utan äfven Mac Mahon sjelf gjorde utgången af voteringen till en kabinettsfråga. Bådant fångar alltid ett dussin eller tjog representanter, som befara att i händelse de nuvarande ministrarne afgå inga nya skola kunna erbällas, Depgoda menniskorna åtaga Big en statschefs bekymmer, och för att lindra sin oro votera de alltid med regerinringen, så snart det hotande ordet kabinettsfråga blifvit uttaladt. Men ej nog härmed, premierministern tillkännagaf på det mest otvetydiga sätt, att om blott nationalförsamlingen nu behagade antaga regeringens förslag, sådant detsamma genom senaste budskapet blifvit modifieradt, skulle ministrarne lemna presidenten fria händer att rekonstruera sin omgifning. Det är sannelikt att på förband gifna försäkringar om att det nuvarande kabinettet skulle komma att undergå väsentliga förändringar just är hvad som beredt framgång åt beslutet om Mac Mahons fullmaktsförlängning på sju år. Besynnerligt är att då ingenting annat återstod af regeringens första framställning än ett tomt rättshafveri, beslutet ej kunde tillvinna sig mer än 383 mot 317 röster. Nästa måndag är utsatt såsom den dag, på hvilken nationalförsamlingen blir underrättad om, med hvilka män Mac Mahbon nu ämnar omgifva sig uti styrelsen. Derpå beror vida mer än på en maktförlängning, som föga betyder ifall statschefen ej förmår att uppfatta hvilken regeringsform som bäst betryggar Frankrikes fredliga utveckling och sjelfständighet. ke OOEVVVIvvåjjWååjkå