andra klädespersedlar, vapenrockar med vaps-
nets färger och gsinnebilder, små fanor till
lansar samt hela hästtäcken, som stundom
kunde ;bära ött A och ett M.;yd. v. s. Amor,
eller någon annan betecknande bokstaf: At-
minstone till. hvart tornerspel måste en dam
lemna den riddare, som kämpade för hen-
nes namn, ett sådant tacksamhetsbevis, eller
skänkte hon det efter torneringens slut
som pris. Afven riddarboningarne, med sina
nakna väggar och hårda enkla möbler, for-
drade för att förskönas och uppvärmas sådan
utstyrsel som tapeter, dörr- och fönsterför-
hängen, täcken och dynor. Sålunda gaf hela
lefnadssättet anledning att väcka och under-
hålla damernas verksamhet i nu nämda rikt-
ning.
Mindre behaglig, men nästan än nyttigare
var en annan sysselsättning, som tillhörde
damerna. De skulle sörja för ej allenast
sin egen garderob, utan äfven för herrarnes,
och vid vissa tillfällen till-och med väpnar-
nes... Så finner man i de gamla sagorna huru
en. drottning och hennes svärdotter, en bur-
gundisk. konungs dotter, jemte en.stor skara
tärnor, i veckotal voro sysselsatta med att
utrusta sina anhöriga och deras följe med
rika drägter till ett festligt riddartåg. Af-
ven i sådant erhöllo damerna i ungdomen
nödig handledning.
Uppfostran hade således till syftemål att
bilda den omsorgsfulla, styrande husfrun,
men icke mindre att bibringa de unga sjä-
lens och sinnets bildning. Bland riddarne
hörde det nästan till undantagen, när någon
kunde läsa och skrifva, och äfven de- mest
betydande skalderna kunde icke alltid be-
römma sig af dessa talanger. Deremot kunde
en sådan brist -hös fruntimren fäknas bland
undantagen. Det var: också förnämligast da-
merna, som om vinteraftnarna i kretsen vid
spiseln : skulle föreläsa?de nya sångerna, de
romantiska. sagorna ohc historierna. De hade
sjelfvå i sitt: rum, kemenatet,. skaldernas
sångböcker och andra verk liggarde, med
hvilka de företrädesvis Pysselsatte sig. Yt-
terst sällan diktade de sjelfva. :Detta:faller
af sig sjelft; då de-sjelfva voro föremål för
allsång och följaktligen skulle bort besjunga
sig sjelfva. De hemtade: blott bildning. och
nöje af denna litteratur, som för öfrigt icke
alltid för hjertat och sedligheten var den
bästa. Sagorna kring :Runda: bordet t:vex.
voro: ganska lättsinniga samt utgjordes för
det mesta blott af på hvarandra hopade äf-
ventyr. få
Undervisning i läsning, skrifning:och annat,
som de. måste lära ur böcker, isynnerhet
bibliska historier och legender, erhöllo de
unga damerna vanligen först af någon vänd-
lig; sedan kom ofta dertill undervisning af
de kringresande konstnärerna, sångarne- och
skalderna, som. vände deras håg till vitter-
lek, hvilken sida af bildningen sedan utbil-
dades - af lifvet. Äfven i främmande språk
synas dessa konstnärer ha undervisat de unga
damerna, när någon gång de senare hade någon
håg och fallenhet derför och: de förre någon
kännedom deri. Men sång och instrumental-
musik fordrades oundgängligt, och denna
fordran kunde de kringresande sångarne,
som ofta hörde till riddarståndet, fylla ge-
nom tillräckligt antal och med - tillräcklig
skicklighet. Med dessa talanger måste de
unga qvinnorna, bidraga till. gästernas under-
hållning. Så berättas: om denirländska prin-
sessan. Isolda; som hunnit till. synnerlig. full-
ändning i sång och spel på åtskilliga instru-
ment, att hennes kungl. fader lät henne roa
både - honom sjelf och det främmande rid-
derskap, som kom till hans :hof.
Definstrument de unga lärde voro såväl
stränginstrument, såsom. lyran och harpan,
som stråkinstrument. Fiolen eller gigan
nämnes ofta i krönikorna som ett. damernas
instrument. Sång skulle vanligen åtfölja in-
strumentalmusiken, och dervi måste. de äfven
vara öfvade, Deras musikaliska färdighet
hade blifvit dem. ett änme till fåfänga, och
de läto truga och bedja. sig lika mycket
som damerna nu. för tiden, hvilket likväl
ogillades af dem, som undervisade i belef-
venhet: icke: borde de. sjunga för mycket,
ty det förringade värdet af. sången, men
också icke yfvas öfver sin. sång, ty det
gjorde. -dem icke omtyckta. —-Ny musik,
såvBl sånger som melodier, medförde de
kringfarande sångarne, både egna och andras
kompositioner. ;
Vidare erhöllo damerna --undervisning. i
mildhbetens, d. v. s. gifmildhetens dygd; äf-
yvensom i hållning. och höfviska maner. Man
kunde förmoda, att vistelsen vid hofvet som
sällskapsdam och umgänget med den fina
verlden skulle - gifvit.tillräcklig:ledning och