Utrikes-Nyheter. — Från Fraxkrike. I franska nationalförsamlingen förekom häromdagen för andra gången frågan om belägringstillståndet. Det var dels en af Lockroy — tillhörande venstern — till justitieministern riktad interpellation om huruvida departementet Bouches-du-Rhöne är i belägringstillstånd eller ej, dels ett direkt förslag af deputeraden Schelcher om att upphäfva nämda tillstånd i Seine-et-Oise-departementet som gaf anledning härtill. Lockroy motiverade sin interpellation med att några unga män som blifvit arresterade och förda inför polisdomstolen; emedan de sjungit marseljäsen, hade blifvit reklamerade af militärauktoriteterna. Han ansåg detta såsom ett slags öfvervåld. Den 18 augusti 1870 förklarade kejsarinnan departementet i belägringstillstånd, men detta borde naturligtvis -ha blifvit upphäfdt genom revolutionen den 4:de september, något som också framgick deraf att en af regeringens generaler i mars 1871 hade begärt nationalförsamlingens tillstånd att få förklara Marseille i belägringstillstånd. Såvidt talaren visste, brukade man ej förklara två belägringstillstånd efter hvarandra på samma plats. Hertigen af Brogliet — slutade han — har förklarat att regeringen vill gå till lagens yttersta gränser och, om detta icke är nog, begära nya lagar. Jag skulle just vilja veta om detta betyder att under den moraliska ordningens regering har lagligheten inga yttersta gränser. (Skratt och bifall från venstern.) Justitieministern fasthöll vid lagligheten af belägringstillståndet i Bouches-du-Rhöne och anmärkte att afgivrandet af denna fråga icke tillkom församlingen utan var något som tillhörde domstolarne, . Schelcher föreslog att upphäfva belägringstillståndet i Paris. Hufvudstaden var agn öch ordningen kunde lätt upprätthållas medelst vanliga medel: Man skulle ju icke kunna i lall evighet behandla Paris såsom en eröfrad stad. (Bifall från venstern.) Louis Blanc yttrade att omröstningen då Lamys interpellation förevar gjorde det helt och hållet öfverflödigt att uttala sig. Man visste på förhand hvilket öde förslaget skulle röna. Han ville derför inskränka sig till att protestera mot att man på detta sätt behandlade den hjeltemodiga stad som hade räddat Frankrikes ära. Ty hvad vore belägringstillståndet -derstädes, frågade han, om ej. på samma gång en otacksamhet och ett godtycke? (Lifligt bifall från venstern.) Ingen af ministrarne talade mot förslaget, men vid omröstningen föll det med 403 röster mot 216. Det antages att nationalförsamlingen skall komma att uppskjuta sina sammanträden från den 20. dennes till den 10 januari 1874, men att trettiomannautskottet under julferierna skall komma att fortsätta sina sammankomster, som ega rum onsdagar och torsdagar hvarje vecka. fENömda utskott höll åtta dagari dag sedan sitt första sammanträde. Sedan det tillsatt sina sekreterare och dylikt, rådgjorde man om huruvida diskussionerna skola ske offentligt eller ej. På ordförandens, Batbie, förslag bestämdes att några officiela meddelanden ej komme att göras i tidningarne; men att det står enhvar af utskottets ledamöter fritt att på eget ansvar lemna pressen de upplysningar de anse lämpliga. Franska tidningar meddela atttrettiomannautskottet har för afsigt att skapa en konstitution utan någon bestämd karaktär, men sådan ätt den kan passa fullkomligt lika bra vare sig för monarki. eller republik. ; För öfrigt finns intet nytt att meddela från Frankrike. Rykten — hvilka i Paris bli mycket trodda — om ett närmande mellan högra och venstra centern: äro visserligen gängse, men de betviflas likväl af väl underrättade. Något annat, som dock är visst och som för hvarje dag gör sig gällande med allt större styrka, är landets motvilja för den nuvarande regimen och detsammas varmt republikanska sympatier. På mångfaldiga sätt ge sig dessa känslor tillkänna, särskildt vid-agitationerna för fyllnadsvalen inom de tre departement som äro). kallade att utse nya. representanter. I alla dessa äro de republikanska kandidaterna säkra om seger. För denna långsamma men städse sig ökande, städse i intensitet tilltagande påtryckning måste en gång hindren vika och republiken, den definitiva, ej blott den så kallade, tillkämpa sig seger. Från Tyskland. Kejsar Wilhelms helsgotillstånd, hvilket som bekant varit ganska dåligt en tid, fortfar dag från dag att förbättras. Emellertid är han nödsakad att ännu afstå från sina vanliga förströelser och sysselsättningar. Det är hans son, kronprinsen, som skallrepresentera honom detta år vid de sedvanliga jagtfestligheterna, hvilka han eljest aldrig försummat att bevista. Han har ej boller så regelbundet som vanligt kunnat återtaga arbetet tillsammans med sina ministrar eller sköta regeringsbestyren i allmänhet. En icke ringa ur 8 har under de Fonaste dagarne egt rum inom hofoch de militära kretsarne i Berlin i anledning af att