SA OA OMM RA SERA SEA MIATRe SA rakteristiskt nog, äro hvarje styckes datur och ursprung avgifoa i noter: 4detta ä från sextonde årbundradet, denna bön ä apokryfsk, men har bibehållits på grund a sin sublima naturZ. I Hyde Park såg jeg predikanter unde bar himmel med sin bibel och paraply; de var enskilde, som kände vehof af att med dela allmänheten sina religiösa ider. E annan gång, fyrtio mil från London, såj jag på torget i en stad två män i öfver rockar och med svarta hattar, som sjö. psalmer; man swe mig att detta icke ä sällsynt, isynnerhet då predikan i aftonsån gon varit god; de medföra då derifrån et öfvermått af andakt, som måste hafva luft Långs, magra ansigten, nästoaer, åt him melen vända ögon; ett tjog menniskor del. taga i uppbyggelsen. Nitet är utomordent ligt stort, isynnerhet hos dissenterna; ex: står i ett visst gathörn för att utdela gad liga småskrifter, en annan utlägger bibeln Änvu i dag kan man träffa predikanter a metodistsekten; en af nutidens mest fram. stående engelska författarinnor sägas hafva börjat sin bana sålunda. Till och med wi parisare mottaga stundom i vårt hem vitt. nesbörd om denna excentriska fromhet. The reverend Reginald till exempel annonserade der fria föredrag under följande öfverskrift: Come to Jesus now!4 (Kom till Jesus nu!) Bektens hufvudlära är att äfven den mest förhärdade syndare i ett ögonblick kan omvändas genom en rörelse af nåden. The reverend Reginald beträdde predikstolen, sittoe fram sin Thesius och lät derpå en af sin bjord, en starkt byggd ung man, framträda såsom ett synligt exempel och vittne. Denne tog till ordet och sade: Ja, mine bröder, jag har varit en stor syndare, men Horrens nåd har rört mig o. s. v. Se det är en äkta engelsk id6: man förser sig med ett dokument, ett lefvande specimen, alldeles såsom zoologerna, för att understödja en mystisk lärosats. So hör några anekdoter till belysning af det engelska bigotteriet. Guizot berättar i sina memoarer, att då han en gång i ett sällskap sade: Holl is paved with good intentions (helvetet är stenlagdt med goda föresatser), lät. evt-fruntimmer honom veta, att det ieke är passande att i dagligt tal begagna ordet helvete. Vissa eder, till exempel 4God dam!4 (Gud fördöme!) anses såsom alldeles otillständiga och kuuna icke af något ursäktas. Ena ung fransman af mina bekanta skulle följa ett sällskap ombord på en båt, steg miste och störtade baklänges, i det han utstötte den ödesdigra eden, De engelska damerna nedslogo ögonen liksom tillintetgjorda och betraktade uppmärksamt vattnet, en af herrarne skrattade högt, men de andre rodnade som unga flickor. Detta religiösa pryderi leder stundom till hyckleri. Jag känner en rik köpman i London, som två gånger om året far till Paris i affärer; han är mycket munter och roar sig lika bra som någon adnan. Hans värd i Paris helsar på honom i hans hem i London, men får en söndag det infallet att görs en stöt på en liten fruntimmersbiljard, som står i salongen. Värden störtar förfärad fram och hejdar ppelet: Hvilken skandal! Tånk om grannarne skulle höra det!4 På sin nästa resa till Paris tager han hustru och döttrar med; ingen -glädje mera, inga söndagsnöjen; han är stel, återhållsam, exempliarisk. Hans religion är en officiel drägt. — Det är denna dubbelbet, som väckte lord Byrons harm. Under de senaste tjugu åren har det dock blifvit något bättre. Comtes filosofi, den tyska exegesen, geologiens och de andra neturvetenskapernas resultat smyga sig långsamt men oemotståndligt in i sinnena. Den fria forskningen tager sina rättigheter ianspråk och öpppar porten utan att spränga fönsterratorna. Vid hemkomsten till mitt hotell läste jag i Fridays-Gazette följande proklamation: Vi Victoria, drottning o. s. v. I betraktande af vår oafvisliga pligt att framförallt upprätthilla och höja den allsmäktige Gudens dyrkan och ära samt att undertrycka laster och osedlighet, förbjuda vi härigenom alla våra trogne undersåter, af hvad stånd de vara må, att på Herrens dag spela kort, tärning eller något slags spel på enskilda eller offentliga ställen, hvarjemte vi anbafalla en hvar att med ödmjukt sinne ivfiuna sig i gudstjensten hvarje Herrens dag.4 Derpå följde en befallning till vederbörande öfverhetspersoner Satt vidtaga verksamma mått och steg för att hindra värdshusvärdarne att under gudstjensten på Herrens dag utskänka vin, öl-eller något annat fluidum eller att mottaga och hysa gäster i sina lokaler4, Nå väl! Värdhusens dörrar stängas under gudstjonsten; men de kunna öppnas och man dricker, stående i rummet åt gården. I alla händelser är det här anförda en qvarlefva af de puritanska åsigterna och skulle vara alldeles omöjligt att tillämpa i Frankrike. Att förbjuda folk att dricka och roa sig på söndagen! En fransk arbetare, en fransk bonde tycker söndagen just vara skapad dertill. Stendha! har anmärkt att religionen i Skötland borttager en dag af de sju och gör till intet en sjundedel af lifvets lycka, och till-och med i London finner man öfverallt puritanska drag. I jornvägsstationernas väntsalar äro stora biblar stlåsta, för att de resande skola kunna väl begagna tiden. På trapporna, som föra ned till Themsen, äro gudliga förmaningar anbragta, och i Hyde-Park räckte mig en lång, mager, gulblek slyngel två tryckta sidor, hvilka afhandlade Moses kopparormar med tillämpning på våra dagars lif. SÄfven