o (Insändt.)
Branden å Kungl. Djurgården,
Enär berörda brand blef på ett särdeles
lyckligt sätt begränsad, hade Ins. icke ämnat
beröra omständigheterna vid släckningen af
densamma. Men då han erfarit att det goda
släckningsresultatet tillskrifves Stockholms
brandväsende, anser han sig icke böra un-
derlåta att anföra hvad som, enligt hang
åsigt, hufvudsakligen betingade detta resultat.
När Ins. framkom till brandplatsen-— el-
den hade då ej spridt sig till Djurgårds-
varfvet — var elden som häöftigast i-det
först antända magasinet; nordöstra delen af
skjulet nr 14; var åntänd och elden drefs
af stormen mot de öfriga skjulen, af hvilka
det intill nr 14 närmast belägna äfven hade
fattat eld. Utsigten att hämma eldens fram-
fart eller att, såsom man plägar säga, skära
utaf elden vär då ganska ringa, Skjulet
(eller bocken) nr 14 brann nemligen på en
sträcka af inemot ett par hundra fot, och
att bestryka denna sträcka med vattenstrålar
från ömse ändar var omöjligt, enär stormen
högst betydligt reducerade sprutornas kast-
vidd, hvilken ej ens i lugnt väder torde gå
upp till 100 fot. Men att tillsläppa de
20 skjulen var detsamma som att uppoffra
största delen af Djurgårdsstaden, ty om el-
den fått sprida sig till dem, hade hettan
blifvit öfvermäktig. Frågan om Djurgårds-
stadens vara eller icke vara reducerade sig
sålunda till att begränsa elden inom den
terräng han redan vunnit. Att denna be-
gränsning lyckades, derför har man att tacka
raskheten och uthälligheten hös den afdel-
ning af norska skarpskyttarne, som serve:
rade sprutan vid nordöstra ändan af före-
nämda skjul, och den afdelning af lifgardet
till häst samt Aer afdelning af flöttan, som
serverade hvar sin spruta vid motsatta än-
dan af samma skjul. Framför allt är det
de personer, som förde dessa sprutors strål-
rör, vederbörande torde böra ha i åtanka, när
vedergällningens dag kommer. Insveptai rök
och i ett regn af gnistor framträngde neml.
dessa strålförare, i den mån det var möjligt för
hettan, tills strålarne slutligen möttes, och
sålunda blef den största faran öfvervunnen.
Lyckligt var det ock att flygelden genast
dämpades på fera ställen, der den lärer för-
orsakat antändning, och det bör erkännas att
om så ej skett hade den egentliga släck-
ningen kunnat bli utan gagn. Men icke
ligger derutinnan något så ovanligt, uppoff:
rande eller modigt, att sådana åtgärder böra
företrädesvis framhållas. . Till ett någorluda
hjelpligt brandväsende hörer alltid att man
på förhand träffar anordningar för dämpande
af flygeld,-och att man vid hyarje olycks-
tillfälle försäkrar sig om att dessa anord-
ningar bli tillgodogjorda. Å andra sidan
bör man ej heller för strängt uttala sig der-
öfver, att dockvarfvet nedbrann i följd af
antändning genom fygeld. Åtminstone bör
sådant klander ej vara till sin riktning per-
sonligt, enär Btockholms brandväsende, i och
för sig taget, icke är så organiseradt, att
man kan af: detsamma fordra mera omfat-
tande preventiva åtgärder;
Jemförelsevis ringa var faran för någon
större ödeläggelse i följd af varfvets brand.
Vinden, hvilken förde hettan utåt sjön, var