lilla fartyget stolt och säkert gled in i ham
nen med ej mindre än tre erfarna ledare
ombord. Det skulle då varit en verklig
Tycho Brahe-dag, om den färden gått olyck-
L gt.
SNoralen af denna historia är: Hade vi
än dubbelt så många lotsar i Öresund, så
kunde de dock få lönande sysselsättning med
att — supplera hvarandra.
— Såsom ett tillägg till den ofvan med-
delade lotsningshistorien har man berättat
Sydsvenska Dagbladet följande, som ytterli-
gare bevisar att de danska lotsarne ej äro
särdeles hemmastadde i de farvatten, hvar-
öfver de för ett halft år tillbaka gjorde
anspråk på Eneret.
För kort tid sedan kom Stockholms-ångaren Vidar,
kapten Andersson, på resa från England till Malmö
med kol, förbi Te singör och tog der kronolots för
äterstående delen af vägen. Lotsens kunskap i Skan-
dinaviens geografi måste dock hafva varit klen, ty
han synes icke med säkerhet hafva känt till huruvida
Malmö låg i Sverige eller på Saltholmen. Fartyget
passerade med lotsflaggan uppe förbi Malmö redd
och observerades äfven af våra lotsar, som skyndsamt
lade ut för att erbjuda sin tjenst. Men då lotsbåten
hann ditut, ängade ångaren åstad, utan att lotsarne
kunnat ropa honom an. De trodde då att han hade
fått långlots ombord och skulle passera Flintrännan,
hvarför de återvände. TJEfter en timmes tid hördes
emellertid ett förskräckligt oväsen i riktning mot
Saltholmen, der ett fartyg, som tycktes vara i nöd,
lät ångpipan hvissla af alla krafter. ILotsarne hör-
ifrån begåfvo sig åter ut och funno då ungefär midt
emellan grundet Schollen och Saltholmen, på ett
afstånd af 13, mil från Malmö, ångaren Vidar, som
låg och skrek af förbittring öfver att hafva bränt
sina kol förgäfves. Den dansko lotsen hade nemligen
tagit pricken på grundet Schollen för den s. k. röde
prick, som utmärker inloppet till Malmö. Efter
någon tids förlopp och vid närmare besinnande bör-
jade man emellertid ombord på fartyget upptäcka att
man kommit rasande — lyckligtvis önan Lotsen ännu
fått tid att känna efter med kölen. Det återstod
nu endast att stoppa farten och begagna sina (häst-)
krafter ej till att gå med utan att skrika med. Och
så kom också hjelpen.
Sammandrag af åäårsväxtbe-
rättelserna för är 1833. Efter
de af kon. befbde i den afgifna tredje års-
växtberättelsen uttalade åsigter är årets gröda
att hänföra till
god i 2 län, Kalmar och Elfsborgs;
öfver medelmåttan i 13 län, Upsala,
Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Kro-
nobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Öre-
bro, Vermlands, Vestmanlands, Kopparbergs,
Gefleborgs och Jemtlands, samt
medelmåttig i 9 län, Stockholms, Got-
lands, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus,
Skaraborgs, Vesternorrlands, Vesterbottens
och Norrbottens; och torde alltså skörden
inom riket under innevarande år kunna an
ses hafva utfallit öfver medelmåttan.
Blekinge Läns Tidning med
åtföljande tryckeri är såd till herrar F.
Hjertberg (faktor å tidningen Upsalas tryc-
keri) och G. T. Westerdahl. Redaktionen ,af
tidningen kommer att tillsvidare ledas laf den
nuvarande redaktören herr Blomqvist.