-—-—- AVV ENN
allvarliga, uppåtvända blicken talade till
allas själar såsom en ljuf- melodi, och ve-
modet, som i vissa ögonblick var utbredt öf-
ver bennes dessemellan glada och lifliga an-
lete, gaf detta en egendomlig, poetisk an-
strykning, som ovilkorligen slog an.
Furstar och pasirer, statsmän och hoffunk-
tionärer gjorde sitt bästa, för att genom
det finaste smicker upplysa henne om hen
nes egen makt... De hade aldrig sett mnå-
gonting så förtjusande zom hennes:okonst-
lade väsen och den förvåning, hvarmed hon
åhörde deras tal. Äfven de förnäma da-
merna omringade henne och visade henne
mycken vänlighet, ehuru de alla utan tvif-
vel kände sig litet afundsjuka på henne;
ty var det icke underligt, att Strathmore,
den kallaste man på sin tid, bevisade den-
na flicka, som stod under hans förmynder-
skap, så mycken ömhet och uppmärksam-
het? För hennes skönhets skull kunde det
dock icke vara, menade de, eftersom han
ju städse förblifvit så likgiltig för deras och
alla andra damers fägring.
Den ovanliga ståt, det luxuösa lif, som
rådde på White Ladies, syntes Lucilla som
en t.fa ur sagans verld; allt hade der än-
nu för henne pyhetens bebag. Hennes mun-
tra skratt klingade i den åldriga kloster-
byggnaden —— den skugga, som hvilade öf-
ver White Ladies tröskel, fördunklade icke
hennes solklara tillvaro, vinden, som Buc-