Post-Skriptum. ill Bref från! Sandhamn, Det är söndagsmörgon. Snön faller så tyst på den lika så (tysta sanden, inga kyrkklockor påminna om nådens ordning, himlen är svart och jorden är hvit, (detta kan bli någon vacker poetisk galenskap vid tillfälle), hafvet är också tyst, det håller på att lägga upp sedan det gjort sina frakter och tagit sin andel, vinterbresan fammar i spiseln och fräser till när snön faller ned genom den raka skorstenen; man tycker sig någonstans SnordpaaX, och det är icke utan att sinnena få någonting inneslutet SfremsyatX, visionärt. Man kälmner sig isolerad, liksom stående utom det bildade samhället, och när man då och då set en kokard eller den tretungads tullflaggan erinras man på ett, jag vill icke just säga obehagligt sätt om att det fins något gm kallas stat — ett obestämdt, tryckandl något som icke är någon, en: fetisch-som fördas mer än Gud, ett begrepp som saknar verklighet, men dock är så verkligt som något kan vara. Nu hörs en manlig röst genom väggen, lässnde högt — det är med säkerhet en predikan. Jag vet oj om det är inbillning, men: det låter i dag andäktigare än vanligt; I det har gått en olygka öfver det lilla samhället och det kärår hvar och en på sig. Om man går upp i gtkiken så får man två mil till sjös se en för mången sorglig syn. Horisonten afbrytes af två sneda linier och en mörk massa, stågnde som det tyckes på ända. Det är skonnren Sjuli som strandat På Brandsten nattep mellan torsdsgen och fredagen, lastad mid 140!; ton koks och 200 ton jern samt medhafvande lots ombord. Detta sista är för Sandhamns lotsar dest bedröfliga, och hvad mannens öde må bli sedan krigsrätten sutit lär icke vara tvifvelaktigt. En attad, duglig och erkändt ordentlig samt välbirgad man skall mista sin egendom, kanske sin tjenst, ryckas från sin familj och, hvad onaturligast är, inspärras bland grofva förbrytare på en fästning, derför att han, oaktidt den största vaksamhet, ej kunde föra et fartyg en novembernatt, på kryss i svårt farvatten, in i hamnen — lagen är in sträng herre ; måtte domrarne icke vara firdare! Som brefskrifvaren i egenskap a! nyfiken fick följa med bergarfartyget dager efter olyckan, kan han för dem som aldrig sett något bergningsarbete beskrifva detsamma och dertill söka en förklaring på och mjjlig utsäkt för den som TtTåkat ut för olyck Det var klart fr då bogseraren gick ut från Sandha Ledhafvande tio unga racka pojkar, de flesta lotsar; sjön var normal, d. v. s. båten låg på omvexlande sidor i dalsänkor mellar ganska höga vattenkul. lar. När mån komi sigte af vraket togos en sup och en bit ut; hvarpå man afvaktade det väntade ögmblicket di man ekulle kasta sig i de två små medtagna båtarne. Skonaren befanns iggande på stup med styrbordssida och föln under vattnet. Stora gröna sjöar slogo M öfver däck och bröto mot babords ledståjg, kabyssens ena sida var inslagen eå Miåvoan såg in i köket, och när sjön dr öillbaka silade vattnet ut genom fönj i Man lodade; anaret föll på åtskilliga famnars vatten en kabellängd från vraket, och nu kastade de unga mänven af sig i hved vi skulle ialla skjortärmarne och stego i båtarne, förgmdda med yxer och knifvar, synbarligen JeWitna att hälla sig varma ombord på vralet. Båtarne stucko af, och med styfva tar rakt mot vinden nalkades man vraket, om lyckligtvis låg fastkiladt mellan två senar, så att det ej var underkastadt sjöns rörelser. Huru man i Få små båtar kunde för det första, ro ien sådan sjö och, för let andra, lägga till, är ännu en gåta för )refskrifvaren. Nog af, inom ett ögonblick var man ombord och uppe i märsarne. et stora liket fick lif och snart ljödo mWfra rop och styrkande sånger. Ett par mar senare återvände båten väl lastad oh man halade och langade ombord på bojseraren artiklar af den mest omvexlande be kaffenhet. Först kom storsflet, så några halfätna cakes, ty dagen varkort och man hade brådt, ett par byxor, så kom ett mellanstängsel, derpå en sill, hvillen öfverbringaren dock först bet midt af, depå några porslinssaker m. m, Karlarne voro våt jemns med lifvet och erhöllo nu något bänvin att hålla värmen med, ty dagen var kall och snön låg på kobbarna, Nästa lddning kom en timme senare och utgjorijg till största delen af segel, alla väl bibekiilnu. Under det manskapet var ombord )ä vraket hade orefskrifvaren tid att tags närmare kännedom om de lokala förhållandioa. Brandsten står nojerad på kortet med 7 fot och är en obetydlig,synlig stenknalle som oj kan observeras vid lugnt väder. Ett par alnar från stenen km ett stort fartyg godt ankra, så att det fördras en särskild tur