från Paris — ännu mera utblottad -derige-
nom att det fartyg förolyckades, som hon
ämnat medfölja till Newyork, fann hon sig
nu bragt till det yttersta elände och måste,
om. hon. också fortfarande förnekade Gud,
doek ändtligen tro på tillvaron af en straf-
fande rättvisa.
Styrmannen på den nyss anlända farkosten
kom nu gående förbi henne, och hon frå-
gade honom:
— Hvem var det fruntimmer, som gaf mig
sina blommor?
— Gud bevare henne; man skule kunna
kalla henne en engel! svarade den tillfrågade,
som tycktes vara en ganska gammal man. Hon
är ministerns unga fru. Kall som is ärlor-
den eljest; men man ser dock att han håller
af henne,
Likasom anande hvem hon var, återtog
gvinnan med ifrig, bäfvande stämma:
— Säg mig hennes namn!
— Det är haåns nåds gemål, säger jag er
ja — lady Ceeil Strathmore.
— Strathmore!
Stynnannen gick vidare och hörde
icke, hurn hon upprepade namnet. Hela
hennes hat var seammanträngdt i detta
qväfda utrop. Likasom pantern rusar upp
från sitt hviloläger, när han vädrar fien-
den och rofvet, så -sprang hon nu fram
på vägen, fattad -af en vild lidelse, kas-
tade rosoma ifrån sig och trampade på