taturperiod ska 1 Vi förutsttta atb nästa 108: Pp vara fem år. Detta föreslås af de gruhälagev: kagt göm den föregåendö regefingön på national församlingenå begiran utarbetat. Det är möjlig t I att dessa utkast och förslag skola ändras och ät I längden af en legislaturperiod och ett regelmä tigt presidentskap skall bii längre eller kortare Det är aldrig fördelaktigt att särskildt diskuter: det som beträffar den lagstiftande, särskildt de som rör den verkställande makten. Men vi ärc af den åsigten att det, för att icke ge försam lingen och landet blott en förhoppning utan er säkerhet, vore skäl att i alla händelser besluta att marskalketis tnåkt ekall förlängas i 5 år. Det utskott som skall få att behandla grundlagarne skall lätt finna ett för att bringa i samklang våra framtida institutioner med en bestämning som det är nödvändigt att genast taga under omröstning. . (Rapporten vänder sig vu mot minoritetens inom utskottet förslag om en förlängning på 10 år och slutar sålunda:) wTillåten mig, ibtan jag slutar, att I namn af utskottets majoritet, underställa eder en betraktelse, som för närvarande påtvingar sig en hvar af :os8 både som deputerad och medborgare. I den splittring hvaroti församlingen befinner sig efter de senaste månadernas oro och de nyligen gäckade förboppniogarna, ha vi icke mer än ett tillfälle att organisera en styrelse, och det har öfverraskat oss snarare än vi väntade det. Om det kongetvativa partiet har mod stt uppgifva de förhoppningat atm döt länge närt; men som nyligen försvunnit, om det endest tar råd af sin fosterlandskärlek, skola vi kunna framgå i enighet och gifva landet den styrelse som det väntar af oss. I hafven icke velat uppoffra den nationella fanan och de fria institutioner af hvilka hon är en symbol; dessa institutioner och denna fana äro lika kära för oss som för eder. Det är geoom tonarkjen, som I viljen erhålla en konstitutinel styrelsö — mobafkien Kar störtet samman; men den styrelse com I önsken tro vi oss lika säkert kunna erbålla genom den republikanska formen, Det gifves nu ingen annan lösning, om man vill gifva Frankrike det ekydd, som det hehöfver. Men om det konservativa partiet icke vill organiseta tillsammans med oss fria institutioner, om det blott erbjuder oss ett tioårigt provisoriam, en isolerad makt, sciö hvarken betingas eller upprätthålles af da konstitutionella lägåfne; då återetår oss blott, i öfvertyg-lsen om vår vanmakt, att öfverlemna till nationen den mandat, hon anförtrott 038 och at hvilket vi ej vetat begagna oss, Detta skulle dock vara en sista utväg af ledsam art. Så stort vårt förtroende ockeå är till lagdets vishet; är det dock fara värdt att sammankallandet af en ty kdostituerande församliog, som sannolikt skulle bii sammåtiöstt på ett annat sätt än vår, men som måhända blefve mindre splittrad, åter skulle tvinga Frankrike in på denna bedröfliga väg, der det sedan två år släpat sig fram från den era gäckade förhoppningen till den andra. Tagom oss tillvara ett icke landet trötnar vid våra parlamentariska agitationer. Det skulle icke vara första gången som ett folk, sviket i sina mest berättigade för. hoppningar, slutligen fattade leda för sjelfva friheten; . Men om vi tvärtom kunna komina till endrägt, om marskalkens namn kan tjena till underpant för en öfverenskommelse, omI voteren de organiska legarne, då kan landet snart återfå den konstitutionella styrelse som mer än en gång skapat vår storhet och välmåga. I stället för att uttömma våra krafter. på sökandet af dessa politiska former söm icke äro af något anvat gagn än att reglera ae olika makterna inom staten, skola vi komma i full besittning af friheten; vi skola kunna i frid och enighet ötverlägga om de stora frågorna rörande undervisningen, de offentliga arbetena, de materiella, moraliska och intellektuella förbättringaroaa, som äro af lika stort intresse för folket som uträmnandet af en president eller som den längre ellerkortare varaktigheten af den verkställande masten. Hara vi än må lyckasi våra bemödanden, skall man dock göra oss den rättvisan stt vi öppriktigt oökt åstadkomma försoning. Vi ha iakttagit den största ejelfförsakelse, vi ha gått till den yttereta gränsen för möjliga eftergifter. För att bevilja republikens president en maktförlängning, som lugnar er, begära vi blott en sak: att komma ut ur provisoriet derigenom att landets lagliga styreleeform organiseras. Till detta pris äro vi med eder, men vi skola ej gå längre. Vi skola al. drig öfvergifva dessa konstitotionela garantier, som Frankrike eröfrat genom åttio års strid och lidande, dessa garantier utan hvilka friheten är et: tomt ord, ordningen en lögn, och makten, till och med den mildaste, tt ovärdigt godtycke. Rspporten slutar med följande lagförslag: Art. 1. Marskelk Mac Mahbon bibebåller gin plats såsom republikens president under en tid at fem år, räknadt från den dag, då nästa lagsiftande församling sammanträder. Act. 2. Hars myndighet utöfvas under samma vilkor Bom nu, till dess grusdlagarne blifvit anlogna. Art. 3. Don i första artikela upptagna beämmeleen skall införas i författningslagarne och efier dessa lagars antagande ha en konstiutionel karskter. Art. 4. Under lopp:t ef de tre dagar som lja på denna lags wtiirdande skall af byråerna js ett utskott af trertio medlemmar för att pröfva de författningalagar som framlades i för samlingen den 19 och 20 maj 1873.