-—-—- UU
Den person, som af fru Carlsson beteckn
med den ståtliga titeln Hertiginnan, hade red
stigit utför den trätrappa, som från trädgåri
grindarne framför den röda kojan iedde ned ti
gården, och nalkades nu de båda samtaland
för att passera ut genom porten.
Den kommande, hvars ansigte nästan helt
och hållet bortskymdes af den hvita schä-
ferhattens stora brätten, och hvars smärta
högväxta gestalt och otvunget förnäma håll
ning väl syntes egnade att uppbära den tige
som vi hört tilldelas henne, befann gig r
i de båda fruarnes närhet, då en vindfläk.,
som för ett ögonblick upplyftade
breda brätten, blottade hennes ansig
lät oss skåda Bigrid Silfverkronas
drag.
Ja, det var verkligen den en gång så trade
dottern till den fordom rike kammarherren,
det var verkligen societetens skönaste ros,
som från sgalongernas drifhusatmosfer blifs
vit förflyttad till den svala luften i sta-
dens utkanter. Sigrids skönhet var densam-
ma som förr — vid de åren. trotsa dess
blommor alla stormar — men bar en annan
prägel. Den fordna; något stolta och på
samma gång litet sjelfsvåldiga minen hade
lemnat rum för ett uttryck af allvar och
mildhet, som drög till sig alla dem som for-
dom känt sig tillbakastötta, Den fordna dyr-
bara toaletten hade lemnat rum för en enk-
lare, men lika smakfull; det frasande sidenet