Post-Skriptum.
ill
Bref från! Sandhamn,
Det är söndagsmörgon. Snön faller så
tyst på den lika så (tysta sanden, inga kyrk-
klockor påminna om nådens ordning, himlen
är svart och jorden är hvit, (detta kan bli
någon vacker poetisk galenskap vid tillfälle),
hafvet är också tyst, det håller på att lägga
upp sedan det gjort sina frakter och tagit
sin andel, vinterbresan fammar i spiseln
och fräser till när snön faller ned genom
den raka skorstenen; man tycker sig någon-
stans SnordpaaX, och det är icke utan att
sinnena få någonting inneslutet SfremsyatX,
visionärt. Man kälmner sig isolerad, liksom
stående utom det bildade samhället, och när
man då och då set en kokard eller den
tretungads tullflaggan erinras man på ett,
jag vill icke just säga obehagligt sätt om
att det fins något gm kallas stat — ett
obestämdt, tryckandl något som icke är nå-
gon, en: fetisch-som fördas mer än Gud, ett
begrepp som saknar verklighet, men dock
är så verkligt som något kan vara.
Nu hörs en manlig röst genom väggen,
lässnde högt — det är med säkerhet en
predikan. Jag vet oj om det är inbillning,
men: det låter i dag andäktigare än vanligt; I
det har gått en olygka öfver det lilla sam-
hället och det kärår hvar och en på sig.
Om man går upp i gtkiken så får man två
mil till sjös se en för mången sorglig syn.
Horisonten afbrytes af två sneda linier och
en mörk massa, stågnde som det tyckes på
ända. Det är skonnren Sjuli som strandat
På Brandsten nattep mellan torsdsgen och
fredagen, lastad mid 140!; ton koks och
200 ton jern samt medhafvande lots om-
bord. Detta sista är för Sandhamns lotsar
dest bedröfliga, och hvad mannens öde må
bli sedan krigsrätten sutit lär icke vara
tvifvelaktigt. En attad, duglig och erkändt
ordentlig samt välbirgad man skall mista
sin egendom, kanske sin tjenst, ryckas från
sin familj och, hvad onaturligast är, inspär-
ras bland grofva förbrytare på en fästning,
derför att han, oaktidt den största vaksam-
het, ej kunde föra et fartyg en november-
natt, på kryss i svårt farvatten, in i ham-
nen — lagen är in sträng herre ; måtte
domrarne icke vara firdare! Som brefskrif-
varen i egenskap a! nyfiken fick följa med
bergarfartyget dager efter olyckan, kan han
för dem som aldrig sett något bergningsar-
bete beskrifva detsamma och dertill söka en
förklaring på och mjjlig utsäkt för den som
TtTåkat ut för olyck
Det var klart fr då bogseraren gick
ut från Sandha Ledhafvande tio unga
racka pojkar, de flesta lotsar; sjön var nor-
mal, d. v. s. båten låg på omvexlande sidor
i dalsänkor mellar ganska höga vattenkul.
lar. När mån komi sigte af vraket togos
en sup och en bit ut; hvarpå man afvak-
tade det väntade ögmblicket di man ekulle
kasta sig i de två små medtagna båtarne.
Skonaren befanns iggande på stup med
styrbordssida och föln under vattnet. Stora
gröna sjöar slogo M öfver däck och bröto
mot babords ledståjg, kabyssens ena sida
var inslagen eå Miåvoan såg in i köket,
och när sjön dr öillbaka silade vatt-
net ut genom fönj i
Man lodade; anaret föll på åtskilliga
famnars vatten en kabellängd från vraket,
och nu kastade de - unga mänven af sig
i hved vi skulle ialla skjortärmarne och
stego i båtarne, förgmdda med yxer och knif-
var, synbarligen JeWitna att hälla sig var-
ma ombord på vralet. Båtarne stucko af,
och med styfva tar rakt mot vinden nal-
kades man vraket, om lyckligtvis låg fast-
kiladt mellan två senar, så att det ej var
underkastadt sjöns rörelser. Huru man i
Få små båtar kunde för det första, ro ien
sådan sjö och, för let andra, lägga till, är
ännu en gåta för )refskrifvaren. Nog af,
inom ett ögonblick var man ombord och
uppe i märsarne. et stora liket fick lif
och snart ljödo mWfra rop och styrkande
sånger. Ett par mar senare återvände
båten väl lastad oh man halade och lan-
gade ombord på bojseraren artiklar af den
mest omvexlande be kaffenhet.
Först kom storsflet, så några halfätna
cakes, ty dagen varkort och man hade brådt,
ett par byxor, så kom ett mellanstängsel,
derpå en sill, hvillen öfverbringaren dock
först bet midt af, depå några porslinssaker
m. m,
Karlarne voro våt jemns med lifvet och
erhöllo nu något bänvin att hålla värmen
med, ty dagen var kall och snön låg på
kobbarna, Nästa lddning kom en timme
senare och utgjorijg till största delen af
segel, alla väl bibekiilnu. Under det man-
skapet var ombord )ä vraket hade orefskrif-
varen tid att tags närmare kännedom om
de lokala förhållandioa.
Brandsten står nojerad på kortet med 7 fot
och är en obetydlig,synlig stenknalle som oj
kan observeras vid lugnt väder. Ett par
alnar från stenen km ett stort fartyg godt
ankra, så att det fördras en särskild tur