Jag återvänder till dig, ehuri jag icke är dig
värdig! Och dock — 0, Gud I har jag för dig
offrat mer än mitt lif, jag har för dig lidit
hvåd hundra gånger värre är än dödent In-
genting har jag sparat för att skydda dig;
ack! för din skull här-jag förlorat allt annat
som var mig kärt på jorden! Alska mig, för
himlens skull, älska: mig, hvad än må hända!
Blott för dia skull -har jag syndat, blott för
dig lefver jag ännu...
Han tystnade, -öfverväldigad af sinnesrö-
relsen, innan hon ännu: i sin öfverraskning
begripit hälften af hans ord, Med en häf-
tig förskräckelse, som snart. öfvergick till
en outsäglig förtjusning, såg hon honom bön-
fallande vid sina fötter och-hörde uttrycken
af hans brinnande. kärlek. Först nu förstod
hony att han led, att: grymmaj hemliga qval
dolde sig under hans vanligen lugna och
kalla yta. Hennes ögon fylldes af tårar;
hon såg now sin bestämmelse i en annan da-
ger än förr, och hon lofvade sig att blifva
hans lifs tröstarinna och att aldrig svika
denna höga uppgift.
— Ack, jmylord, min älskade! behöfver
jag väl försäkra er att hela min varelse till-
hör er nu och alltid, och att er död äfyen
måste blifva min?
Lyckliggjord för en stund, tryckte han
hårdt hennes hand och lät sitt hufvud sjunka
mot hennes bröst,
Fk x