sträfviga ögonlock, när ni i er slummer får
höra ett ljud likt det af en trumpet! Er in-
billning är uppjagad, ni tror er försatt i
midten af ett stridsfält, hvarest ni strider,
ej med små ömkliga insekter, utan med sol-
dater och dundrande kanoner.
Ni vaknar nu i ett upprördt tillstånd från
den dödliga striden i er dröm och kanske
ej missbelåten att finna er sjelf lyckligt och
väl i er bädd. Men huru kunna beskrifva
er afsky, då ni några ögonblick hör den obe-
hagliga rösten af en muscuito tätt intill ert
öra; den farliga striden i er föregående dröm
med dess lifsfara och lockande utmärkelser
är helt och hållet förglömd i denna obehag-
liga stund af verklighet. Ni beslutar er för
att handla eller dö, icke sofva, nej, icke ens
försöka att sofva så länge eder fiende är
bland de lefvandes antal. — Sedan detta
manliga beslut är fattadt och ni, för att be-
draga er förföljare, låtsas insomna, låter den
fruktade muscuiton åter höra sig kretsande
öfver ert hufvud på något afstånd; men
småningom kommer han närmare och när-
mare, spiralformigt snedstigande; för hvarje
vändning kommande en tum närmare ert öra.
Som ni nu antar att han är redo att sätta
sig, upplyfter ni med en plötslig rörelse,
full af all den harm ni känner, er hand och
ger er sjelf en örfil, våldsam nog att ha dö-
dat er bästa vän i verlden och att krossa
tjugu tusen muscuitos, om de varit der för-
samlade. — Nu fullkomligt öfvertygad att
han fått allt hvad han behöfveri denna verl-
den, lägger ni er ned för att återtaga er af-
brutna sömn. Ni kan likväl vara öfvertygad
att just samma brottsling, hvilken ni hop-
pades hafva expedierat inom mindre än tio
sekunder, är i håll af er, och ni kan nu spåra
ett visst förakt i hans olycksbådande brum-
mande. Att ni nu med dubbel uppmärk-
samhet bevakar hans rörelser är naturligt,
men endast genom hörseln, ty ni kan aldrig
se honom.
Vi vilja nu anta att ni inbillar er det han
är redo att sätta sig på er venstra hand, ja,
i sanning, ni är nästan säker derpå, ni väns
tar till han slutat sin sång, under hvilken
tid ni knappast vågar andas, gifver er der-
efter en annan smäll lika våldsam som den
första och, behöfver jag säga det, lika frukt-
lös. Nu upptäcker ni äfven, till er förskräc-
kelse, det ni är grundligt biten i ena örat
och båda hälarna — huru och när kan ingen
säga. Ni är nu försatt i ett fullkomligt ra-
seri, framkalladt båda af smärtan i era sår
och det smygande sätt, på hvilket ni blifvit
sårad.
Ni springer nu upp på era knän — ej att
bedja, det vet Gud! men att strida — ni
fattar nu en hviska, för detta ändamål gjord
af hästtagel och börjar lik en ursinnig slå
kring er i alla vrår och vinklar af er bädd
och hoppas slutligen att hafva krossat er
fiende. bå detta sätt måste ni tillbringa hela
denna lefnadslånga natt, rifvande och gnug-
gande er nästan till bitar — sömnig och ur-
ginnig, sårad minst på tjugu olika ställen —
och slutligen, när den länge efterlängtade
dagen randas, inslumrar ni fullkomligt uttröt-
tad i en djup, men otillfredsställande slum-
mer, under hvilken tid eder triumferande
fiende i största beqvämlighet passar på eder
lekamen, och när solen uppstiger uppvaknar
ni och finner det af blod utsprängda vidun-
dret i toppen af eder bädd nu ett lätt, men
onyttigt och ärelöst offer. MM.
on PETS OT I ART a ER TT TR eran a eg