en P4:de sistlidne begärde några republikaguaska depnterade, att en bestämd dag skulle utsättas för den interpellation Yensterik ernar framställa angående den emelJan regeringen och kejsarinnan Eugenie afslutade J öfverenskommelsen. Af denna anledning) uppstod en skarp och häftig ordvexling mjellan kammarens talman Buffet och general Billot, tillhörande den republikanska venstern. Diskussionen förtjenar att meddelas, ty äfven om den skulle bli utan några egentliga följder, är den dock icke destomindre ett karakteristiskt exempel på den lidelse och bitterhet som herrskar mellan kammarens båda stora fraktioner. Sedan handelsministern under vensterns bullrande afbrott hade meddelat att regeringen vid nästa sammanträde skulle förelägga ett lagförslag angående den omtalta saken och derför afrådt. från att bestämma någon viss dag för interpellationen, erhölls ordet af: Lepåre, af venstern. Han började sålunda: Jag tillåter mig att göra en anmärkning angående fastställandet af dagen för interpellationen ..., men afbröts genast af SR : uffet, som förklarade att detta stode i strid med arbetsordningen. Lepöre. Så anhåller jag då om ordet i öfverensstämmelse med arbetsordningen. Buftet. Ni har ordet. En röst från venstern. Hvilken nåd! Buffet. Jag måste kalla till ordningen den medom af venstern som afbröt mig på ett så opassande sätt (bravorop från högern). i : Lepöre. Såsom undertecknare af interpellationen måtte jag. väl dock ega rätt att belysa det sätt på hvilket ministåren uppträdt i denna sak. å Buffet. Nej, det får ni icke, det strider mot arbetsordningen (ihållande oväsen). Intet skrik och intet afbrott, hur oanständigt det än må vara, skall ålla mig från att göra min pligt. Billot. Hr talman! ni har ingen rätt att begagna dylika uttryck, Ni förolämpar en del af församlingen. Buffet. Ni har icke ordet och jag kallar eder till ordning! Arbetsordningen bestämmer att tidpunkten för en interpollation skall fastställas utan debatt. Pelletan. Men vi diskutera här huruvida interpellationen i det hela taget skall ba eller. ej. epöre. Vi vilja icke taga den tillbaka utan före slå att den skall uppsättas på föredragningslistan innan nyåret. Till exempel till tisdagen den 30:de. Sedan ett förslag från högern om att uppskjuta interpellationen en hel månad blifvit antaget under vensterns ironiska bifall, erhölls ordet af 5 Billot. Jag vill i korthet säga min tanko om det faktum att kammarens talman fannit sig föranlåten att kalla mig till ordning: Hr talmannen har, i det han vände sig om mot Vvenstern, i hvars led jag har den äran att sitta (bravorop från venstern), begagnat sig af följande uttryck: Intet afbrott, hur omständligt det än må vara, som kommer från denna sida . . . Kafbrott från högern). Hr talmannen uttalade således !en tadlande kritik öfver den hållning en delaf denna församling intager (starkt vväsen). Gent emot en sådan insinuation, som Erbetsordningen noppeligen tillater talmannen (nyttbifall fran venstern), gat jag efter för en naturlig harm (stormande bifall från wenstern), och i det jag vände mig om mot talmannen sade jag: Ni har icka rätt att bofragaa dylika uttryck; ni förolämpar en del af försa; ingen. Jag kallades derpå till ordning: Jag kah emellertid iöke taga tillbaka en stafvelse al det jag sagt. i(Långvarigt bifall från: venstern.) Buffet. Ede ord som föranledde hr general Billots afbrott, hvilket å sin sida besvarades mod att jag kal1z.de honom till ordningy låg alldelessicke hågonhes! skyllning. De vore en följd af de ord som just då Vid. trafnska nationalförsamlingens sammanträde yttrats ... (det är sant! KS bifall från högern) från en del af kammaren och hvilka jag jngalanda. gifvit en för stark benämning. (Nytt bi all från högern.) Det måste ju vara en obestridlig regel att den man som bekläder den befattning jag har den äran att förestå måste visas all möjlig aktning. Men jag vet intet mera förnärmande än att tillropa tålmånnen, då har ger en medlem ordet, hvilkon nådt. Jag har kallat detta opassande och det är icke för starkt. (Bifall från FR Jag måste fortfara att kalla hr Billot till ordningen, och jag tror mig visa stor hofsamhet då jag icke föreslår ett strängare disciplinariskt straff. Dagen derefter sades deti Paris att Buffet skulle nedlägga talmar.skapet, men man vill nu veta att han på sina vänners enträgna uppmaningar bestämt sig för att qvarstås Från Frankrike. Marskalk Bazaines afresa från Trianon skildras på följande sätt af en fransk tidning. De noggrannaste försigtighetsmått voro vidtagna för att hålla afresan så hemlig som möjligt; och i onsdags hade man bekantgjort ett telegram från Ste Marguerite, . den ö i Medelhafvet, på hvilken marskalken skall tillbringa sin fängelsetid, i följd hvaraf det ännu var odfajordt när ankomsten skulle ske. Det hade nemligen blifvitbestämdtattresan skulle gå för sig den första juldagen, hvilken dag erbjöd den största sannolikhet för att hzr referenter, deputerade och andra nyfikr,a skulle ha annat att tänka på; och för ännu större säkerhets skull reste marskalken icke genom Paris utan åkte 4 en vagn till den!dilla stationen Villesave Saint George, hvarest tåget est icke stannar, Marskalken blef om Morgosen underrättad om att: sfresan skulle ega rum samma afton och han mottog besök af sin hustru och benen, hvilka stannade hos honom, till ki, Vy -3., Dörtfter sysselsatte ran; sig uteslutande med att ordna sina papper, hvilka han öfverlemnade till några af sina politiska vänner; och nekade att motlaga: något som helst. besök. Efter aftal med fängelsedirektören reste öfverste Villette, marskalkens fordne adjutant cch trogne vän, redan kl. 4 till Paris och begaf sig med utontåget till Lyon för att der träffa tilljammans med Marskalken. Så snart det vlifvit mörkt steg Bazaine i en täckt vagn, eskorterad af en afdelning ridande gendarner, som kommenderades af en öfverste vid semdarmeriet. t Markalken var klädd i civila kläder, höljd i en stor kappa och hade en pelsmössa på hufvudet; och det hela gick så tyst och obemärkt för sig;att Versailles invån na sd ;