b) en grå häst; e) hela sin lösegendom, uppgå-
ende till ett värde af 20,000 rdr, hvilken, utom
några nipper, tillhör honom; d) att han, sedan han
blifvit i konkurstillstånd försatt, hos källarmä-
staren Cederfelt pantsatt ett guldankarur för 200
rdr; e) att han likaledes på samma sätt pantsatt
åtskilliga klädespersedlar hos skräddaremästaren
Samnelsson; samt f) att haa uppgifvit sin hustru
såsom egariona af den bekanta lägenheten Albano,
ehuru han egjelf inköpt densamma och sedermera
af egna medel betalat der gjorda reparationer, upp-
förda byggnader m. m.
Efter uppläsandet härat förklarade häradshöf-
ding Möller å sin hufvudmans vägnar att denne,
om han så behagade, ej behöfde ingå i svaromål
å dessa anklagelser, emedan de redan äro
remål för rättegång, hvilken sysslomannen i
Strömboms konkurs anhängiggjort för borgenä-
renas, sgäledes äfven för hr Tamstens, räkning.
Hr Tamstens ombud svarade härå, att hang
hufvudmän ej eger kännedom om detta och att
sådant förhållande för öfrigt ej hindrar denne att
i brottmålaväg uttaga stämning å Strömbom ; han
hade nemligen beslutat att på egen hand sköta
Strömbom.
Strömbom, tillfrågad hvad han hade att svara
på de upplästa anklagelsepunkterna, förklarade
dem osanna allesammans, och han förundrade sig
öfver att ombudet kunde framkomma med sådana
osanna beskyllningar,
Hr Tamstens ombud svarade, att han väl skulle
bevisa sunningen af sin hufvndmans anklagelser;
för dagen hade han dock endast vittaen inkallade
i hvad som rörde droskan, det pantsatta guld-
ankaruret och klädespersedlarne: Förvånade sig
visserligen ej öfver, men ansåg det vara beteck-
nande för Strömbom, att han nekade sig vara
egare till droskan, då ban genom rådhusrättens
utslag blifvit ålsgd att till säljaren, sadelmakare-
mästaren Björkman, betala densamma. Han bad
att få höra omrämda person såsom vittne.
Strömbom svarade, att. det lätt skall kunna
visas hvem som eger droskan, då hen skriftligen
kan styrka att den blifvit af köparen, hr Wilhelm
Upman, gifven till hans bustru såsom oåterkal-
lelig gäfva..
Sadelmakaremästeren Björkman, källarmilstaren
Cedörfelt och skräddaremästaren Samuelsson,
hvilka gom vittnen blifvit inkallade, fingo nu af-
ligga ed. Hr Björkman företrädde först. Hän
sade sig he försålt en droska, som han trodde
till Strömbom, emedan han med honom aftalat.
En annan person vid namn Unman, för öfrigt
okänd af vittnet, bade dock varit närvarande och
till denne, blef på Strömbows uppmaning rälknin-
gen utskrifvea. Såsom betalning för droskan
hade han sf Steömboia emottagit två reverser,
en sf Carl Kruse och en af 1öjinant Nordström,
men som de befunnits ej vara ar något värde,
hade han återlemnat dem och i stället fått emot-
taga en annan revers, lydande på 3,000 rdr.
Men som den befaons lika värdelös, in-
stämde han Strömbom för rådhusrätten, hvilken
ålade Strömbom att betala droskan. Svea hofrätt
fastställda denns dom. Sedermera mottog han
såsom betalning en säkerhet lydande på 2,000 rdr
å smedsmästaren Fagerberg, hvilken af hr Fager-
berg sjelf till honom öfverlemnades. Någon va-
Inte bar hsö dock ännu ej uppburit. Vittnet
kunde ej det ringaste-yttra sig öfver kvem som
no egde droskan.
Strömbom bad härvid att få anmärka, att han
hvarken irådbusrätten eller hofrätten blitvit ålagd
att betala droskan såsom köpare af densamme,
ty det är br Unman, utan derför att ban öfver-
emnsat. handlingar som han visste vara värdelösa,
Källarmästaren-Coderfelt inkallades derefter för
att omtala bvad ban hade sig 5Sekantrörande pant-
sittandet af guldankaruret. Han berättade, att
Strömbom för något öfver tre månader sedan
inkommit till honom och bedt att få låna 200
rdr: mot. säkerhet af ett.ur, hvilket han förde
med sig, emedan han behöfde pengar för en resa
till Vermland. Någon tid derefter hade Ström-
bom tilleagt honom att sälja uret, emedan han
ej kunde taga det tillbaka. Då det naturligtvis va-
rit till borgenärons förfång, om Strömbom pant-
satt uret, tillfrågades C -derfelt, huruvida Kön
Kunde påminna sig att Strömbom sagt, att han
skalle lösa, tillbaka uret, Dette såde Cederfelt
sig ej kunna minnas. Han hade emellertid vid
et; annat tillfälle baft uret pautsett hos sig för
500 rdr; och Strömbom hade låtit påskina att.
uret vär värdt åttiostone 600 rår.
Till sist inkallades skräddarmästaren Samuels-
son, Hos. honom hade Strömbom inlemnät åt-
skilliga gamla kläder till reparation; några pant-
eetta kläder kände han ej till.
Då hr Tamsteos ovibud ej för dgen bade vi-
dare. bevisniovg otb förebriaga, företogs det af
tinbandlaren Dahl möt Strönbömsinstämda mål.
Dahl, bade hos Saömbonm ev fördran af 131 rår;
men hade Strömbom till honom gifvit en för-
skrifning i sådan form, att Strömbom inför dom-
stol fj kunnat åläggas att gälda sin skuld. För-
skrifningen hade. nngefär följande: lydelse: 3
För den häadelse mina borgentrer ingå på stt
låtar sig nöja med 25 procent betalar jag etc.
Men nu iåträffade det att alla Strönboms
hongeniärer Fj gingo in på att taga 25 procent,
i följd hvaraf rådhusrätten, till hvilken Dahl
instämt Strömbom, ej kunde ålägga den senare
att utbetala något på denna högst vilkorliga för-
ekrifoiog: Hr Dahl yrkade nu genom sitt om-
bud ansvar å Strömbom för vingleri. Vice hä-
radsböfding Möller hänvisade å sin hufvudmars
vägnar till. den loga-krafivunna domen, hvarige-
nöm käromålet ogillates, och aneåg för öfrigt, att
när det, såsom här, var fråga om giäldenärs för-
brytelse mot enskild borgenär, denna ej tillkom:
me konkursdorastolen att handhafva och afdöma.
Målet uppsköts derefter på fjorton dagar, då.
bevisning om de tera vigtiga anklagelsepunk-
erna pfot Strömbom skall törebrisgas.