Hvarjelanda nyheter.
En som knner damerna. I ett
sällskap tilldrog sig för kort tid sedan föl-
jande Händelse En af de närvarande her-
rarne, en arkitet, ungkarl och bekant såsom
varande allt anat än vän af qvinnor, tadlades
för den senare mständighetens skull af några
andra herrar, sm dervid sade till honom att
han var en fiene till qvinnorna, endast der-
för att han ej linde denna hälft af mennisko-
Hlägtet, Just et att jag känner den, me-
nade arkitektea, gör att jag ej är någon vän
densamma. Till ni slå vad att jag inom
en fjerdedels tmme skall bringa två tredjede-
lar af de nämmande damerna till en hand-
ling, som skall bevisa att ingen af dem talar
sanning? Deta antogs. Fem herrar slogo
vad med darfienden, hvar och en af dem
höll 20 riksdaer. Då detta var uppgjordt, in-
trädde arkiteken i salongen, der damerna voro
församlade kri g pianot, och sade: Mitt herr-
skap! jag bä vid mitt hjerta en den aldra
käraste Skatt, som jag funnit här, nemligen
en stor och veker hårfläta. Jag säger icke
om hon är sygt, brun eller blond för att icke
sätta någon iförlägenhet; den som förlorat
flätan vet nuutom dess. hvart hon har att
vända sig. Jag skall å in sida iakttaga den
strängaste tyslåtenbaot.
Detta tal brngade hela den qvinliga delen
af sällskapet iuppror, och nästan alla bedy-
rade att hos dem vore ew sådan förlust ej
möjlig, emeda de ej begagnade något falskt
hår. Men snet började damerna så små-
ningon i smyg undersöka sina frisyrer och
efter en halftinmes förlopp hade tolf damer
af femton, dim ena efter den andra, varit
inne i ett rum inredt till toalettrum och der
mellan tvenne sjeglar kastat pröfvande blickar
Få sina vackra iårkorgar. Vadhållarne hade
rån ett angräniande spelrum tillfälle attialt-
taga hela förlofpet, och arkitekten erhöll sina
vad, uppgående till 100 riksdaler, hvilka han
skänkte till en fattig e,nka.
Ar