Wusikaliska konstföreningen. De arbeten, hvilka år 1873 blifvit till föreningen inlemnade, äro: s 1. Qvartett för 2 fioler, alt och fioloncell; motto: Det onda är odödligt liksom det goda. 2. Guldsmedens dotter, ballad för baryton eller mezzosopran med pianoforte; motto: Du bist die allerschönste Braut. 3. Visa om herr Sten och herr Gösta, för tenorröst med orkester; motto: Dulce et docorum est pro patria mori. 4, Suite för pianoforte och fyra händer; motto: Musiken lifvar sinnet, — hvilka arbeten i dessa dagar afsändas till de utländska granskarne. Den svenske granskaren, tillika föreningens sekreterare, har till ordföranden aflemnat sitt skriftliga utlåtande. i Välvilja mot fattiga. Nästlidne lördag inbjöd grosshändlaren OC. O. Berg en samling fattiga personer, till ett antal af flera hundra, i folkskolans gymnastiklokal vid Skärgårdsgatan, der de undfägnades med mat och dryck. Derefter begaf man sig tili sjömanskapellet nr 15 Tyska Brunn, der en kort andaktsstund hölls, hvarefter hr Berg utdelade åtskilliga böcker såsom gåfva till de församlade. Dödsfall. I lördags på eftermiddagen, märktes en. person, hvilken gick Götgatan framåt, kommen midtför filialpostkontoret, huset nr 18 nämda gata, plötsligt fatta tag i den å huset anbragta breflåda, hvilket tag han dock strax släppte och störtade till. marken. TI närheten varande personer skyndade genast fram, och befanns omnämda person, hvilken igenkändes vara bokhållaren C. J. W. Peterson, anställd hos handlanden J. Slöör, vara sanslös. Han fördes genast till närmaste fältskärsstuga, der åder uppslogs på honom, men det var för sent — han hade redan aflidit. Omedelbart derefter affördes den aflidne till sitt hem. Enligt vederbörande läkares attest var dödsorsaken hjernförblödning. å Den så plötsligt hädanryckte mannen hade en mycket vidsträckt bekantskapskrets, och en af dennar krets har önskat få rum för följande minnesruna, tecknad samma dag som olyckan t nade: I dag Tv ef armiddagen kräfde döden, ett offer i lifvets 1 raftfullaste blomstring. En man bortrycktes, hvars minne ännu länge torde fortlefva i en stor krets af vänner och bekanta. Mången . när och fjerran torde ock, då han kommer att läsa dessa rader, fälla en saknadens tår öfver den hädangångne, och det är en smärtsam pligt vi uppfylla, då vi nu vid hang bår skola nedlägga detta minnesplad. Född 1837 i Venersborg, egnade han sig i ungdomen åt apotekarekallet, hvilket han efter några års förlopp öfvergaf i utbyte mot en vidsträcktare verksamhet i Stockholm, under det senaste årtiondet förestående redskapshandeln vid Carl Johans torg. Hans håg stod icke åt någon högre samhällsställning; men alla som sett honom i utöfvandet af sitt kall, hafva ihonom lärt känna och värdera ett mönster af pålitlighet, outtröttlighet och rättskaffenshet. Hans vandel var oklanderlig. Enkel: och anspråkslös i umgänget, var han: en glad kamrat 1 glada stunder, en tröstande och trofast vän åt alla bedröfvade. På sig sjelf och på nöjen kostade han högst obetydligt, men hänvände sig någon till honom i behofvets stund, då delade han furstligt med sig. — Han tycktes vara alltför god för denna verld! Sådan var denne man som i dag, en af de ädlaste länkar, bortrycktes ur en kedja af saknande vänner. Hvila i fred, redliga själ, efter lifvets mödor! Stockholm den 27 december 1873. Oo. L. Fsarne vid hufvudstaden. Nybroviken : mellan Sillhofvet och Ladugårdslandssidan har nu belagts med en tunnare isskorpa, och redan i går tidigt på morgonen såg man flere våghalsar af den yngre generationen derstädes sätta lifvet på spel. — Hammarbysjön, hvilken, som bekant, är ganska grund, var redan juldagen isbelagd, och en mängd skridskolöpare syntes derå. Flottbron emellan Skeppsholmen och Djurgården utlades i går. — Oriktig uppgifi. Efter Falu-Posten meddelade vi i gär att regementspastorn Hammarin aflidit. Med ledsnad hafva vi funnit, skrifver FaluPosten, att vi ofrivilligt gjort oss skyldiga till en oriktig uppgift, då vii förra numret på god tro offeniligdjorde ett rykte att regemeontspastor Hammarin aflidit, Förhållandet är att hr Hammarin visserligen är mycket illa sjuk, men att han ännu i fredags afton var vid lif AEKKRSITETA Hög åder: I Bohus läns tidning för 1 tisdags läses: Bohusläns äldste invånare har, såvidt oss är bekant, hittills varit landtbrukaren 0. J:son Isberg, som under senare åren varit bösatt i Forshälla pastorat. Vi bade hoppats att under första hälften af år 1875 få bland märkliga tilldragelser omnämna