illusionen, detta ofta så omöjliga mål för
konstnären, lät denna gång ej sällan fån-
ga sig,
Stämmans kraft och klang var dock ej alltid
tillräcklig; men fröken Moes känbaraste brist
är hennes felande mimik, som isynnerhet i
de båda yttersta akterna var märkbar; ett
stereotypt leende säger intet. Fröken M. tyc-
kes ock i allmänhet mindre ega förmågan
att af ett parti skapa sig en sjelfständig
dramatisk bild, än en ej så ringa gåfva att
efterbilda lyckligt. Tyvärr eger vår sångscen
i närvarande stund ej många föremål för
öfvandet af denna gåfva, och hvad dess in-
struktörer (i fall sådana finnas) uträtta, är
nogsamt kändt: månne det nu ej skulle lända
detta institut till betydlig båtnad att an.
vända någon del af dess numera betydande
tillgångar till att bereda fröken M. tillfälle att
ett eller: annat år uti en verldsstad göra
studier för sin genre? De rikast
de sekundära gåfvorna måste stödj
goda mönsterbilder; hela konsthistorien be-
visar det.
För öfrigt håller allt sig väl uppe: frö-
ken Basilier en högst intressant Philine:
glänsande sång, smakfullt spel, fin takt. Hr
Arlberg-Laertes en ypperlig humorist, hr
Arnoldson utmärkt Vilhelm, hrr Sandström
och Olsson berömvärda på sina platser; man
kunde blott önska den förre något mera
energi och den senare en riktigare under-
läggning af gavottens text samt mera accen-
tuation af densamma. I detta såväl som i
flera andra fall bade man väl bort kunna
förvänta billiga reformer, men status quo
är orubbligt.
Orkestern skötte med stor utmärkelse sitt
lika intressanta som svåra värf. Särskildt
nämnes det fina utförandöt af den graciösa
gavotten efter första akten, som dock in-
bragte föga tack. W. B