Hvad beträffar det handlingssätt, första
kammarens revisorer funnit lämpligt iakt-
taga, tro vi att derom knappast mer än
en tanke kan finnas. Om de äfven ej
ansett mot sin pligt stridande att oaktadt
noggranna utredningar, hvilkas riktighet.
de ej kunnat jäfva, motsätta sig de gjorda
anmärkniogarne, hafva de dock säkerligen
icke dermed gjort regeringen den åsyf-
tade tjensten. Ty hvad både de och re-
geringen vunnit genom deras fysiska öf-
vervigt, det hafva båda otvifvelaktigt för-
lorat i moraliskt hänseende.
Som man fianer, står med detta ämne
äfven i sammanhang frågan om k. m:ts
dispositionsrätt öfver landtförsvarets kas-
sor och fonder, hvartill vi en annan gång
skola återkomma.