— IU — hafva att göra med vår charmanta värd och hans i sanning lysande fest? — Det skall du snart finna, om du behagar gifva dig tillfreds en stund. Ser du, som gammal vän till Alexander Silfverkrona har jag den förmånen att åtnjuta ett oinskränkt förtroende af hans gamle kammartjenare. Ja ja, skratta inte du, gubben Ek är i sanning en trotjenare att sätta värde på. Nå, alltnog, när jag anländer hit i afton, står Ek i förstugan och inväntar mig samt anhåller om ett ögonblicks simtal. Jag såg genast på den stackars mannen, att han var i hög grad upprörd, ehuru han bemödade sig om att under en lugn yta dölja sin rörelse, Nåväl, jag följde honom in i hans rum, och der lade han, utan att säga ett ord, framför mig ett till honom stäldt telegram från Silfverkronas förvaltare på Björkeboda, deruti denne, jemte anmodan att försigtigt förbereda grefven på en olycka, underrättade den gamle trotjenaren om att under den föregående natten alla uthusen på egendomen, sannolikt i följd af mordbrand, nedbrunnit med hela den inbergade grödan samt att alla kreaturen dervid brunnit inne. Men icke nog härmed. Silfverkronas höomme daffaires, en köpman i M., har för några dagar sedan rest öfver till Köpenhamn utan att sedermera låta höra af sig, och man antager derför att han echapperat till Amerika, medtagande bland annat ett högst betydligt