lilla fartyget stolt och säkert gled in i ham nen med ej mindre än tre erfarna ledare ombord. Det skulle då varit en verklig Tycho Brahe-dag, om den färden gått olyckL gt. SNoralen af denna historia är: Hade vi än dubbelt så många lotsar i Öresund, så kunde de dock få lönande sysselsättning med att — supplera hvarandra. — Såsom ett tillägg till den ofvan meddelade lotsningshistorien har man berättat Sydsvenska Dagbladet följande, som ytterligare bevisar att de danska lotsarne ej äro särdeles hemmastadde i de farvatten, hvaröfver de för ett halft år tillbaka gjorde anspråk på Eneret. För kort tid sedan kom Stockholms-ångaren Vidar, kapten Andersson, på resa från England till Malmö med kol, förbi Te singör och tog der kronolots för äterstående delen af vägen. Lotsens kunskap i Skandinaviens geografi måste dock hafva varit klen, ty han synes icke med säkerhet hafva känt till huruvida Malmö låg i Sverige eller på Saltholmen. Fartyget passerade med lotsflaggan uppe förbi Malmö redd och observerades äfven af våra lotsar, som skyndsamt lade ut för att erbjuda sin tjenst. Men då lotsbåten hann ditut, ängade ångaren åstad, utan att lotsarne kunnat ropa honom an. De trodde då att han hade fått långlots ombord och skulle passera Flintrännan, hvarför de återvände. TJEfter en timmes tid hördes emellertid ett förskräckligt oväsen i riktning mot Saltholmen, der ett fartyg, som tycktes vara i nöd, lät ångpipan hvissla af alla krafter. ILotsarne hörifrån begåfvo sig åter ut och funno då ungefär midt emellan grundet Schollen och Saltholmen, på ett afstånd af 13, mil från Malmö, ångaren Vidar, som låg och skrek af förbittring öfver att hafva bränt sina kol förgäfves. Den dansko lotsen hade nemligen tagit pricken på grundet Schollen för den s. k. röde prick, som utmärker inloppet till Malmö. Efter någon tids förlopp och vid närmare besinnande började man emellertid ombord på fartyget upptäcka att man kommit rasande — lyckligtvis önan Lotsen ännu fått tid att känna efter med kölen. Det återstod nu endast att stoppa farten och begagna sina (häst-) krafter ej till att gå med utan att skrika med. Och så kom också hjelpen. Sammandrag af åäårsväxtberättelserna för är 1833. Efter de af kon. befbde i den afgifna tredje årsväxtberättelsen uttalade åsigter är årets gröda att hänföra till god i 2 län, Kalmar och Elfsborgs; öfver medelmåttan i 13 län, Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Vermlands, Vestmanlands, Kopparbergs, Gefleborgs och Jemtlands, samt medelmåttig i 9 län, Stockholms, Gotlands, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens; och torde alltså skörden inom riket under innevarande år kunna an ses hafva utfallit öfver medelmåttan. Blekinge Läns Tidning med åtföljande tryckeri är såd till herrar F. Hjertberg (faktor å tidningen Upsalas tryckeri) och G. T. Westerdahl. Redaktionen ,af tidningen kommer att tillsvidare ledas laf den nuvarande redaktören herr Blomqvist.