tigt, att hvarje försök till ösning der var ntan ändamål. aptenen förklarade slutligen att Stockholms brandkontor gått tillväga på ett mycket hederligt sätt vid uppskattandet och godtgörande af brandskadan. Enokefru Rosendahl: Hade väckts af skrik och bultningar, skyndat ut, sprungit utför trappan och nedkommit utan kroppsliga skador. Fröken Charlotta Hedberg: Hade vaknat vid ljud som likaade eld i etiris; sjrang tipp och Öppnade. dörten, då Kön såg, som hon tyckte, tre af aftrildena stå i lågor. Utan dröjsmål skyndade hon ut, siog på-de närboendes dörrar och skrek att elden var lös och att de måste skynda att rädda sig, hvarefter hon störtade utför trapporna och gjorde allarm samt kom undan utan kläder: er : Fröken Engdahl (Boende i dtre vindsvåningen): Ett skrik Hade väckt henne. Hon hade tittat ut jenöm dörren och sett elden samt furrärad väckt decbåda yzgre froötimiier (de tista På förteckinngen här ofvan), hvilka voro hoshenne inneboende, Hon hade kastat öfver sig ett täcke; gt i gällskap med ör: af de inneboende genöm öldetl,men den ändra hade vändt om för att medtaga några klädespersedlår och kom om några ögonblick efter med just det sämsta som fanns i hennes garderob. Hennes bästa kläder hade dock hängt lättare till hands än dem hon hemtat. med sig. Betjenten Eriksson: Han hade flera gånger, dels i anledning af beskrifningat i tidningarne östrer eldstådor, delå emedan Grunditz brandförfäktat fin BBendomw, något som E. för egen del ven peak, talat med Gruaditz om möjligheten att rädda sig i fall eld skulle uppkomma i huset. Han hade för sådan möjlighet uttänkt en plan att praktisera sig ut på taket och komma öfver till Dästa hus; en plan som han nu också med tramgång verkställde. Utförandet deraf möjligrjordes derigenom ätt han, som biträdt vid ofta örekommande reparationer å tak och skorstenar, kände till taket mycket Bogg och äfven taket på det närgränsande huset. — Väckt at ropen hade han skyndat upp, men tagit tid att kläda sig och att samla ihop åtskilliga effekter, dem han önSkade rädda. När han öppnade dörren fann han det ogörligt att komma ned genom trappan, hvarför han återvände, klämde ut fönstret och steg ut på taket, hvars öfre flata del var klädd med plåt, men sjelfva fstupet med tegel. Med fingrarne höll han sig fast vid falsarne å plåten: När han passerade kupan, der Grundits bodde, hörde han derifrån gråt och förtviflade utrop, hvarför han så högt han förmådde skrek ned till dem att de skulle rädda sig på. samma sätt som han. (Detta gjorde de emeller tid icke, sannolikt hörde de icke heller G:s uppmaning, utan inlindade sig i stället i täcken och rusade gondm elden, hvarvid de, såsom förut blifvit berättadt, erhöllo mycket svåra brännBkador.! Eriksson hade ingen tid att förlora, utan skyndade sig öfver på nästa husets tak, genom hvilket han kom undan faran. Följande upplysningar ha lemnats af personer, som utifrån observerade eldsvådan: Poliskonstapeln Heds bade kl. tla 2 från hörhet af Malmtofgsoch Jakobs kyrkogata obserVörat litet rök uttränga gefomhusets tak. Straxt därefter bröt lågan ut. Genast gaf ban två signaler med pipan och skyndade till husets port, der ban mötte två okända manspersoner, hvilka han underrättade: :om eldfaran öch hvilka skyndade upp i huset: Dötta var ät gårdsidan. Hede sprang dereftertill sprutan vid Norrmalmstorg och var med Kenne på Karl XIII:s torg då första klämtslaget ljödfrån Jakobs kyfkotorn. Poliskodstapeln Nyberg, som hade Norrbropasset, hörde, efter det klockan:slagit tl; 2, ett underligt sorl, som väckte hans uppmärksamhet. Ena vagn kom i detsamma körande. Han stannade den för att utforska det främmande Jjudets natur och orsak. Han antar att klockan då slagit 73 2. När han vände sig åt Gustaf Adolfs torg, såg Kat en tusga af eld sticka fram ofvan takåsen af Palineka huset. Sprang genast till huset3 redan öppnade port åt Fredsgatan och fann två å tre personer vara inkomna. I sällskap med dem rusade ban uppför trappan, ringde på alla dörrar, som passerades, och nådde så trappan till vindsvåningen. I trappan möttes flera nedrusande, halfklädda öch skrikande Personer. I etentrappan till vinden, der elden då vunnit så etor utbredning, att han ej vågade sig up, ropade han af alla krafter till der näppe. möjligen. varande personer att skynda sig ned. Iotet svar hade töljt. Jerndörren var då öppen. Nedkommen på gården, bjelpte han till att utbära en brandst2ge på gatan. Den kunde döck ej änvändae. Såg då flera personer i vindevåningarnas fönster och på taket. En matta, hemtad från hotell Rydberg, af, såsom Han trodde, poliskonstapeln Eklöf, fanns då på trottoaren. Jemte 10 å 12 personer höll Nyberg denna matta vid sjelfva hörnet, ofvanpå hvilket en qvinna stod skrikande på bjelp. De ropade till henne att kasta sig ned på mattan. Hon sågade det förfärliga hoppet och föll visserligen på mattan, men slog i alla. fall ganska bårdt i gatan. Nyberg bjelpte till att inbära henne på hotell Rydberg. Sedan bar han in en karl, och slutligen ytterligare en qvinna, Evilken på samma sätt nödhoppat. Derefter sprang ban åter upp i huset till vindstrappan och då var jerndörren stängd och en trädörr ställd mot henne på int. Elden rasade då i ohejdad fart innanför. (Kapten Palin upplyste bär, att han hört uppgifvas att kammarmusikus Köpper. jem:e en löjtoant, som uppkommit från gatan, men hvilkens namn han ej kände, stängt jerndörren). På särskildt nu framställd fråga anmärkte Nyberg att personer möjligen kunnat nedkomma genom trappan från vinden, när han företa gången var der uppe, ehuru sådåpt uppenbart skulle varit förenadt med största fara. När Nyberg andra gången gick ned från vindstrappan, mötte han i trapporna eprutslangarna, som då uppfördes; huruvida sprutor på andra håll då redan voro i gång, det kunde han ej upplysa. Bokhållaren Oscar Bernström: I sällskap med en bekant från landsorten, förvaltaren K. Björk: msn från Taxsten på Gotlånd, bade han befunnit sig på Gustaf Adolts torg, ungefär midt emellan operahusets -nordvestra hörn och Gustef II Adolfs staty, då ett uthållande ljud från en polispipa hördes uppifrån Malmtorgsgatan. Straxt derefter stördes nattens tystnad af ett nytt skarpt ljad af en polispipa från samma håll. Polisen har knipit någoov — yttrade endera af dem och de vände sig åt det båll, hvarifrån ljudet kom, Då stack eld ut genoni Palinska husets tak och rökhvirflar sväfvade deröfver. I största hast.rusade de till huset. Bernström såg då en nattklädd qvinna i ett af kupfönsterna. Han kom in genom porten och skyndade uppför trapporna. Kommen till stentrappan, som ledde till vinden, var det hans afsigt att hasta dit upp. Han gjorde äfven försök, men i halfva trappan var redan hettan så stark att hans hatt sveddes. Han måste således vända om. I samma ögonblick kom en i täcken insvept karl rasande genom elden och utför trappan (det var Grunditz) och hade så när sprongit omkull-honom. När ingenting deruppe konde göras, skyndade ;han ned på gatan och sprängde der, med; tillbjelp. af, några andra por soner, inkörsporten. (åt. Malmtorgsgalan). I tönetcret höget upp åt samma gata såg han då tre