ä de, de ä så visst som att vi stå här. — Ja ä de inte som ja allti sagt till fru Pettersson, den spetsiga menniskan, inföll fru Carlsson och gjorde med högra handens fingrar en knäppning, som tycktes gälla den frånvarande fru Pettersson, fru Larsson har hufve å scheni ör hela torge (en vanlig förkortning af Hötorget, der de båda fruarne residerade). Söta fru Larsson, var så go å ta en kopp kaffe hos mej i afton, så kunna vi få språkas ve lite mera om den der saken, äA dä ska ja säja te fru Pettersson också. Si de ä liksom lite trefligare, när man har nån me, som oppenerar sej för de gör allti fru Pettersson — de blir lite mera lif i diskussionen, som fru Petterssons man, vaktmästarn i andra kammarn, plär säja. De vore väl en evinnerlig skam för resten, om inte fru Larsson å ja skulle kunna ta reda på hva de der förnäma trasherrskape ä för ena. Hör, kan inte vi,.. Men tyst min mun, så får du socker, der kommer ju Hertiginnan, nu gäller de att niga för en nådi nick,