-—-—AVV ENN allvarliga, uppåtvända blicken talade till allas själar såsom en ljufmelodi, och vemodet, som i vissa ögonblick var utbredt öfver bennes dessemellan glada och lifliga anlete, gaf detta en egendomlig, poetisk anstrykning, som ovilkorligen slog an. Furstar och pasirer, statsmän och hoffunktionärer gjorde sitt bästa, för att genom det finaste smicker upplysa henne om hen nes egen makt... De hade aldrig sett mnågonting så förtjusande zom hennes:okonstlade väsen och den förvåning, hvarmed hon åhörde deras tal. Äfven de förnäma damerna omringade henne och visade henne mycken vänlighet, ehuru de alla utan tvifvel kände sig litet afundsjuka på henne; ty var det icke underligt, att Strathmore, den kallaste man på sin tid, bevisade denna flicka, som stod under hans förmynderskap, så mycken ömhet och uppmärksamhet? För hennes skönhets skull kunde det dock icke vara, menade de, eftersom han ju städse förblifvit så likgiltig för deras och alla andra damers fägring. Den ovanliga ståt, det luxuösa lif, som rådde på White Ladies, syntes Lucilla som en t.fa ur sagans verld; allt hade der ännu för henne pyhetens bebag. Hennes muntra skratt klingade i den åldriga klosterbyggnaden —— den skugga, som hvilade öfver White Ladies tröskel, fördunklade icke hennes solklara tillvaro, vinden, som Buc