RATTEG,och POLISNYHETER, POLISEN: Förre pastorsadjunkten Bengtsson stod i går inför polisdometolen. Han bade för några dagar sedan å Korohamnstorg medelst högljudt tal samlat en större folkmassa omkring sig. Denna underhöll han med en lång martyr historia om sin afeätning, under det han då och då tog sig väldiga bitar af en ankarstock, hvilken han bar ichamden och alltsomoftast till yttermera visso höjde i luften; Polisen, som hvarken tycker om publika tal eller publika måltider, inkallade förre pastorsadjunkten. Han inträdde för domstolen, efter vanligheten klädd i prestkragar. nh Han tillfrågades, om han förorsakat folksaming. — Förlåt mig, sade Bengtsson; jag kan ej hindra folk att samla sig. Vidare tillfrågades han, om han talat högt. — Jag hår den vanan att alltid tala högt, sade Bengtsson. — Den ovanan skall bortläggas, sad2 polisdomaren. Vidare tillfrågades han, om han inför allmänheten spisat af ankarstocken. — Det är ioget brott att äta, sade Bengteson, vikande på prestkragarne. Men nu kom frågan om Bengtsson höjt ankarstocken i luften. Detta bedyrade Bengtsson heligt att han ej gjort. Allmänna åklagaren ansåg emellertid att Bengtsson både ätit och talat endast för att väcka uppseende. Han hade till och , med tagit sig det orådet före att vid ett uppgifvet tillfälle spisa af två ankarstockar på en gång. — Detta har jag aldrig gjort, sade Bengtsson. — Jaså, det bar inte gått så långt, sade polisdomaren. Som två vittnen öfverbevisade Bengtssen om att ha å Kornbatonstorg förhållit sig såsom uppgifvet är, dömaes han till 5 rdra böter och förFen att hålla både tal och måltider inom u3. — Det finnes en högre domare, mumlade Bengtsson. Om denne befann sig i hoträtten eller i himmelriket, fick man ej veia. LANDSORTEN. Lifsens Bok och mormonerna. Såsom vi förut nämt, förekom i början af månaden en egendomlig rättegång vid Göteborgs. rådhusrätts andra afdelning, i det-nemligen f. d.: bryggaren i Malmö och utgifvaren at-Lifsens bok, Anders Berggren, dit instämt ordföranden och presten inom mormonsamfundet i Göteborg A. Nyrön, med yrkande att han, vid vite af 50 rdr samt ärans förlast, skulle förbjudas döpa någon till mormon. Rättegången ledde emellertid icke då till något resuitat, emedan Nyren ieke infann sig och Berggren gick in på att låta frågan tills vidare hvila. I måndags förekom åter samma rättegång. Berggren hade nemligen uttagit en ny stämning å Nyr6na och denna gång låtit honom ordentligen kallas af ett par stadstjenare. Då-målet påropades, infunno sig också båda parterna personligen. Berggren hade uppsatt. en skriftlig utveckling af käromålet, som han inlemnade till domstolen och i hvilken fanns änvu mindre rim och resön än i den han vid föregående tillfälle föredrog. . Utom en del klander mot Göteborgs Handelstidniog. för det. dess referent sammansyradt Berggrens och bibelns ord; innehöll skrif: velsen nemligen endast ett utdrag ur bibeln om skapelsen m, m.. Skriften slöt med den upplysningen till. domstolen, ait likasom Gud en gång befallde Noach att gå in i arken, har hannu anbefallt Berggren at skrifva Lifsens bok för att användas vid yttersta domen. Svarändeh Nyrbobestred emellertid att ingå i svaromål å stämningen, då densåmma endast innehölle eo mäbgd nonsens och osanoinga, och dowstolen afskref också målet, efter ex stands öfverläggning. (GC. HI En rik tjuf. Från Ofvanåker skrifves: till Hudiksvalls-Posten under denna rubrik bland annat följande: Fredagen den 31 oktober förekom inför Alfta häradsrätt ransakning i ett derstides er sjordt tjufmål; som bland ortens befolkning till ent sig den största uppmärksamhet. Uti Ofvanåkers socken lefver nemligen en bonde, Per Jonsson i Edsbyn, som dels genom arf, dels genom bandel förvärfvat sig en för sitt stånd betydlig förmögenhet, och om det än hviskas och Bekräftar sig, att vägen till hans rika bergbing varit något gin, hafva dock hans goda insigter i handelsyrket jemte hans driftighet deruti icke litet bidragit till. hans rikedomar. Icke desto mindre frimträdde nu denna man inför domarebordet med den nesliga fotbeklädnvad, som heter bojörna, anklagad: för uppenbar, stöld af icke mindre än Omkring 3,000 rdr, bestående dels i kontanter, dels i löpande reverser, För nära 3 år sedan hade Per Jonsson under ett samqväm i handlanden Olssons vid Strömbron lokal; med mycket fin beräkning. och på ett sätt, som vittnade om både djerfhet och vana, tillgripit ea plånbok, hvilken han uti uppmärksamhet från de närvarandes sida lyckades tillegna sig, och efter tillgreppet aflägsnade han sig enast i akt och mening att väl gönma sin skatt. flöh lyckan var honom häri. föga bevågean, och han upptäcktes stående bakom en bredvid buset liggandeö stenmur, deri hav sorgfälligt instuckit det stulna: Förlusten: märktes genast af egarer, och misstankärna å gerningsmannen voro långt ifrån delade, sedan plåvboken blifvit återfunnen. Vid rancakniogen föraekade ban att hafva tagit någon befattning med det försvunna, ehuru många och mycket graverande omständigheter förekommo: Till målsegaren hade han utfärdat revers å 1,000 rdr, till et; vittne lemnat 50 rår och lofvat elt annat, som han fruktade, enshanda summa möt att desse skulle afstå från all talan och hålla saken så hemlig som möjligt, eburu, som vi ee, han i denga beräkniag haft föga framgång. Måhända hade han dock undsiuppit allt tilltal, om icke opinionen så högt om houom yttrat sin meningsåväl om bäns skyldighet till detta brot:som delaktignet i många andra; 2,000 rdr har tjufven utlofvat åt upptäckaren af sin angifvare och med mord lofvat bämma sig å denne; emellertid blef han åter, till cellfängelset förpassad för afhörande af flera vittnen i målet. Per Jonsson:eger ett godt och väl bäfdadt hemman, stort bohag, utlåota pengar och, efter hvad han uppskattas, 20,000 rdr såsom rörelsekapital för sin handel. ma a orerar rem sar XR Olldanrn från oftt häradoetinn