Hvarjelanda nyheter. En som knner damerna. I ett sällskap tilldrog sig för kort tid sedan följande Händelse En af de närvarande herrarne, en arkitet, ungkarl och bekant såsom varande allt anat än vän af qvinnor, tadlades för den senare mständighetens skull af några andra herrar, sm dervid sade till honom att han var en fiene till qvinnorna, endast derför att han ej linde denna hälft af menniskoHlägtet, Just et att jag känner den, menade arkitektea, gör att jag ej är någon vän densamma. Till ni slå vad att jag inom en fjerdedels tmme skall bringa två tredjedelar af de nämmande damerna till en handling, som skall bevisa att ingen af dem talar sanning? Deta antogs. Fem herrar slogo vad med darfienden, hvar och en af dem höll 20 riksdaer. Då detta var uppgjordt, inträdde arkiteken i salongen, der damerna voro församlade kri g pianot, och sade: Mitt herrskap! jag bä vid mitt hjerta en den aldra käraste Skatt, som jag funnit här, nemligen en stor och veker hårfläta. Jag säger icke om hon är sygt, brun eller blond för att icke sätta någon iförlägenhet; den som förlorat flätan vet nuutom dess. hvart hon har att vända sig. Jag skall å in sida iakttaga den strängaste tyslåtenbaot. Detta tal brngade hela den qvinliga delen af sällskapet iuppror, och nästan alla bedyrade att hos dem vore ew sådan förlust ej möjlig, emeda de ej begagnade något falskt hår. Men snet började damerna så småningon i smyg undersöka sina frisyrer och efter en halftinmes förlopp hade tolf damer af femton, dim ena efter den andra, varit inne i ett rum inredt till toalettrum och der mellan tvenne sjeglar kastat pröfvande blickar Få sina vackra iårkorgar. Vadhållarne hade rån ett angräniande spelrum tillfälle attialttaga hela förlofpet, och arkitekten erhöll sina vad, uppgående till 100 riksdaler, hvilka han skänkte till en fattig e,nka. Ar