Uiverums bruk och til Yestervik kunna den 1 januari 1882 för trafik öppnas. Sjukvården. Sundhetskollegium har förordnat med lic. G. Nordström att under ledigheten bestrida en första bataljonsläkaretjenst vid flottans härvarande station. Utförseln af grufstöttor (pitpreps). För någon tid sedan omtalade vi — med behörig reservation — att, enligt Vermlands Tidning, en ny lag skulle utkommit för kolbrytningen i England; med föreskrift, att inga grufstöttor finge vidare användas, som vore under 5 engelska tum i lilländan, under det betydliga partier af endast 3 tums pitprots nu funnes upplagda i. de flesta rikets hamnar. — Vermlandstidningen helsade den nya lagen med glädje och jubel. Göteborgs Handelstidning har sedan försökt att der på platsen få reda på verkliga förhållandet, men förgäfves. Aktade män hafva hört saken omtalas såsom sann af dem, som borde väl känna till henne. Men desse hafva, tillfrågade, ej kunnat lemna besked. Under sådana omständigheter fann tidningen sig sig föranledd att söka närmare upplysning i ämnet hos svensk-norskå generalkonsulatet i London, som -gifvit med telegraf följande svar: London den 16 december 1873. Report about regulation of dimensions of pitprops untrue; no such ordination known here. General Consulate. Underrättelsen om nya bestämmelser rörande dimensionerna af pitprops är således osann. Att uppgiften blifvit införd i Vermlandstidningen för att inverka på inköpsprisen hos skogsegarne är väl påtagligt. Det åligger nämda tidning att uppgifva sin sagesman, så att ryktets upphofsmän må varda kände. Svenska akademien firar i morgon sin högtidsdag. med offentlig sammankomst å stora börssalen. Akademiens direktör för nu ingångna halfår är hr C. W. Böttiger, som öppnar sammankomsten med ett tal; akademiens kansler är friherre L. De Geer. Minnesteckningen för året, öfver Olaus Petri, är författad af hr W. E. Svedelius; n Fernvägskartörnda på väggarna i centralstationens Täntsal behöfva kompletteras; man saknar nämligen på dem en och annan af de -sentst för trafik öppnade bar norna. : Anordningen med dessa kartor är förträfflig — blottfrie alltid följa med sin tid. Bildande Hnst. Både Konstföreningen och Föreringen för nordisk konst hålla sina utlottnicWar om måndag.4 Kungliga dramatiska teatern. I går uppfördes för en fulitalig tacksam publik trenne lönge väntade nya stycken. Det första eu fifransysk småsak, lätt utkastad och med vanlig talang utförd. Hvad rollfördelningen beträffar torde några anmärkningar framdvles komma att göras, då vi ämnar utförligare bebandla gvällens nyheter. Det andra stycket, ett svenskt öriginal, var en fin psykologisk, så vidt utrymmet medgaf, noggrantittörd analys, som vittnade om ganska skarp blick i menniskoi synnerhet qvinnohjertits hemligheter. Detmottogs med odeladt bifall, och inropades de spelande, som innehade hufvudrolerna, äfvensom förf., hvilken sednare dock uppgafs vara för teaterdirektionen okänd: Till sist gafs en enaktskomedi af den välkända firman Meilhac och Halevy: Stycket var tilltalande, ehuru den korta intrigen just icke alldeles ny; och hade hr Knut Almlöf tillfälle att visa det hans uppfinningsförmåga ännu icke är uttömd hvad hans berömda gubbrolsfack beträffar: Vi återkomma. Kandidät Arvesen höll igår afton i vetenskapsakademiens lokal det sista af de 6 föredrag han annonserat. Framställningen utmärkte sig denna gång såsom förut för mycken gsakrikhet, djupa tankar samt varm fosterlandskärlek. Ämnet var enligt tillkännagifvandet en lifsbild ur Norges medeltid. Såsom bakgrund för sin målning anställde talaren en betraktelse öfver en ofta uttalad åsigt: att ett lands natur skapar folkets nationella egendomlighet. Talaren påpekade, att man just i vårt århundrade börjat sysgelsätta sig med att tyda dessa egenheter, som den ena nationen har gent emot den andra. Frågan vore derför af-vigt, Föreläsaren ansåg dock ej att naturen vore den faktor, som främst bestämmer ett folks egendomliga skaplynne. Liksom den erskildta menniskan finner sig bättre på ett ställe än på ett annat, och derför, om valet står henne fritt, väljer just den ort, som mest behagar henne, så trodde ock tal. förhållandet vara med folken. När den nordiska folkfamiljen invandrade, hade derför hvarje stam valt den del af norden, som mest öfverensstämde med dess skaplynne. Tal. gjorde sedan en jemförelse mellan Sveriges, Norges och Danmarks olika natur, samt visade huru dennå olikhet fann sin motbild i folkiynnet. Särskildt skildrades Norges natur, huru den till det yttre är stel och kall, men huru mången leende utsigt visar sig, då man tränger längre in i ländet. Så var ock norrmannens karakter, till sitt yttre stel och stolt, men-i det inre full. af poesi och värme. Den bild ur Norges medeltids lif tal. framAR LA OR N Ale 3 ock mun Rnnd