Föredrag om qvinnan. Kandidaten O. Arvesen höll i går afton sin 4:e föreläsning öfver ämnen, behandlande våra nordiska förfäders lifoch verldsåskådning. Talaren, som förut behandlat det vigtigaste af den nordiska. gudaläran, gaf denna afton en framställning af nordbons uppfattning af qvinnan. — Föredraget inleddes med den iakttagelsen, att qvinnans ställning hos ett folk är måttstocken på detta folks bildning. Aktningen för qvinnan är störst hos de kristna folken, och detta är naturligt, då kristendomens väsen är kärlek. Vidare förutskickade tal. den anmärkningen, att qvinnan för litet deltager i mannens andliga företag och önskade förändring häruti, ty det vore godt för mannen att vid sin sida ega ett qvinligt väsen som kunde deltaga med honom och uppmuntra honom i hans företag. Derefter öfvergick tal. till ämnet och visade huru den nordiska diktningen framter de herrligaste qvinnogestalter, som någon skald skildrat. Deraf utvalde tal. 4 samt ur verkliga lifvet äfven 4 qvinnor. Efter en kort öfversigt af framställningen af det onda och dess qvinliga representanter, öfvergick tal. till en tydning af de 4 utvalda gudinnornas betydelse. Den första, Freja, framställdes såsom en representant för kärleken i dess djupaste sanning; tal. visade, huru hon, trots förlusten af sin ungdomsdröm, dock ej förlorat hoppet; påpekade folknamnens betydelse och berättade i sammanhang härmed sagan om bröllopet i Thrymhem. Derpå framställdes Frigga såsom hjertelifvets uppenbarelse i husmodren, i Nanna troheten och i Idun den ungdomliga, föryngrande makt qyinnan besitter. Härefter öfvergick tal. till en framställning af motbilder ur verkliga lifvet och nämde då Gyda, kungadottern, till hvilken Harald Hårfager friade och som ingaf honom tanken att förena Norges småriken till ett helt. Vidare Osta, som väckte kungatanken hos Olaf Tryggvason; Margaretha, som fattade den djerfva tanken att förena nordens 3 riken under en spira; samt slutligen prestqvinnan i Ringerike, som i förra århundradet gjorde svenskarne under deras strider i Norge så stort afbräck, Tiden tillåter ej att annat än antydningsvis återgifva det sakrika föredraget. Man måste höra det framställas med den värma och det lif, hvaraf kand. A. är mäktig och hvarigenom han förstår intressera och rycka sina åhörare med sig. Detta, paradt med en ovanlig enkelhet och klarhet i framställningssättet samt stor skarpsinnighet i fråga om tydning af de olika sagorna, kan ej annat än väcka det lifligaste bifall, hvilket ock af det väl ej så talrika, men så mycket mer intresserade auditoriet i rikt mått skänktes föreläsaren. RER ORTER RR