Föredrag om qvinnan.
Kandidaten O. Arvesen höll i går afton
sin 4:e föreläsning öfver ämnen, behandlande
våra nordiska förfäders lifoch verldsåskådning.
Talaren, som förut behandlat det vigtigaste af
den nordiska. gudaläran, gaf denna afton en
framställning af nordbons uppfattning af
qvinnan. — Föredraget inleddes med den
iakttagelsen, att qvinnans ställning hos ett
folk är måttstocken på detta folks bildning.
Aktningen för qvinnan är störst hos de
kristna folken, och detta är naturligt, då
kristendomens väsen är kärlek. Vidare förut-
skickade tal. den anmärkningen, att qvinnan
för litet deltager i mannens andliga företag
och önskade förändring häruti, ty det vore
godt för mannen att vid sin sida ega ett
qvinligt väsen som kunde deltaga med ho-
nom och uppmuntra honom i hans företag.
Derefter öfvergick tal. till ämnet och vi-
sade huru den nordiska diktningen framter
de herrligaste qvinnogestalter, som någon
skald skildrat. Deraf utvalde tal. 4 samt
ur verkliga lifvet äfven 4 qvinnor. Efter
en kort öfversigt af framställningen af det
onda och dess qvinliga representanter, öf-
vergick tal. till en tydning af de 4 utvalda
gudinnornas betydelse. Den första, Freja,
framställdes såsom en representant för kär-
leken i dess djupaste sanning; tal. visade,
huru hon, trots förlusten af sin ungdoms-
dröm, dock ej förlorat hoppet; påpekade
folknamnens betydelse och berättade i sam-
manhang härmed sagan om bröllopet i Thrym-
hem. Derpå framställdes Frigga såsom
hjertelifvets uppenbarelse i husmodren, i
Nanna troheten och i Idun den ungdomliga,
föryngrande makt qyinnan besitter.
Härefter öfvergick tal. till en framställ-
ning af motbilder ur verkliga lifvet och
nämde då Gyda, kungadottern, till hvilken
Harald Hårfager friade och som ingaf ho-
nom tanken att förena Norges småriken till
ett helt. Vidare Osta, som väckte kunga-
tanken hos Olaf Tryggvason; Margaretha,
som fattade den djerfva tanken att förena
nordens 3 riken under en spira; samt slut-
ligen prestqvinnan i Ringerike, som i förra
århundradet gjorde svenskarne under deras
strider i Norge så stort afbräck,
Tiden tillåter ej att annat än antyd-
ningsvis återgifva det sakrika föredraget.
Man måste höra det framställas med den
värma och det lif, hvaraf kand. A. är mäk-
tig och hvarigenom han förstår intressera
och rycka sina åhörare med sig. Detta,
paradt med en ovanlig enkelhet och klarhet
i framställningssättet samt stor skarpsinnig-
het i fråga om tydning af de olika sagorna,
kan ej annat än väcka det lifligaste bifall,
hvilket ock af det väl ej så talrika, men
så mycket mer intresserade auditoriet i rikt
mått skänktes föreläsaren.
RER ORTER RR