b) en grå häst; e) hela sin lösegendom, uppgående till ett värde af 20,000 rdr, hvilken, utom några nipper, tillhör honom; d) att han, sedan han blifvit i konkurstillstånd försatt, hos källarmästaren Cederfelt pantsatt ett guldankarur för 200 rdr; e) att han likaledes på samma sätt pantsatt åtskilliga klädespersedlar hos skräddaremästaren Samnelsson; samt f) att haa uppgifvit sin hustru såsom egariona af den bekanta lägenheten Albano, ehuru han egjelf inköpt densamma och sedermera af egna medel betalat der gjorda reparationer, uppförda byggnader m. m. Efter uppläsandet härat förklarade häradshöfding Möller å sin hufvudmans vägnar att denne, om han så behagade, ej behöfde ingå i svaromål å dessa anklagelser, emedan de redan äro remål för rättegång, hvilken sysslomannen i Strömboms konkurs anhängiggjort för borgenärenas, sgäledes äfven för hr Tamstens, räkning. Hr Tamstens ombud svarade härå, att hang hufvudmän ej eger kännedom om detta och att sådant förhållande för öfrigt ej hindrar denne att i brottmålaväg uttaga stämning å Strömbom ; han hade nemligen beslutat att på egen hand sköta Strömbom. Strömbom, tillfrågad hvad han hade att svara på de upplästa anklagelsepunkterna, förklarade dem osanna allesammans, och han förundrade sig öfver att ombudet kunde framkomma med sådana osanna beskyllningar, Hr Tamstens ombud svarade, att han väl skulle bevisa sunningen af sin hufvndmans anklagelser; för dagen hade han dock endast vittaen inkallade i hvad som rörde droskan, det pantsatta guldankaruret och klädespersedlarne: Förvånade sig visserligen ej öfver, men ansåg det vara betecknande för Strömbom, att han nekade sig vara egare till droskan, då ban genom rådhusrättens utslag blifvit ålsgd att till säljaren, sadelmakaremästaren Björkman, betala densamma. Han bad att få höra omrämda person såsom vittne. Strömbom svarade, att. det lätt skall kunna visas hvem som eger droskan, då hen skriftligen kan styrka att den blifvit af köparen, hr Wilhelm Upman, gifven till hans bustru såsom oåterkallelig gäfva.. Sadelmakaremästeren Björkman, källarmilstaren Cedörfelt och skräddaremästaren Samuelsson, hvilka gom vittnen blifvit inkallade, fingo nu afligga ed. Hr Björkman företrädde först. Hän sade sig he försålt en droska, som han trodde till Strömbom, emedan han med honom aftalat. En annan person vid namn Unman, för öfrigt okänd af vittnet, bade dock varit närvarande och till denne, blef på Strömbows uppmaning rälkningen utskrifvea. Såsom betalning för droskan hade han sf Steömboia emottagit två reverser, en sf Carl Kruse och en af 1öjinant Nordström, men som de befunnits ej vara ar något värde, hade han återlemnat dem och i stället fått emottaga en annan revers, lydande på 3,000 rdr. Men som den befaons lika värdelös, instämde han Strömbom för rådhusrätten, hvilken ålade Strömbom att betala droskan. Svea hofrätt fastställda denns dom. Sedermera mottog han såsom betalning en säkerhet lydande på 2,000 rdr å smedsmästaren Fagerberg, hvilken af hr Fagerberg sjelf till honom öfverlemnades. Någon vaInte bar hsö dock ännu ej uppburit. Vittnet kunde ej det ringaste-yttra sig öfver kvem som no egde droskan. Strömbom bad härvid att få anmärka, att han hvarken irådbusrätten eller hofrätten blitvit ålagd att betala droskan såsom köpare af densamme, ty det är br Unman, utan derför att ban öfveremnsat. handlingar som han visste vara värdelösa, Källarmästaren-Coderfelt inkallades derefter för att omtala bvad ban hade sig 5Sekantrörande pantsittandet af guldankaruret. Han berättade, att Strömbom för något öfver tre månader sedan inkommit till honom och bedt att få låna 200 rdr: mot. säkerhet af ett.ur, hvilket han förde med sig, emedan han behöfde pengar för en resa till Vermland. Någon tid derefter hade Strömbom tilleagt honom att sälja uret, emedan han ej kunde taga det tillbaka. Då det naturligtvis varit till borgenärons förfång, om Strömbom pantsatt uret, tillfrågades C -derfelt, huruvida Kön Kunde påminna sig att Strömbom sagt, att han skalle lösa, tillbaka uret, Dette såde Cederfelt sig ej kunna minnas. Han hade emellertid vid et; annat tillfälle baft uret pautsett hos sig för 500 rdr; och Strömbom hade låtit påskina att. uret vär värdt åttiostone 600 rår. Till sist inkallades skräddarmästaren Samuelsson, Hos. honom hade Strömbom inlemnät åtskilliga gamla kläder till reparation; några panteetta kläder kände han ej till. Då hr Tamsteos ovibud ej för dgen bade vidare. bevisniovg otb förebriaga, företogs det af tinbandlaren Dahl möt Strönbömsinstämda mål. Dahl, bade hos Saömbonm ev fördran af 131 rår; men hade Strömbom till honom gifvit en förskrifning i sådan form, att Strömbom inför domstol fj kunnat åläggas att gälda sin skuld. Förskrifningen hade. nngefär följande: lydelse: 3 För den häadelse mina borgentrer ingå på stt låtar sig nöja med 25 procent betalar jag etc. Men nu iåträffade det att alla Strönboms hongeniärer Fj gingo in på att taga 25 procent, i följd hvaraf rådhusrätten, till hvilken Dahl instämt Strömbom, ej kunde ålägga den senare att utbetala något på denna högst vilkorliga för ekrifoiog: Hr Dahl yrkade nu genom sitt ombud ansvar å Strömbom för vingleri. Vice häradsböfding Möller hänvisade å sin hufvudmars vägnar till. den loga-krafivunna domen, hvarigenöm käromålet ogillates, och aneåg för öfrigt, att när det, såsom här, var fråga om giäldenärs förbrytelse mot enskild borgenär, denna ej tillkom: me konkursdorastolen att handhafva och afdöma. Målet uppsköts derefter på fjorton dagar, då. bevisning om de tera vigtiga anklagelsepunkerna pfot Strömbom skall törebrisgas.